emzingen

hav som facking jävla mörsy asså!!
även om vi viste att denna smäll va på väg å väldigt väntad!
kunde inte familjen ha fått resa sig å samla lite kraft innan nästa smäll i nyllet????!!!
de känns som om man slungas tillbax 3v i tiden
hjälplösheten å uppgivenheten är densamma
även om ja inte e "närmst" nu så e det förbannat tungt
å jag lider nått så ofantligt med mina kusiner! ja vet hur dom känner
å ja vet deras tankar å ångesten å skammen över att man känner å tänker som man gör!
orklösheten å tröttheten å lessheten ...att ständigt få kämpa i motvind..
allt ja kan göra är att finnas där,se till att komma dit med bananer å mackor
låta dom kräkas ur sig allt dom känner,kramas, ta despyter med sköterskor
(något ja har fått in vanan på)
ja kan försöka överföra kraft som ja inte har men i familjen delar vi broderligt på den kraft som finns!
vi e alltid i ryggen på varandra å tillsammans e vi starka!

i morgon e min sista "lediga" dag å ärligt talat vet ja inte hur ja ska orka gå tillbax
till jobbet?! sömnen e fortfarande jävligt sporadisk å ja e jävligt labil!
kan ju lixom inte sitta i kassan å böla!
samtidigt som ja måste tillbaka till vardagen innan ja får kliaids!!!
ja tänker att om man jobbar blir man trött å då kanske ja kan sova vilket iofs
e en jävligt konstig tanke eftersom ja e svintrött nu med men inte kan sova i alla fall :/

fan ja e så less på att må så här! ja vill bara va pigg å glad igen!!!