de kliar i gaddnerverna!!

har haft en helt okej dag idag som började med en skön SJU TIMMARS SÖMN de va länge sen
som ja sov så många timmar i streck,så himla välbehövligt!!

blev upplockad av emma å bror å sen åkte vi till all-in bodyart vid gullmars
både emma å bror gaddade sig idag, emmas gadd blev supersnygg
 de roligaste va ju att emelie som altså är den 4åriga dottern säger till emma att 
"mamma man får inte rita på armen ju,nu får du gå å tvätta bort"
hahah hon e ju för härlig lillskruttet!! :)
 

jag plannerar fortfarande  min gadd tillsammans
med min gaddare,
tror att den kommer bli så jäkla grym!
känner sjukt mycke förtroende till honom,
för de känns som att han är ärligt å uppriktigt ärad för att få göra denna minnesgadden
å de känns som att han verkligen vill att den ska blli perfekt å lite till,
å de e sinnessjukt viktigt för mig! 
nu ska vi bara hålla tummarna för att de går undan lite för de vore ju soft
om den satt på plats till begravningen!!
hoppas på att snart kunna langa upp en bild åt er men så länge så får ni hålla
till godo med ...ingen bild alls :)
kram på er !!

fold eller all in?!

en hård å kämpig dag med möte på begravningsbyrån...
att utforma en begravningsanons där vem som hellst ska kunna läsa att
min älskade mamma kämpat in i det sista men nu inte längre finns.
att bestämma vilken kista hon ska ligga i å vilken una hon ska begravas i
smärtar nått så förfärligt!
ja kommer aldrig med ord kunna beskriva hur ont det gör!

i skrivande stund känns allt så hopplöst å ja vet verkligen inte hur ja ska orka resa mig.
varje dag får ja höra hur stark jag är - så jävla bullshit!
just nu har ja så jävla noll me livslust, ser ingen som hellst mening med min närvaro här,
längtar efter mina föräldrar så ja håller på att gå sönder!
hur kämpar man om man inte känner att man har nått att kämpa för?
hur kämpar man om man inte finner nån mening me livet?
allt ja älskar dör ju!
varje gång ja ser eller pratar me mina kära så undrar jag när dom ska dö ifrån mig! på riktigt asså!!
man ska inte va 32 år å föräldrarlös å man ska inte behöva gå på TRE närståendes begravning under samma månad de e INTE rimligt

dom har de bättre nu! ingen smärta ,ingen ångest, allt e bara bra å allt e kärleksfullt!
dom har varandra igen, dom har de bra där dom är nu!
JA MEN VA FAN GÖR MAN KVAR HÄR DÅ???
ja har ont överallt å e bara trött å menlös,varför då hänga kvar här i ensam skit
om man kan va i evig kärlek å frid?
...nej ni behöver inte oroa er ja e aldeles för korkad för å ta mitt liv,å ja e aldeless för nyfiken
på om livet har nått mer å ge!
på samma sätt som ja aldrig skulle folda mig innan ja har sett  riverkortet
man kan ju aldrig veta vad man har i sin hand förns allt är synligt.....

men de e tungt! ja saknar ju energi! å stimulans!
ja sover fortfarande bara några timmar per natt, så fort ja somnar vaknar jag upp igen kallsvettig
efter den ena värre drömmen än den andra, oftast somnar jag på morgonkvisten i ren utmattning
med tårarna rinnandes ner för kinderna.
vaknar alltid i en trött dimma me svullna ömma ögon å insikt om att de e en ny dag
som kommer va lika jobbig som igår å lika meningslös som imorgon


du står å väger vid stupet

ja tar sjukt mycke skit!
eller asså om man vunnit mitt hjärta så kan man behandla mig ganska illa gång på gång,
å jag förlåter å förlåter,
ja håller dig oxå bakom ryggen å försvarar dig gentimot andra till 200%
ja låter aldrig folk klanka ner på mina vänner ...även om dom förtjänar det..
ja e som en jävligt långgrund badplatts, håller dig över ytan LÄNGE
men hör å häpna inget varar för evigt!
när mitt tålamod e slut så e det som ett svart stup!
ja ger inte så mycket förvarning utan ja bara ledsnar å drar å sen e allt du ser min rygg.
och ja kan säga att väldigt få gånger har de hänt att nån fått ett ny chans efter stupet
när ja e less e ja jävligt less!
om du uppskattar min jävligt trygga å lojala famn så bör du vårda den för även om
man lätt kan få den uppfattningen så e den inte för evigt
ajm jast sejing!

barn e ju förbannat sköna!

hade en söt kund i kassan idag!
hon va väl typ 5 år kanske å medans ja slår in -va ja tror- hennes mor/farmors varor
så frågar hon glatt
- va heter din kille?
-
ja du svarar jag, ja har ingen kille
-stackars dig! svarar hon...
-ja men eller hur!! svarar jag å ler mot sötnosen :)
du borde ha en kille säger hon bestämt
haha kunde inte låta bli att skratta..

-jo de tycker ja oxå! va tycker du att han ska heta då? kom me ett bra förslag så blir de lättare för mig
att leta...säger jag å hör hur kön börjar småfnittra :)
-ja vet inte säger lilltjejen, ja har inget favorit namn
-okej men du kan ju fundera på det tills nästa gång du kommer å handlar då
mäh du kanske inte sitter kvar här då!?
-näää de e ju sant, ja får helt enkelt fortsätta att leta efter killar me olika namn då..
-lycka till, hej då!

så vare me det lixom :)
behöver ja säga att hon livade upp min dag lite!?
synd bara att de inte höll sig så länge.....

en ganska bra dag!

har haft en produktiv dag där de mesta faktiskt har gått som ja vill!

idag har jag bokat om mammas begravning, ny dag , å ny präst..
ibland kan ja tydligen ha lite nytta av mina år i kyrkans verksamhet
för ja har ju nu en präst som egentligen inte har begravning i sin tjänst,
å begravning på en tid som inte egentligen finns schemalagd,å tullingegård bokat
från en tid som man egentligen inte får :)
som de ser ut så kommer min gode vän sjunga vackert å förhoppningsvis kommer
även organisten komma från annat håll,bara de bästa e bäst nog!!

sen blev ja upplockad av emma å vi åkte å kolla gaddtid å sen va vi på lite shoppingrunda
sprang på en fin vän som ja saknat så länge! de va åsum att få kramas lite :)
på kvällen blev de årets första grillmiddag å de va ju smarrens värre!!

kom nyss hem å kolla posten, fick två kuvert som fick hjärtat att stanna lite
dels deklarationen - ja får ju alltid betala massa pengar för att dom inte kan räkna rätt
JÄVLA SOPOR!!
dom ska ha pengar i år oxå men de va bara nån hundring så de överlever jag nog..
de andra brevet va från försäkringskassan...
ja har ju aldrig haft me dom att göra förr men man har ju hört rövar historier från alla att
dom e förjävliga!!! :/ så ja öppnade brevet berädd på jidder...men icke!!
ja e beviljad ersättning för vård av mamma - SKÖNT!  vet ju inte när pengarna kommer men ja vet ATT dom kommer så då kan ja släppa det :)

fick oxå ett samtal idag som gjorde mig väldigt rörd!
anne ringde enda från kenya å beklagade sorgen, fint gjort!!

9 saker om mig själv

den här ha ja ju glömt bort....



Dag 1
: 10 saker du vill göra innan du dör
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse



1.ja e sjukt rädd för mörker!


2.ibland (ganska ofta) råkar ja kolla mig i spegeln å ser min fetto mage å tänker shit e ja gravid? å sen räknar ja lite på rimligheten till det å inser att ja inte är en elefant , så nej inga kids ...



3.ja e sjukt envis ibland lite för envis för mitt eget bästa...
(om man googlar på envis så får man upp denna bild, solklart eller hur?!)


4. e en skitdålig förlorare å en lika dålig vinnare!




5. ja e en rikti romantiker å ja tror på och väntar fortfarande på att den stora kärleken ska rida in på sin vita springare...patetiskt va??!!!





6.mitt hår e ganska exakt en meter långt! ja får komplemanger nästan varje dag för mitt hår men de e oxå de enda ja får komplemanger för, så ja klipper mig nog aldrig :)


7.jag är troende och aktiv i kyrkans verksamhet mest me ungdomsarbetet
ja tippar på att jag vart på runt 40 läger...de e nästan ETT HELT ÅR LÄGER :)


8.man kan tro att ja e sjukt korkad å lättlurad, men ICKE! ja e oftast väldigt medveten när folk blåser eller utnyttjar mig! jag har ett litet hemligt avtal me Gud så dom som inte kan bete sig kommer hamna in the hel!
fast de e klart sen e ja ju oxå förbannat snäll så ja kommer ju rädda varenda idiot i slutenden endå...


9. ja e typ alltid sen, å till 98% så beror de på att min mage e kass!
på äldre dar vägrar jag att låta magen styra mitt liv men när ja va yngre kunde ja spendera flera timmar på toa..
ja brukade lägga ett sånt skrivbordsunderlägg över tvättkorgen å sen satt ja å la patiens,  eller plugga, eller nått annat tidsfördriv



börja om från början börja om på nytt...

allt ska alltid strula till sig å de känns som inget nu bara kan gå enkelt!
allt ska synas i lupp å allt ska gnabbas lite om,e de inte den ena så e det den andra eller den tredje
aldrig kan alla vara överäns!
å om nu alla lyckas bli överäns så råkar nån snubla å köra in nån liten pinnjävel i hjulet så vagnfan går sönder lixom....
känns som man varje dag börjar om från noll!!
typ  som i den där filmen,
me bruden som tappat minnet i nån olycka å farsan å brorsan låter det vara samma dag alla dagar,
samma tidning ,samma match på tvn, samma samtal,samma present till syrran som fyller år....
lite så känns det!
alla går runt lite på tå för att inte såra nån annan å alla har lixom nerverna utanpå å alla e trötta å slitna..
så mycke tankar som snurrar i huvudet kring begravning,hus,ekonomi,jobb,sorg, framtid ...
de e ju inte jätte märkligt att ja inte kan sova!

försöker träffa å prata me folk som ja vet ger mig energi, sammtidigt som ja oxå börjar känna att jag
inte vill slita ut mina fina vänner me mitt jävla ältande!
tur att man har en del vänner så man kan altinera lite vem man pratar med!

imorn e min plan att hänga me emma pemma, planen e bland annat attt kolla lite gadd till både henne å mig!
å sen behöver ja pussa lite på mina gudbarn! snacka om energikälla!!!
...men först ska jag nocka mig själv å hoppas på en lång å behövlig sömn!

livet e fullt av o-liv

igår ringde ja till mammas husläkare å bad om hjälp!
han beklagade sorgen å hjälpte mig med både insomningstabletter å nock out piller...
gårdagens planer med lugnt kvällshäng å få somna i trygg famn sprack ju
fullkomligt!!
åter igen träffades vår familj å mindes å grät ihop och sen tog vi farväl av en kär medlem.
de e ett grymt liv man lever!!! att behöva ta farväl av både mamma och moster
innom loppet av fyra dagar e fan inte rimligt, men de e tydligt att systrarna vill vara tillsammans!

nu är vi ett trött jäng som e kvar men vi stöttar varandra å kämpar för att komma tillbaka till en vardag...
inatt har jag sovit som ett litet barn, en hård å drömlös sömn på 14 timmar!
de e fler timma än ja sovigt sen förra tisdagen å man känner sig direkt starkare!
ska göra ett par sånna nätter till å sen kastar ja in tabletterna i skåpet,
ja tänker INTE bli beroende av tabletter oh no no no!!

stor kärlek till alla å stort tack för allt stöd!

hand i hand till evighetens land

 




Kärlekens Ande, hand i hand

4. Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens Ande, led oss
.

tillsammans vandrar dom nu, systrarna ...
hand i hand på en solig strand


systrar i vått å tort, sida vid sida...

hav som facking jävla mörsy asså!!
även om vi viste att denna smäll va på väg å väldigt väntad!
kunde inte familjen ha fått resa sig å samla lite kraft innan nästa smäll i nyllet????!!!
de känns som om man slungas tillbax 3v i tiden
hjälplösheten å uppgivenheten är densamma
även om ja inte e "närmst" nu så e det förbannat tungt
å jag lider nått så ofantligt med mina kusiner! ja vet hur dom känner
å ja vet deras tankar å ångesten å skammen över att man känner å tänker som man gör!
orklösheten å tröttheten å lessheten ...att ständigt få kämpa i motvind..
allt ja kan göra är att finnas där,se till att komma dit med bananer å mackor
låta dom kräkas ur sig allt dom känner,kramas, ta despyter med sköterskor
(något ja har fått in vanan på)
ja kan försöka överföra kraft som ja inte har men i familjen delar vi broderligt på den kraft som finns!
vi e alltid i ryggen på varandra å tillsammans e vi starka!

i morgon e min sista "lediga" dag å ärligt talat vet ja inte hur ja ska orka gå tillbax
till jobbet?! sömnen e fortfarande jävligt sporadisk å ja e jävligt labil!
kan ju lixom inte sitta i kassan å böla!
samtidigt som ja måste tillbaka till vardagen innan ja får kliaids!!!
ja tänker att om man jobbar blir man trött å då kanske ja kan sova vilket iofs
e en jävligt konstig tanke eftersom ja e svintrött nu med men inte kan sova i alla fall :/

fan ja e så less på att må så här! ja vill bara va pigg å glad igen!!!

fortfarande jävligt sömnlös!

de sägs att man i dröm bearbetar saker å ting?!
så fort ja lyckas somna så vaknar ja straxt efter , genomsvettig och antingen gråtandes eller skiträdd!
drömmer bara mardrömmar! å nu har ja nästan blivigt skraj för att sova!!
va ju vaken tisdagnatt->onsdag dag, sov bara 3-4 timmar natten mellan ons-tor
dimmsov några timmar torsdanatt å sen dess har ja inte sovit!! idag e de söndag!
hur löser man sånt här?? ja måste ju sova annars kommer ja inte funka!

har i alla fall ätigt varje dag- tack vare fina vänner!
va i fredags hos mina fantastiska kollegor familjen "balkans härligheter"
en familj med så mycke kärlek å empati, en familj som jag har absolut största respekten för!
har alltid kännt mig fri med dom å kan alltid vara mig själv me dom!
så, ja de va ett väldigt enkelt val att åka dit!
vi åt vi pratade, vi skrattade å grät, folk kom å gick ..
TACK FÖR ER GÄSTFRIHET! å tack till fina tess som oxå fanns där vid min sida!!

i lördags va jag å visade upp mitt slitna jag på en 35 års fest,
tack till daniel å thess som släpte in mig å t.o.m öppnade dörren med vidöppen famn!
dom såg till att jag åt dagens mål mat OCH skickade med mig matlådor hem :)
TACK!

får extremt mycke sms och medelande på fejan å försöker hinna svara så gott de går
ja kan heller inte besvara flera av frågorna..
vi vet inte själva exakt va som hänt eller varför å hur de kunde gå så fort?
vi vet inte heller allt kring sjukdommen då inte heller läkarna kan så mycket om den!
de e inte bestämt när de e begravning! vi bor i sverige så sånt tar tid..
de kommer vara en "privat begravning"
ja har bloggat under sjukhustiden -väldigt öppet, för att få ur mig kännslor osv men där går gränsen
hoppas att folk kommer att respektera det!

vet inte hur ja ska få ordning på detta me sömnen? nog fratt ja e van me lite å keff sömn
i vanliga fall men detta e ju riktigt skit asså!
valeriana har ju hjälpt mig förr men dom funkar ju inte heller nu :/
skulle behöva somna i famnen på en trygg man med trygga fantastiska armar
tror jag, så va fan ställ upp lite nu för fan! ;)
 nä men ärligt e det nån som besitter nå bra knep???

dax för utsmyckning av andra armen

för mig är det en självklarhet att ja ska göra en r.i.p gadd på andra armen till minne av mamma!
pappas gadd är fylld av så sjukt mycke symboler och ja önskar ju att få ihop mammas oxå

gadden till pappa



*ja å pappa delar ett sånt "kompis hjärta" eller "brythjärta"
*han dog efter ett byte av hjärta
*texten betyder två (eller flera) hjärtan brast
*ena halvan representerar pappa som flyger till himlen
*den andra halvan är min som gråter blod av saknad
*å sen då datumet då pappas hjärta stannade


ja har en del ideer, mycke handlar om luft å andetag,alternativet är att gå till samma gaddare å göra en lika dan men med annan text å nytt datum,det är en ide som ja gillar som fan MEN då ska den ju sitta exakt rätt och vara väldigt lik!
 men, men nu undrar jag om ja har några läsare som  har nån härlig ide
eller nån som e grym på att rita, ni kan väl hojta i så fall?!


hanns väntan är över nu!

äntligen får pappa vara me sitt livs kärlek igen!
i morse somnade mamma in lungt å stilla
hennes kamp är äntligen över å hon har nu fått evig frid
äntligen får hon kramas me pappa igen -avundsjuk!!!

hon kommer fattas mig resten av mitt liv!
ja vet inte hur ja ska klara av att aldrig mer få ta del av hennes goda råd,
hennes otroliga värme å kärlek, vem ska nu visa mig rätt väg i livet???

ja tog farväl av mamma idag,på precis samma sätt som när pappa dog
jag öppnade fönstret i rummet på vid gavel, lät vinden smeka mitt ansikte,å solen värma min kind
ja kommer alltid känna mig nära mina föräldrar när vinden smeker mig
å ja kommer alltid känna deras kärlek när solen värmer mig
de e en klen tröst, men det är ju en liten tröst i alla fall

finns inte så mycke mer å skriva, mina ord e slut!


riposa in pace, ti amo per sempre e sempre

ja e som ungdommarna :`;)

ungdommarna omkring mig snackar ofta om att dygna dvs va vaken ett eller flera dygn...
så därför tänkte jag berätta om systemet ja å bror min har kört dom senaste typ 10 dygnen
(första veckan hade vi inget system alls! då va vi hos mamma typ jämt å de funkade inte riktigt!
så nu kör vi skift typ
igår asså tisdag löste ja av brorsan 00.00 sen blev jag avlöst av morsans gubbe vid 10
alltså 10h vakenhet,gick å handlade -> blev hätad av super underbara thess ♥
vi åkte hem till mig å ja fick hjälp me försäkringskassa papprena.
eftersom ja fick ångest å nästan kräktes när ja kom hem så satte ja igång en storstädning när thess gick,
så nu e de ÄNTLIGEN rent å fint :)
nu e ja så trött så ja ser i kors!!
tänkte ja skulle sova till 16-16.30 typ å sen äta å åka iväg till sjukan..
tänkte åka lite tidigare å hälsa på moster först å sen mamma!
sen sitter ja hos mammatill 00 .00 då kommer brorsan
å sen SKA JAG HEM Å SOOOOOVA!!!!!!
så här ser vårt liv ut!
å när man kommer hem efter kvällspasset e man slut så man sover under natten å stora delar av nästa dag
-> å sen åter igen
GO NATT!! :)

orkar inte bråka mer!

mitt enda löfte som ja kan försöka fullfölja nu
är att se till att mama inte har ont å inte känner ångest,
nått som jag trodde skulle bli lätt som en plätt då läkaren har satt no limit på både lugnande å morfin..
men sköterskan inatt tycker att de e oetiskt att patienten ska vara "sövd" hela tiden,
sa han till mig då ja ringde å bad om lugnande eftersom mamma börjat röra sig å låta,
ungefär som hon gjort tidigare  dagar när hon e på väg att vakna,
fast nu inte lika tydligt eftersom hon inte e så kraftfull längre

dom svarade mig att ja ska ringa igen, om hon visar tecken på oro eller ojjar sig
..men asså hon pratar ju inte så hur i helvette ska ja veta ???
nu e hon stundvis vaken å ja tycker att tecknena på oro e tydliga,
men dom kommer ju in, e här en minut max å tycker att -nä hon rör sig llite å de får hon ju göra-...
de enda ja kan tänka nu e att hon känner allt å e fullt medveten om att hon inte kan andas å håller på att dö
å ja kan inget göra eftersom att ja e ju inte utbildad sköterska
å nu känner ja uppenbarligen inte heller min mamma tillräckligt mycke??!!
frågan e ju va som e mest oetiskt,
*att vara säker på att hon inte lider å hon kanske fått en spruta lunande för mycket
*eller eventuellt låta henne ligga å lida?
ja e så förbannat trött på att allt hela tiden ska vara en kamp!
vem fan bryr sig om etik nu lixom
ja bryr mig om att vara dödssäker på att hon inte lider PUNKT!
men ja e så förbannat trött på att bli dumförklarad å klappad på axeln å att folk säger
-ja förstår att detta e jättejobbigt-
men ja va jävla fint då att du fattar!!!
men ja e så jävla slutkörd så ja orkar inte bråka mer!
ja har själv sån jävla ångest, tårarna bara rinner,hjärtat går i otakt,ja mår illa å e darrig
ja känner att jag snart kollapsar själv så de känns ju jävligt bra att ja vet att dom förstår mig!
JÄVLIGT TRYGGT!!

 
mamma  förlåt mig för att jag inte har ork att kämpa längre för det ja tror på,
förlåt för att ja sviker dig!! men ja har fan gjort så gott ja har kunnat!


äntligen!


gårdagens dygn va jävulskt! först hade jag en lång natt som va jävligt påfrästande!
sen va ja tvungen att berätta för mormor hur illa det var å de gör så sjuuuukt ont!
speciellt för att hon dygnet innan förlorade sin syster ...
sen åkte min moster in akut å de e förjävla jobbigt! moster har alltid haft en stor plats
i mitt liv å vart ett enormt stöd! våra familjer har alltid umgåts nära
(vet att mina kusiner inte vill att ja skriver mer om det så då gör ja inte det)
påminner åter igen om respekten gentemot andra människor då ja vet att de finns folk som läser min blogg å som känner mina kusiner,lämna dom ifred  dom har/tar kontakt med dom som dom vill prata med
snälla respektera det)
ni kanske undrar varför ja då tar upp det ens å de kan ja lätt svara på!
för det händer i mitt liv å de drabbar mig å de är förjävligt!


efter detta beskedet hade vi ett jättebra möte me läkarna!
låter konstigt att säga men igår morse vann jag/vi äntligen!
å de låter ännu konstigare att säga att vinsten handlar om att ja tog de svåraste beslutet i hela mitt liv!
fast ändå de enklaste! läkaren erbjöd mig chansen att ge min mamma ett värdigt slut. ÄNTLIGEN!!
detta har jag ju eftersökt sen förra veckan!


ja tog bort alla mediciner å näring å allt som håller henne vid "liv"
hon har kvar allt som gör hennes sista tid enklare dvs konstant lugnande, konstant smärtstillande
medel som lindrar rosslighet å är slämmlösande samt vidgande,å ett sockerdropp som man tydligen måste ha
ja hoppas inte å tror inte att hon lider, dom som lider mest nu är nog vi omkring som
"måste" se henne dö!
vi är extremt trötta allihopa både fysiskt å psykiskt! men... nu ser jag ett faktiskt slut även om jag inte
vet exakt när slutet sker?!

ja har gjort de enda ja kan göra bra för min mamma å ja har gjort det av största respekt
å största kärleken å ja hoppas att hon känner det!!
ja kommer altid vara stolt över det sjukt oegoistiska beslutet å ja kommer alltid vara stolt över att
jag har tvingat mig själv att vara så mycke på sjukhuset även om ja har mått skitdåligt av det
ja vet att min bror känner samma sak!!


jag kunde ju inte åka hem från sjukhuset igår -kunde verkligen inte åka!
tog en tvåtimmars brejk från mamma å åkte ner till akuten till moster å kusiner
å sen va ja kvar till min bror kom
så sammanlagt 24½ timme på sjukhuset
INTE RIMLIGT!
kom hem å däcka! å vaknade 7 timmar senare med stans mensvärk :/
tryckte i mig alvedon å doloxene å dimmsåv 7 timmar till
nu ska jag snart åka in till mamma igen för förhoppningsvis sista natten!

kärlek till er!! ♥

skönt med äkta förståelse!

fattar verkligen inte den svenska lagen,
hur kan man låta en människa ligga å shippa efter luft
å låta henne sakta kvävas till döds-ja vet inte hur länge-
allt för att de e olagligt att låta henne slippa lida??
men vadå misshandel e ju oxå olagligt ju!!
ja gick ut till sköterskan å bad om medmänsklighet å barmhertighet
han tittar på mig med sorgsna ögon å säger

-emma ja förstår precis va du känner å jag lider så mycket me dig,
min mamma dog i cancer å jag har suttit precis som du gör nu,
ja önskar att ja hade makten att kunna hjälpa dig men du vet ju va lagen säger-

ja vet att han menar de han säger de syns i hanns ögon,
hanns medlidande,å förståelse är 100% äkta 

ja säger till honom att ja vet va lagen säger å ja vet sitsen han sitter i,
men att min uppgift som dotter e att se till att min mamma inte lider!
om hon nu själv inte får bestämma över sig själv så ska hon fan i mig inte
känna varken ångest eller smärta å hellst ska hon inte heller va medveten om vad som händer!
å de e inte ett krav som ja viker mig från en millimeter om ja så ska behöva ringa hit nå gamla
polare som pundar för att få i henne nått som gör att hon slipper lida...

han reste sig på vägen förbi la han sin hand på min axel å sa att han har stor respekt till mig
å att han tycker de e extremt vackert å se att jag kämpar me så mycke kärlek till min mamma..
han går å hämtar en spruta å nu sover hon skönt,vet inget känner inget ....

ja satt med henne en stund å berättade hur mycket jag älskade henne, hur mycket hon betyder för mig,
att hon har vart världens bästa mamma å att jag aldrig någonsin saknat något i hela mitt liv.
ja bad henne att bara tänka på sig själv nu å inte göra något för nån annan
å att jag har full förståelse om hon inte orkar kämpa längre ,att vi hur som hellst e så förbannat stolta över henne å så bad ja henne att hälsa pappa om hon väljer att kliva vidare...

hon sover lugnt å andningen e lugn om än väldigt svag hon sover skönt å ett lugn sprider sig i rummet
ännnu så länge finns hon med oss !!
ska gå å va nära henne nu hålla hennes hand i min å berätta igen hur mycke ja älskar henne
ord man aldrig kan höra för många gånger!

innan ja dör....

hittade denna lista hos min gosiga vän anso!
resonerar som henne - denna e lagom lång för att man kanske kan fixå å slutföra den :)
känner att detta oxå är ett sätt för att inte bara skriva om all skit!
vill bara förvarna att mina dygn ser ganska konstiga ut just nu eftersom ja oftast e vaken 1½ dygn å sen sover
typ 12 timmar så därför kanske de blir lite konstigt me dom här "dags indelningarna" :)
men ja ska putta in en sån här lite här å där då de känns lägligt... 


Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse


tio saker ja vill göra innan ja dör

1.lyckas sluta röka å gå ner i vikt för annars lär ja ju dö!

2.resa mer -framförallt vill ja ner till släkten i italien för de e väl typ 12 år sen ja va där sisst
å när ja ändå håller på kan ja ju hälsa på släkten i usa :)

3.lära mig att uppskatta  mig själv å tro på att jag e nått värd

4.åka tillbax till iona

5.finna en livskamrat som behandlar mig som om ja vore den enda i hela världen:)
tillsammans ska vi leva i evig kärlek å stor respekt för varandra å vi ska skratta å älska varandras närvaro
å inte kunna leva utan varandra...

6.få ett familjeliv, saknar detta me barn! att trycka ut dom själv behöver inte nödvändigtvis vara de viktigaste
jag är inte helt främmande att få barn på köpet me den där fantastiske mannen

7.jobba på ett djupare å mer seriöst sett med ungdommar, ja känner att jag kan åstakomma bra saker där
å ja känner mig alltid väldigt till freds om ja vet att jag kunnat hjälpa någon lite vilsen ungdom :)

8.ja vill vara med om dom här stora grejerna,(min) förlovning,(mitt) giftemål, (min) barnafödsel,(min) 50årsfest, gå i pension
hämta mina ungar när dom tagit studenten, böla på deras bröllop, bli mormor/farmor,
dö med familjen vid min sida...

9.medverka i nån större teatergrej igen, så som ja gjorde 98 i sjuuukt kul :)

CITTA’ INVISIBILI

STOCCOLMA 16, 17, 18 MAGGIO 1998

Teatro:

Gruppo teatrale del Ginnasio di Tumba (Botkyrka)

Emma Gott*****

 


(vi va såklart fler, men dom får outa sig själva om dom läser detta;)  )

10. LEVT, ja vill ha levat innan ja dör, ja vill inte ångra saker ja gjort å inte heller ångrat att ja inte gjort!! 


så va ja här igen

har nu fått okej att fortsätta blogga om situationen ja befinner mig i, tack för det!
alla tycker kanske inte att de e ok men de rör mig inte ryggen!
gillar ni inte de ja skriver eller tar illa upp - läs då inte!

ja vet att jag mellan varven kan "låta" kall å att ja skrev inlägget om de som hände under melodifestivalen,
vet ja att folk har reagerat över!
men om man inte sitter i min sitts så kan man inte på något sett föreställa sig va ja går igenom!
att vara så uppgiven å otillräcklig å slutkörd...
samtidigt som man vet att de e kört men minnst en gång om dan ändå se eller höra nått som får en att hoppas en liten liten micro sekund, för att i nästa minut va tillbax i samma skit, tar på krafterna!!

ja kan ibland skratta åt grejer mamma säger när hon har fått lite för mycke skit i kroppen
som tex när hon i sömnen gav mig utmärkelsen å vinsten "godast kaka"
då skrattade jag -även fast de e sorgligt som fan att hon har hallisar!!
men man måste skratta ibland- å ibland skrattar vi så vi gråter eller gråter så vi skrattar
ibland e ja sjukt eronisk å ibland har jag helt enkelt bara vart vaken i 2 dygn å vet inte riktigt va ja skriver!!!

ja kommer att ta hänsyn till dom som är mig närmst å oxå drabbade!
känner ni att ni tar illa vid er på något sett ta då kontakt med MIG !
de vore oxå fint om folk respekterar att vi är olika, jag e väldigt öppen,
andra i familjen är det inte! dvs de ni läser här vill jag INTE  att ni diskuterar de med andra familjemedlämmar!
vi närmsta vet hur de ligger till å va som händer å sker då vi oftast pratar flera gånger om dan på  luren
MEN vissa vill inte prata om det med andra än dom som e själv valda..
så ja ber er nu av hela mitt hjärta, prata me mig,fråga om ni undrar något, hojta om ni tar illa upp...
men lämna resten av familjen utanför!
familjen är sjukt trött i nuläget å smågrejer blir till stora bråk som tar extremt mycket onödig kraft!
kraft som vi BARA vill lägga på de som e viktigast nu , mamma!!

hoppas att mina vänner å andra som ja inte känner fortsätter att följa min vardag,
å ja hoppas att ni även i fortsättningen gör de ni gjort under dom senaste veckorna!
peppande å styrkande kommentarer här ,på fejan å på lurarna har styrkt mig
så ja orkar kkliva ur soffan å orkar att fortsätta sitta vid mammas sida även när jag egentligen
har extrem ångest och är livrädd för att vara där när de tar slut- fast ja e ju lika rädd för att inte vara där!!


mitt i detta kaos har min släkt oxå förlorat en fantastisk å underbar människa å vän!
min mormors syster dog i morse å hon kommer att lämna ett enormt tomrum efter sig!
å hon kommer att vara otroligt saknad!
vila i frid Gullan! <3

noll ork

har funnit det extremt skönt att få ur mig allt ja känner!
men nu går jag tillbaka till hur ja löste saker å ting 96 när pappa dog!
tillbax till mörkret,hörnet, ensamheten å fosterställningen......

hur jag än gör så gör jag fel! hur ja än beter mig så blir nån arg eller besviken eller missnöjd!
har precis blivit ombädd att inte blogga å facebooka om mamma å mina känslor kring det, för folk känner sig utlämnade
och tycker att det ja gör är skitigt så åter igen får jag lägga mig för hur andra vill ha det
så till er som följt våran kamp å som stöttat mig/oss
så vill jag ge ett stort å varmt TACK! från å med nu ska jag bära allt själv innom mig tills ja sprängs!
alternativet jag fått är att jag pratar privat med som ja vill berätta för å som ja vill ha stöd ifrån
och då kommer jag aldrig hinna sova vilket oxå kommer resultera i kollaps!


stort ironiskt tack till alla som läst saker här å på fejan och inte sen frågat mig  om de dom undrar över utan
ringt till andra parter! tack väldigt mycket stort tack! fan ja tycker att vi har de ganska jobbigt ändå lixom!!
de sista vi behöver är att bli osams !!

känns oxå förjävla jobbigt att ja nu inte vet vem ja kan prata med å vart ja kan vända mig
utan att de ja säger förs vidare och dessutom blir helt andra historier

JÄVLIGT besviken på folk i min omgivning!

vet inte hur ja ska tolka detta? Kanske så hon sitt?

satte på tvn Me melodifestivalen lite i Bakrunden för ja vet att mamma har följt det å ja tänkte att de skulle få henne att tänka på annat än att hon har skit svårt att andas på grund av allt slämm i halsen.  hon visade inget större intresse alls förns ranelid klev på scenen då hon gjorde ett så sjukt långt andnings uppehåll så ja till slut ringde på personal som konstaterade att de bara va ytterst lite andning kvar. efter ranelid kom andningen igång något men faktum är att läget va kritiskt ända tills röstningen va avklarad å nu sover hon å andningen känns lite tryggare! tack för det. . tror jag. . de bör väl skrivas att mamma avskyr ranelid å att hennes favoriter va loreen och de där lite rockabilly bandet. kanske sa hon sitt å i så fall grattis ranelid du e så dålig så folk på riktigt väljer att sluta andas när du uppträder! kan de kanske vara en liten riktlinje för dig att du bör hitta en annan sysselsättning!?

de kan ALLTID bli värre, va så säker!

funderar på hur ja ska lyckas ta mig igenom kommande dagar!!
grabbar detta e ett sånt inlägg som ni kanske vill hoppa över!

ni som känner mig eller som läst min blogg länge vet ju att jag typ inte fungerar en vecka i månaden,
att jag har ruggit ont i magen å att ryggen krampar å benen ibland slutear funka som dom ska..
å att ja då käkar antingen orimliga mängder receptfria läkemedel
(i regel trycker jag en 1grammare alvedon när ja vaknar å sen tar ja minimum 1 tablett varannan timme
-å då varvar jag olika tabletter all vaken tid å så håller ja på i 5-7 dagar) 
alternativt lessnar jag å trycker doloxene (mitt lager börjar dessvärre ta slut å dom säljs inte längre)
ja har ju även tradolan kvar sen diverse olyckor :)
å tabletterna som ja köpte i spanien på deras apotek som e likvärdigt nått receptbelaggt preparat i sverige
problemet me dom e att ja blir nockad! 
så då till problemet
1) hur ska ja palla att sitta här då ja har svinont?
eller
2) hur ska jag kunna hålla mig vaken vid tablett intag?
känner redan nu hur den molande värken börjat i  magen å hur ryggen sakterliga börjar ge upp
men vågar inte ta några tabletter eftersom ja e på väg in i min trötthetslinje 
då ja vanligtvis brukar somna ...tar ja tabletter nu så e ja körd!
vill inte somna då jag tror att morsan kommer börja vakna till om en halvtimme -timme
så möjligtvis väntar jag tills dess, ser till att mamma får nya läkemedel ,ser till att hon somnar lugnt
å sen kan ja sova ett par timmar tills ja blir avlöst här
dom kommande dagarna kommer bli grönjävliga! som om de inte va jävligt jobbigt!
fan ja måste ha gjort nått riktigt jävla överjävligt vidrigt i mitt tidigare liv så som ja blir straffad!   

kan ja ha fel?

på söndag morgon har min mamma legat här i två veckor redan första måndagskvällen
blev vi inringda av personalen å dom sa att de nog va slutet.. något som vi sen har hört flera gånger
hon har vart förbannat dålig hela tiden MEN hon lever ju fasen fortfarande!
2v har hon kämpat å varje natt har vi sagt/ kännt att detta blir nog den sista
har ja dömt ut morsan för tidigt eller ?? att hon e seg som gummi de viste jag redan
de har ja alltid vetat men att fortsätta fast allt e så jävla svart lixom

de känns ju typ som att va på väg till en fest i bil,att få sladd på en ödslig landsväg
å råka köra över en kajkant me bilen
å typ landa på 20 meters djup å ändå bättra på sminket ifall att nån nu skulle råka va ute å dyka lite på måfå
å hitta bilen och lyckas rädda livet på än så man kan gå på den där festen

men ja kan inte låta bli att fundera på av vilken anledning läkaren tog beslutet att fortsätta behandlingen?
vad ser han som inte jag ser å vet?
för om ja tittar på min mamma nu så e ja ju knapt säker på att hon andas då bröstkorgen bara reser sig
väldigt sparsamt, men ja hör att hon fortfarande e vid liv,hon har nämligen så mycket slämm i lungor å strupe
så de låter som hon snarkar när hon andas :(
ja lider när ja hör hur jobbigt hon har det!!
enda anledningen till att hon kan sova e för hon för ett tag sen fick både lugnande å smärtstillande
men så fort hon börjar vakna till så blir hon extremt störd av slämmet å dessvärre har hon ju inte kraft att hosta upp det!
tycker att de borde finnas nått som löser upp slämmet å nån form av hjälpmedel eller maskin så man typ kan suga rent luftrören !!!
ja vet ju att de finns en grej som man andvänder när små barn e förkylda
en slang med en grej i som förvandlar trycket, man stoppar den ena sidan e snoken
på ungen å så suger man i andra enden...NEJ eventuella snåljåpar, pröva inte detta med en egen slang
för då suger du typ ut hjärnan på ungen! den där grejen e ju råsmart å de borde ju gå att fixa nått
liknande för den här typen av problem?!

så om de finns nått snille som läser min blogg, där fick du värsting iden till din nästa uppfinning
du kan väl ha mig i åtanke när kosingen börjar rulla in!!

så jävla orimligt! sluta misshandla oss nu för fan!!

hur i helvette tänker man när man som läkare har dömt ut en människa
-för de har han gjort då ja bad om helt ärliga svar igår, å fick svaret att
"detta är kört din mamma kommer inte bli bättre utan vi funderar på att avbryta all behandling
å bara ge mot ångest å mot smärta"-
skönt tänkte jag, då får hon ÄNTLIGEN sluta lida!!

idag har man beslutat att fortsätta behandlingen
MEN TILL VILKEN JÄVLA NYTTA Å FÖR VEM????
varför tar man beslutet att fortsätta behandla en människa som man VET aldrig kommer att bli bättre??
att hon typ bara sover å stora delar av dygnet INTE andas mer än va hon aktivt andas...
hon säger själv FLERA gånger om dagen (de har vi alla annhöriga hört)
att hon inte orkar å inte vill längre, ord hon sagt under en veckas tid nu!
mamma vill inte längre å vi "vill" inte längre men beslutet ligger bara hos läkarna
vilket e sjukt märkligt då läkarna är dom som träffar henne absolut MINST snudd på ingenting alls faktiskt!!
sen igår kväll så har samtliga sköterskor som har kontakt me mamma på avdelningen
sagt samma sak som mig å dom lider både med mamma och med oss!!!!!
när ska läkarna sluta MISSHANDLA min mamma och oss runtomkring???

gör läkarna detta för att rädda sitt eget skinn ?
för att dom är rädda att dom ska ta fel beslut?
ett beslut dom tar endast på sånt dom läst!!!
dom skulle vara fett välkomna att sitta med mig hos mamma inatt!
se med egna ögon de vi sett de senaste 2 v höra det vi har hört
å se hennes ångest å hennes lidande och oxå se hur vi runtomkring lider!


min mamma är en kvinna med stor integritet och stort ansvarskännande mot alla runt om sig!
ja e helt övertygad om att hon senaste veckan inte alls kämpat för sig själv
utan hon håller sig vid liv för oss andra  å möjligtvis för hon är rädd för att släppa taget
rädd för vad som kommer sen men inte för att hon vill vara kvar i de hon e i nu
hon kan inte äta å dricka, hon kan inte på något sätt ta hand om sig själv
hon orkar knapt öppna ögonen å hon pratar knapt.
tack vare sjukdommen andas hon genom de minsta sugröret ni kan tänka er  (bildligt beskrivet)
å där trycks det mer eller mindre ner 15 LITER luft i MINUTEN som hon tack vare sjukdommen har svårt att andas UT å de e då hon får dessa andnings stopp om ja har förstått de hela rätt?!

ja älskar min mamma på alla sätt å att se henne i detta skick
får mig att må så jävla illa!! så jävla omänskligt!!
FY FAN ASSÅ!!

ja gillar inte döden men ja e inte så rädd för den.

hon har precis fått mer lugnande vilket gör henne väldigt avslappnad å de e ju skönt!
dessvärre gör de ju oxå andnings stoppen mycke längre!
även om jag som ni vet är ganska lugn angående detta med döden
så e detta jävligt obehagligt å läskit att lyssna på!  
tänkte spinna vidare på detta med döden lite så ni fattar hur ja tänker. .
har vart hos en av mina favorit präster idag för att få prata ut lite om alla känslor å tankar som ja bär på.
Cina är en mycket god å varm vän som jag litar oerhört mycket på
å jag har stor respekt för henne och allt bra hon gör för folk omkring sig.
aldrig säger hon nått dåligt om nån å hon behandlar sina medmänniskor med stor respekt å ömhet.
hon e helt enkelt en människa Me stor empati för andra å ett överflöd av kärlek.
vi hade ett sent möte å ja e väldigt tacksam för att hon tog sig tid för att träffa mig
även fast hon då troligtvis fick en helt orimligt lång arbetsdag.
de va ett skönt samtal om livet, ångest, tro, dåligt samvete, döden, trötthet, ensamhet, rädsla, sorg,
rätt å fel, vad som e ett liv å inte, å va som e livskvalite. . .

självklart e ja jätte ledsen över att ja Me största sannolikhet kommer förlora min mamma vilken dag som Hellst. hon är ju mitt hjärta mitt stora stöd i livet.
vi kan prata om allt å hon kommer fattas mig varje sekund så länge ja lever precis som min älskade far
 (ja önskar dom evig kärlek efter döden. pappa har väntat flera dagar redan,
han står där snygg, med öppen famn redo att skåla mammas ankomst i finaste skumpan )
de e just pga detta som de känns lättare för mig!
ja tror att hon kommer till en bättre plats där alla bekymmer å all smärta å ångest försvinner
å där hon får återförenas Me sin stora kärlek
ja vet att hon Eller dom båda kommer sakna tex mig å min bror men vi kommer oxå. .
 när vår stund är inne .
alla föds å alla dör de e allt vi vet Me säkerhet!
man kan bara önska att man å dom man älskar slipper lida!

i mörkret

sitter i den där gungstolen på sjukhuset igen. mamma har ont i huvudet så därför har vi släkt alla lampor endast ljuset från korridoren gör ett dunkelt sken i rummet. tidigare dagar har ja suttit här å lyssnat på hennes andning men de gör ja inte idag! idag lyssnar jag på andnings uppehållen som blir längre :(  ja undrar hur mycket hon känner av dom å hur medveten hon är för hon är lugn, väldigt lugn! varje gång de Händer (var annan Eller var tredje minut ungefär ) så håller ja själv andan å varje gång tänker ja att de e kört! detta kommer bli en lång natt !

känns konstigt att vara hemma

känner mig inte helt trygg idag å kommer nog därför inte kunna sova så bra!
jag å min bror sammarbetar,plannerar å roddar runt för att vi inte vill att mamma ska vara själv.
visst de e väl inte hela världen om om hon skulle va ensam några timmar på dagen då de e mycke personal på plats  men att lämna henne en natt e lixom inte ens diskuterbart!
vi har själva tatt på oss dom tråkiga å jobbiga tiderna dvs kvällstid när hon alltid börjar må sämre
å nattetid som e jävligt tufft.
vi försöker sen rodda så folk inte kommer samtidigt utan hellre att folk kommer varje dag å inte behöver sitta så länge...
vi e ju inte så många eftersom moster å morbror själva e jätte sjuka å kusin e nybliven mamma å har dessutom fullt upp me sina föräldrar så de e ja, brorsan, hanns tjej, mormor,mammas kusin å mammas snubbe

brorsans tjej e kanske den godaste å mest hjärtliga människan ja träffat!
att hon hela föregående veckan har suttit på sjukhuset typ 8 timmar om dan vittnar om hennes ödmjukhet!
hon visar så mycke kärlek till min mamma å min bror såklart, ja å till mig me :)
ja hoppas av hela mitt hjärta att dom två får leva lyckliga med varandra för resten av deras liv!
de e verkligen en fantastisk å vacker gåva som kommit till vår familj!

mammas kusin är oxå en sån fantastisk människa, varje dag har hon suttit långa timmar å pratat me mamma
peppat,stöttat å delat de jobbiga, bibbi e en sån som smittar, hon kliver in i ett rum som ett energiknippe
å genast blir man på bättre humör.
dom värsta dagarna har hon funnits för mig som en extra mor ♥
som i söndags morse när ja ringde å störtbölade å va helt hysterisk å hon bara lyssnade
å tröstade ...en varm människa som jag e lycklig över att ha i mitt liv!

mormor är i en klass helt för sig själv!
att man ska fylla 88 år å ändå VARJE dag tar sig till sjukhuset för att sitta med sin dotter
är vackert! att man dessutom sitter där på en stenhård stol 10-12 timmar/dygn är..
typ korkat å galet :) men de e ju kärlek!
dessutom tar hon ju inte bara hand om EN dödssjuk dotter, utan två OCH stöttar oss barnbarn oxå!
enastående människa verkligen!

morsans gubbe gör så gott han förmår å på sitt sätt...dessvärre mår han så pass dåligt själv
så vi kan inte riktigt förlita oss på honom :/

han sitter hos mamma nu å de känns inte tryggt!
som tur är verkar mamma ha en ganska god natt å sover gott ..
fick precis ett samtal från mammas sköterska :)
hon känner mig å vet att ja oroar mig så ja inte kan sova så hon ringde mig vid 02
å sa emma min lilla älskling gå å lägg dig din mamma sover allt är under kontroll ...
hahah hon e fin den sköterskan!!
så nu ska ja göra som hon säger... natti natti

bra sjukvård ja jo nä Eller kanske. . Ibland

att man alltid ska sköta sitt jobb på ett korrekt sätt å vara snabb osv e ju en självklarhet! ? men om ja som inte har ett direkt livsavgörande arbete kanske råkar missa att fylla på grön mjölk tex så e ju inte de hela världen! ingen kommer att dö av det å ingen kommer troligtvis lida speciellt hårt! men om man jobbar med sjuka människor så får man Fan inte lata till sig Eller misstrivas så hårt så de går ut över patienterna! man e Lixom nog utsatt redan när man måste lägga sitt liv i nån annans Händer! okej ja vet att ja e lite jävig just nu eftersom de gäller min mamma men just nu har hon av ruskit rimliga skäl ganska fet ångest å när den kommer så rasar hon jävligt djupt jävligt fort. å har hon väl hamnat i den cirkeln så blir hon nervös av ALLT och allt blir en kamp. å ja tror att i de laget blir de näst intill omöjligt att lugna henne å då hamnar man där vi va för ett par nätter sen. för en stund sen vaknade mamma upp efter att ha sovit halv bra i typ en timme hon säger direkt att hon e nervös å vill ha mer lugnande så ja trycker på larmet (dom vet att när larmet går från detta rum så är de  inte för några bagatell för sånt sköter jag även om de e deras jobb som dom får pröjs för ) de tar typ fem minuter innan sköterskan kommer . . hade mamma vart själv här så hade de kunnat resultera i väldigt tråkiga grejer! mamma berättar för sköterskan att hon behöver lugnande hennes puls rusar å hon andas väldigt dåligt . . sköterskan medelar att hon ska säga till han som e ansvarig för läkemedels biten . . den minuter passerar å vid de laget e mamma så stressad att hon slår Me armar å ben i sängen samtidigt som hon andas helt galet. ja går ut för att söka upp han som kan ge mamma lugnande borta vid dörren till medicin rummet står sköterskan som va inne hos mamma å pratar Me en kollega. ja säger till henne att mamma verkligen behöver lugnande nu innan situationen blir okontrollerbar var på idioten säger " ja jag ska säga till honom "  Asså på riktigt e man helt jävla efterbliven Eller? de e för Fan inte mjölken som e slut hon håller på att va livet av sin patient Eller i alla fall plåga henne jävligt illa! ja påpekade att om dom vill ha en förjävlig natt så kan de va ett bra knep att vänta lite till annars e de dax att lägga på ett kol. . vill poängtera att man hör ut i korridoren hur mamma slår i sängen å väsnas allt va hon orkar . . man ser att hon blir stött å hon påpekar att dom faktiskt kan sitt jobb. jo de kan dom säkert men ja har ju spenderat bra många fler timmar Me mamma sista veckan än va dom gjort! hade de inte vart så att mamma lider så förbannat så hade ja gladeligen låtit mamma ge dom ett riktigt  förjävligt pass men mammas välmående går före allt! så jävla sjukt att e kan skilja så jävla mycket på vilka som jobbar! de borde inte få vara så!

rätt medicinering Eller en knäpp på näsan av morsan? !

de e möjligt att morsan försöker ge mig en rikti knäpp på näsan för mitt förra inlägg för idag är det en helt annan mamma som ligger i sängen! hon sover lugnt å stilla i alla fall mestadels. hon har vart klar i huvudet å vi hade en trevlig kväll innan hon somnade (trevlig kväll har för oss just nu inte jätte höga krav utan vi har pratat lite minnen kollat lite tv hon har ätit lite Macka å allt har känts lugnt å kontrollerat ) de grymma e att man direkt börjar tänka tänk om! de kanske finns en chans ändå?  de e tvära kast i mitt liv just nu! även om ja fortfarande inte kan se något direkt hopp å fortfarande anser att livet bör vara mer än att kämpa efter luft så är jag någonstans glad över att ja höll ut förra natten å inte följde mina instinkter. samtidigt som ja kanske kommer att ångra det framöver nåväl vem e jag å leka Gud?  Eller e det de vi gör med alla dessa mediciner å apparater? min fråga kvarstår När slår de över å blir äckligt å ovärdigt!

ja tror att hennes själ redan lämnat, kvar är ett tomt skal som lider

brottas me tanken om vad som är värdigt å när välvilja övergår till äcklighet?
de e fantastiskt att vi kan göra så mycket för att rädda liv! å att vi kan förlänga ett liv som egentligen är slut
MEN vad går gränsen till ett värdigt liv? eller var går gränsen till vad som ÄR ett liv??

största delen av natten har vart en fysisk å psykisk kamp
med en mamma som e så fullproppad med droger å en så stor önskan
-medvetet verklig önskan eller drogad vet ja inte
men en stor önskan av att få somna in å få slippa all smärta å ångest!
så fort ja vänt ryggen till har hon plockat av sig masken som håller henne vid liv

i vårat land får man inte "hjälpa" någon att dö men under stora delar av natten har ja inte velat
annat än att hjälpa henne att slippa lida, att ge henne frid.
ja har inte satt tillbaka masken direkt varje gång å flera gånger har jag hållit
i slangen å vart nära att dra ur den,men varje gång har jag ångrat mig med tanken att jag inte e
ensam i detta beslut, de finns andra att ta hänsyn till!

de har funnist tillfällen under tidig morgon då jag fullkomligt brytigt ihop å legat i fosterställning med sköterskor
då jag mentalt inte orkat!
vi har diskuterat att ge henne ett värdigt slut, där viss personal sagt att dom kan tänka sig att "blunda" å stötta mig om ja vill ge mamma frid
allt detta är så fruktansvärt jobbbigt!
så jävla ovärdigt å ja funderar över vilken rätt jag å andra har för rätt att "mot hennes vilja" hålla henne vid liv
ett liv som hon uppenbarligen inte vill leva...
ja tror inte att de finns något som kan rädda henne eller ge henne ett värdigt liv, hade ja trott det så hade aldrig dessa tankar funnits
ja är färdig,för mig är det inte längre mamma som ligger där, min mamma har redan lämnat
å hur hemskt de än låter så önskar jag att hon får ro inatt!
att hon får somna in, lugnt, stilla å vackert medans jag å min bror håller henne i varsin hand.
självklart gör de ont å tårarna rullar medans ja skriver detta,
men jag tycker inte att detta är medmänskligt längre! de e helt ovärdigt å jag står inte
för detta översittande!
vi föds å vi dör, så har det alltid vart å så kommer det alltid att vara!
ja vill inte att mamma lider för mig längre!
gode Gud ge henne frid!  låt henne inte lida! omfamna henne me din kärlek
 
shit folk kommer säkert dömma mig för att ja resonerar så här men ni har heller inte sett å upplevt detta 
å de bör ni ha i åtanke när ni dömmer mig!
livet är kärlek å allt ja gör, gör jag av kärlek, respekt å medmänsklighet
 

där rök även de hoppet

haft en tuff natt me sjukt lite sömn läs ingen sömn alls,
även mamma har sovit dåligt hon har lixom inte kommit till ro.
inte alls konstigt!
de som började diskuteras igår va en eventuell transplantation av lungorna,
vilket satte igång ungefär 200.000 tankar !!
vår familj har ju inte jättebra erfarenheter av transplantation å shalgrenska men de va ju
aldrig några funderingar utan vi sa alla direkt att även om de e skitjobbigt
så självklart tar vi chansen då det är den enda chansen som finns för att mamma ska bli frisk

läkarna i göteborg hade möte igår å diskuterade fallet å svaret levererades imorse...
personligen tycker ju jag att dom e skyldiga oss detta efter att misslyckats me farsan!
missförstå mig rätt nu, läkarna gjorde ju allt dom kunde! men faktum kvarstår
dom tog min far å har nu valet att försöka ge mig min mor!

men....åter igen fick vi neggativa besked..
dom anser att hon e i för dåligt skick :(
i morse efter de beskedet, rann allt hopp hur mig, ja va så trött,uppgiven å frustrerad!
fattar inte va vi gjort för fel ??varför blir vår familj straffade så här??
ja e så mentalt trött så ja inte ens känner mig  trött längre ja e bara slut!
åkte hem å pratade me lite vänner i luren å fick vara riktigt ärlig om hur ja känner
vilket va förbannat skönt! man har ju lixom en del tankar som e helt absurda å många
känns jävligt ego.
e otroligt tacksam för att mina vänner e så ärliga! å inte dömmer mig när jag e ärlig
ni vet vilka ni är TACK!

de man försöker nu är att ge helt sjuka mängder cortison vilket en gång tidigare hjälpt en patient
med liknande diagnos som mamma, de man hoppas e att hon då skulle kunna bli i samma kondition som hon va för några veckor sen...
mamma ifrågasätter själv va de e för liv å ja kan hålla me henne!
e så rädd att hon ska ge upp inatt! samtidigt som ja unnar henne det!

en av mina funderingar nu är om man ska "ge henne tillåtelsen" att släppa taget
säga att vi förstår henne om hon inte vill å orkar å att hon ska göra det som hon vill,
vara helt egoistisk i sitt beslut. finnas hos henne hålla henne i handen å ge henne tillåtelse att lämna
medans hon e trygg å fullkomligt älskad.
så jäkla vidrigt att se henne lida! inatt har hon  lidigt! å ja tror att hon mest kämpar
för mig å min bror å de vill ja inte ha på mitt samvete!!
vill inte att hon lider för mig

de e altså sånna här tankar ja brottas med i min ensamhet!
skulle vara så skönt att få komma hem å bli omkramad å få somna trygg i nåns famn
pallade en timme ensam idag sen åkte ja å mötte min kusin å gick ner till min moster
för att stötta henne i detta ,stackare! måste va så hemskt att se sin syster ligga där å veta
att hon snart ligger där själv :(
jo de e så ingen mening att hymla me det, moster har obotlig cancer...

ja somnade i deras soffa,trygg med människor omkring mig!
de e ungefär så ja unnar mamma att göra


direkt från ett tråkit rum på Huddinge sjukhus

tankarna snurrar friskt i mitt huvud nu. å risken att ni nu får ett mer virrigt inlägg än vanligt är ganska stor ! skyller på orimligt lite sömn sista veckan tillsammans med för mycket stress för lite mat å på tok för många dåliga besked. ligger på en hård säng nedanför mamma å ligger å funderar på hur fasen de kunde bli så här hela tiden har jag ett lyssnande öra på mammas andning. en av biverkningarna på all medicin hon får är nämligen att hon ibland slutar helt å andas å de e skit äckligt! blir lika rädd varje gång de Händer! ja kanske inbillar mig för ja så gärna vill Eller så e de pga allt lugnande va vet jag? ! men de känns i alla fall som hon mår lite lite bättre idag! andningen e lugnare hon har ätit lite å hon klarar av att hålla muggen å dricka själv å vi har pratat lite. kan tyckas vara jävligt små grejer men de e ändå positiva grejer och de e ju det vi måste glädjas över! utan positiva tankar kan de aldrig bli bättre! imorgon ska vi få ett besked som är helt avgörande för mamma . hoppas hoppas hoppas! berättar mer imorgon om svaret blir positivt. nu ska ja försöka mig på en power nap  medans mamma ändå sover lite. kram på er!

ännu e miraklernas tid tydligen inte förbi!

mamma va riktigt dålig då ja kom upp till rummet, hon har ju fått jävligt tunga besked under dagen och dessutom gjort flera större tester som har berövat henne på mycket ork.
men kvinnan har ju en kämparglöd å en livslust som inte e av denna värld!
e så jävla stolt över henne!

extra tungt blev de då min moster kom upp!
två jävligt sjuka systrar som stöttar varandra å delar varandras smärta :(
ursch å fy för äckliga sjukdommar asså!

tiotusenmiljarders stjärnor i himlen till alla fantastiska sköterskor som så fint tar hand om mamma
flera av dom gör de me så mycke kärlek å värdighet å så mycket empati både för patienten och de annhöriga
vilket strålande jobb dom gör!  dom borde verkligen ha MYCKET högre lön!!!
byta me politikerna kanske så skulle de ju bli rimliga löner efter välgjort arbete lixom!
tack vare nattens fantastiska personal så sover nu mamma lugnt,(i alla fall när ja gick)
de tog oss flera timmar men matias e grym på att blanda medicin!
nu e de bara att fortsätta att be å hoppas
god natt på er !

RSS 2.0