aj mejd it!

när jag fick en startplats i tjejmilen i julklapp av min kära bror, tänkte ja i ärlighetens namn
hur i hela fridens namn ska jag klara av det???
ja har ju ett ganska friskt minne av en ungefär milslång promenad
på ett av våra konfaläger för 5(?) år sen då ja typ höll på att dö :) och de tog flera dagar innan ja kunde gå ordentligt igen ...
vaknade i morse efter en ganska dålig sömn - kanske spelade nerverna in något -
men hur som helst med vetskapen om att systra mi skulle finnas vid min sida hela dan gjorde allt mycke enklare!
dessutom vaknade jag till blå himmel å SOOOL!
 
något som är ganska roligt är att jag tidigare alltid har svurit över alla idioter som måste in å springa inne i stan
så allt e avstängt å rörigt hahah plötsligt står ja där själv :)
 
innan ja skriver något annat så vill jag tacka min sister in crime :)
tack som fan för allt ditt stöd, å för att du faktiskt ställde upp å gick en mil för min skull!!
dessutom har du under hela milen triggat upp mitt tempo och pressat mig till att
göra lite mer än mitt bästa :)
tillsammans är vi starka! aj facking löv ju!!!
 
nåväl insmord i carotenmjölk  - haha nån som e förvånad?!-  började vi pinna på, lite me livet som insatts
för tanter släpandes på stavar å mammor me barnvagnar e fan inte å leka med!! :)
vi diskuterade måltid å taktik å när vi passerade första km hade vi gått i 10minuter
så vi bestämde oss snabbt för att jobba för att inte göra nån km över 10 min
vi bestämde också att vi absolut skulle i mål under 2 timmar å att 1½ timme va en grym tid :)
(vinnaren gick i mål på 33.42)
 
vid 2km skylten ser jag helt plötsligt bekanta ansikten :)
inte i min vildaste fantasi kunde ja fantisera om att min familj skulle stå efter vägen å hejja på mig,
men de gjorde dom ta mig tusan :)
tack kära bror med sambo och bibbi & perre !! ert stöd betyder så himla mycket,
å nu pratar jag inte bara om idag utan jämt finns ni där å stöttar å suportar! ♥
 
tjejmilen gick ute på djurgården å de går ju inte att komma ifrån hur vackert det är där ute!
 
nåväl vi pinnade på i rask takt, några löparstreckor fick vi också till, ibland sprang vi sista biten innan
en km-skyllt, har man bestämt sig för max 10 minuter så har man :)
å sen sprang vi så fort de blev lite nerför, man ska ju inte va dum- då blir man bas :)
 
sista km fick vi väl lite extra energi så vi sprang faktiskt hela målrakan :)
helt plötsligt hör ja bara " stanna emma" - jo tjena ja e typ 20 meter från mål så självklart tänker ja stanna
för att familjen vill ta kort... NOT! hahah glöm det
 
där emot mötte jag upp min familj efter målgång å nu hade även mina kusiner anslutit ♥
fick jättefina blommor

och runt halsen fick ja en väldigt fin medalj av bibbi - haha alltid så jäkla fyndig å rolig :)
 
när man gick i mål fick man ju även en medalj....
 
vi va i mål på en timme och 43 minuter vilket känns helt okej!
de va skadat varmt -den varmaste tjejmilen någonsin tydligen-
24 grader har jag hört ... så ja bättrade ju även på brännan lite idag :)
ja gillar ju att gå när det är varmt för man kan nästan känna hur fettet rinner av!! :)
 
 
redan i morse hade ja bestämt mig för att om ja tidsmässigt skulle hinna så skulle ja till gymmet efter milen
nu va ja inte där förns 1730 å dom stänger ju 18 så de blev ett kort pass men allt e bättre än inget!!
svettig å trött men ändå stolt å lycklig!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0