cuori infranti.....
jag mins exakt vad jag gjorde å hur jag kände just nu för 18 långa år sedan!
i skrivande stund hade det gått ca 1½ timme sen pappa dött,
känslan av att jag ALDRIG skulle orka leva vidare utan min största idol!
men livet går ju vidare på nått märkligt sett, man reser sig å går vidare!
så ser ju livet ut hela tiden, nått skiter sig å man hamnar på botten å sen reser man sig upp
och börjar läka sina sår och klättra en tung jävla väg uppåt...
jag har lärt mig att när allt är bra gäller det att njuta å ta till vara på att livet är härligt för rätt va det är så
skiter det sig igen!
om pappa hade levt igår så hade dagen troligtvis sett ungefär likadan ut :)
vi hade sett Italien förlora sin plats i wm å sen hade vi ätit gott tillsammans med
världens härligaste människor, precis så gjorde vi igår :)
att mina gudföräldrar alltid finns för mig å min bror betyder så jäkla mycket!
min gudfar är en av pappas äldsta å närmsta vänner och han är en man som jag har så jäkla mycket respekt för
precis som min gudmor å min gudbror :)
det är min familj! å de finns så mycket kärlek och glädje när vi ses!
fotboll å grill är heligt :)
i sällskap av dessa människor känner jag en stor närvaro av mina föräldrar,
jag är mig själv till 110% och jag vet att vi saknar tillsammans, vi delar känslan
av att det saknas folk runt bordet!
man kan göra olika val, antingen kan man förevigt vara arg över att det gick som det gick,
eller så kan man va glad för de man fick å för det man har!
jag är tacksam över att jag fick 16 år med min far, att han formade mig till den jag är idag,
och jag är tacksam för att jag har människor vid min sida som på det mest naturliga sättet
behandlar mig som familj!
Kommentarer
Trackback
