fold eller all in?!
en hård å kämpig dag med möte på begravningsbyrån...
att utforma en begravningsanons där vem som hellst ska kunna läsa att
min älskade mamma kämpat in i det sista men nu inte längre finns.
att bestämma vilken kista hon ska ligga i å vilken una hon ska begravas i
smärtar nått så förfärligt!
ja kommer aldrig med ord kunna beskriva hur ont det gör!
i skrivande stund känns allt så hopplöst å ja vet verkligen inte hur ja ska orka resa mig.
varje dag får ja höra hur stark jag är - så jävla bullshit!
just nu har ja så jävla noll me livslust, ser ingen som hellst mening med min närvaro här,
längtar efter mina föräldrar så ja håller på att gå sönder!
hur kämpar man om man inte känner att man har nått att kämpa för?
hur kämpar man om man inte finner nån mening me livet?
allt ja älskar dör ju!
varje gång ja ser eller pratar me mina kära så undrar jag när dom ska dö ifrån mig! på riktigt asså!!
man ska inte va 32 år å föräldrarlös å man ska inte behöva gå på TRE närståendes begravning under samma månad de e INTE rimligt
dom har de bättre nu! ingen smärta ,ingen ångest, allt e bara bra å allt e kärleksfullt!
dom har varandra igen, dom har de bra där dom är nu!
JA MEN VA FAN GÖR MAN KVAR HÄR DÅ???
ja har ont överallt å e bara trött å menlös,varför då hänga kvar här i ensam skit
om man kan va i evig kärlek å frid?
...nej ni behöver inte oroa er ja e aldeles för korkad för å ta mitt liv,å ja e aldeless för nyfiken
på om livet har nått mer å ge!
på samma sätt som ja aldrig skulle folda mig innan ja har sett riverkortet
man kan ju aldrig veta vad man har i sin hand förns allt är synligt.....
men de e tungt! ja saknar ju energi! å stimulans!
ja sover fortfarande bara några timmar per natt, så fort ja somnar vaknar jag upp igen kallsvettig
efter den ena värre drömmen än den andra, oftast somnar jag på morgonkvisten i ren utmattning
med tårarna rinnandes ner för kinderna.
vaknar alltid i en trött dimma me svullna ömma ögon å insikt om att de e en ny dag
som kommer va lika jobbig som igår å lika meningslös som imorgon
att utforma en begravningsanons där vem som hellst ska kunna läsa att
min älskade mamma kämpat in i det sista men nu inte längre finns.
att bestämma vilken kista hon ska ligga i å vilken una hon ska begravas i
smärtar nått så förfärligt!
ja kommer aldrig med ord kunna beskriva hur ont det gör!
i skrivande stund känns allt så hopplöst å ja vet verkligen inte hur ja ska orka resa mig.
varje dag får ja höra hur stark jag är - så jävla bullshit!
just nu har ja så jävla noll me livslust, ser ingen som hellst mening med min närvaro här,
längtar efter mina föräldrar så ja håller på att gå sönder!
hur kämpar man om man inte känner att man har nått att kämpa för?
hur kämpar man om man inte finner nån mening me livet?
allt ja älskar dör ju!
varje gång ja ser eller pratar me mina kära så undrar jag när dom ska dö ifrån mig! på riktigt asså!!
man ska inte va 32 år å föräldrarlös å man ska inte behöva gå på TRE närståendes begravning under samma månad de e INTE rimligt
dom har de bättre nu! ingen smärta ,ingen ångest, allt e bara bra å allt e kärleksfullt!
dom har varandra igen, dom har de bra där dom är nu!
JA MEN VA FAN GÖR MAN KVAR HÄR DÅ???
ja har ont överallt å e bara trött å menlös,varför då hänga kvar här i ensam skit
om man kan va i evig kärlek å frid?
...nej ni behöver inte oroa er ja e aldeles för korkad för å ta mitt liv,å ja e aldeless för nyfiken
på om livet har nått mer å ge!
på samma sätt som ja aldrig skulle folda mig innan ja har sett riverkortet
man kan ju aldrig veta vad man har i sin hand förns allt är synligt.....
men de e tungt! ja saknar ju energi! å stimulans!
ja sover fortfarande bara några timmar per natt, så fort ja somnar vaknar jag upp igen kallsvettig
efter den ena värre drömmen än den andra, oftast somnar jag på morgonkvisten i ren utmattning
med tårarna rinnandes ner för kinderna.
vaknar alltid i en trött dimma me svullna ömma ögon å insikt om att de e en ny dag
som kommer va lika jobbig som igår å lika meningslös som imorgon
Kommentarer
Trackback
