orkar inte bråka mer!
mitt enda löfte som ja kan försöka fullfölja nu
är att se till att mama inte har ont å inte känner ångest,
nått som jag trodde skulle bli lätt som en plätt då läkaren har satt no limit på både lugnande å morfin..
men sköterskan inatt tycker att de e oetiskt att patienten ska vara "sövd" hela tiden,
sa han till mig då ja ringde å bad om lugnande eftersom mamma börjat röra sig å låta,
ungefär som hon gjort tidigare dagar när hon e på väg att vakna,
fast nu inte lika tydligt eftersom hon inte e så kraftfull längre
dom svarade mig att ja ska ringa igen, om hon visar tecken på oro eller ojjar sig
..men asså hon pratar ju inte så hur i helvette ska ja veta ???
nu e hon stundvis vaken å ja tycker att tecknena på oro e tydliga,
men dom kommer ju in, e här en minut max å tycker att -nä hon rör sig llite å de får hon ju göra-...
de enda ja kan tänka nu e att hon känner allt å e fullt medveten om att hon inte kan andas å håller på att dö
å ja kan inget göra eftersom att ja e ju inte utbildad sköterska
å nu känner ja uppenbarligen inte heller min mamma tillräckligt mycke??!!
frågan e ju va som e mest oetiskt,
*att vara säker på att hon inte lider å hon kanske fått en spruta lunande för mycket
*eller eventuellt låta henne ligga å lida?
ja e så förbannat trött på att allt hela tiden ska vara en kamp!
vem fan bryr sig om etik nu lixom
ja bryr mig om att vara dödssäker på att hon inte lider PUNKT!
men ja e så förbannat trött på att bli dumförklarad å klappad på axeln å att folk säger
-ja förstår att detta e jättejobbigt-
men ja va jävla fint då att du fattar!!!
men ja e så jävla slutkörd så ja orkar inte bråka mer!
ja har själv sån jävla ångest, tårarna bara rinner,hjärtat går i otakt,ja mår illa å e darrig
ja känner att jag snart kollapsar själv så de känns ju jävligt bra att ja vet att dom förstår mig!
JÄVLIGT TRYGGT!!
mamma förlåt mig för att jag inte har ork att kämpa längre för det ja tror på,
förlåt för att ja sviker dig!! men ja har fan gjort så gott ja har kunnat!
