emzingen

gårdagens dygn va jävulskt! först hade jag en lång natt som va jävligt påfrästande!
sen va ja tvungen att berätta för mormor hur illa det var å de gör så sjuuuukt ont!
speciellt för att hon dygnet innan förlorade sin syster ...
sen åkte min moster in akut å de e förjävla jobbigt! moster har alltid haft en stor plats
i mitt liv å vart ett enormt stöd! våra familjer har alltid umgåts nära
(vet att mina kusiner inte vill att ja skriver mer om det så då gör ja inte det)
påminner åter igen om respekten gentemot andra människor då ja vet att de finns folk som läser min blogg å som känner mina kusiner,lämna dom ifred  dom har/tar kontakt med dom som dom vill prata med
snälla respektera det)
ni kanske undrar varför ja då tar upp det ens å de kan ja lätt svara på!
för det händer i mitt liv å de drabbar mig å de är förjävligt!


efter detta beskedet hade vi ett jättebra möte me läkarna!
låter konstigt att säga men igår morse vann jag/vi äntligen!
å de låter ännu konstigare att säga att vinsten handlar om att ja tog de svåraste beslutet i hela mitt liv!
fast ändå de enklaste! läkaren erbjöd mig chansen att ge min mamma ett värdigt slut. ÄNTLIGEN!!
detta har jag ju eftersökt sen förra veckan!


ja tog bort alla mediciner å näring å allt som håller henne vid "liv"
hon har kvar allt som gör hennes sista tid enklare dvs konstant lugnande, konstant smärtstillande
medel som lindrar rosslighet å är slämmlösande samt vidgande,å ett sockerdropp som man tydligen måste ha
ja hoppas inte å tror inte att hon lider, dom som lider mest nu är nog vi omkring som
"måste" se henne dö!
vi är extremt trötta allihopa både fysiskt å psykiskt! men... nu ser jag ett faktiskt slut även om jag inte
vet exakt när slutet sker?!

ja har gjort de enda ja kan göra bra för min mamma å ja har gjort det av största respekt
å största kärleken å ja hoppas att hon känner det!!
ja kommer altid vara stolt över det sjukt oegoistiska beslutet å ja kommer alltid vara stolt över att
jag har tvingat mig själv att vara så mycke på sjukhuset även om ja har mått skitdåligt av det
ja vet att min bror känner samma sak!!


jag kunde ju inte åka hem från sjukhuset igår -kunde verkligen inte åka!
tog en tvåtimmars brejk från mamma å åkte ner till akuten till moster å kusiner
å sen va ja kvar till min bror kom
så sammanlagt 24½ timme på sjukhuset
INTE RIMLIGT!
kom hem å däcka! å vaknade 7 timmar senare med stans mensvärk :/
tryckte i mig alvedon å doloxene å dimmsåv 7 timmar till
nu ska jag snart åka in till mamma igen för förhoppningsvis sista natten!

kärlek till er!! ♥