änglarna sjunger i himlen hallelujha :)
dom senaste dagarna har vart fyllda med så jäkla mycke olika känslor!
i går (fredag) begravdes min älskade väns pappa, att jag skulle vara på plats har aldrig vart nån diskussion!
ja viste att det av många anledningar skulle vara skitjobbigt, dels för att ja tyckte förjävla mycket om hennes pappa, dels för att de självklart river upp massor av egna sår, o såklart för att de e gräsligt jobbigt att se sin bästa vän må så dåligt å veta av egen erfarenhet hur jävla ont de gör att sitta där å se en kista å inse att den man älskar ligger där, död å man kommer aldrig mer att få kramas med den eller fråga om viktiga saker när man behöver råd å man kommer aldrig mer att få skratta me denna människan,
asså ögonblicket när du sitter där å tittar på kistan å inser -på riktigt- att människan inte finns längre, de e så smärtsamt!!!
men jag är inte rädd för att möta sånt!
ja har aldrig vart rädd för sånt som gör ont eller är obehagligt, och att finnas på plats när en vän
går genom ett helvette är för mig en självklarhet!
i detta fallet är de också så att dom senaste 20(?) åren så har thess familj å släkt vart som min,
ja har alltid haft en plats här, å ja har alltid vart med på födelsedagar, minijular, fester å ett gäng semestrar..
samma dag som thess mamma fick höra att min mamma dött sa hon " emma ska me till Barcelona, ja bokar hennes biljett nu" å så blev det!
min mamma dog en torsdag, å på fredagen eller om de va lördan fylde thess man år å trots att ja inte sovit
å knappt ätit senaste månaden åkte jag hem till dom å fejsade hela släkten, rödgråden, sliten, å o-duschad
men de va inget konstigt me det, ja e ju familj! :)
igår fick jag betala tillbaka till thess för att hon fanns vid min sida när mamma dog!
å ja fick också äran att hylla en fantastisk man som dog aldeless för ung!!
en begravning för mig handlar inte bara om att sörja en människas död utan även att hylla hanns liv!
å de tycker jag att vi gjorde bra igår!
det va en fantastiskt vacker begravning å vi va många som samlades för att minnas en otroligt
livsglad, hjälpsam och stor människa!
efter begravningen smet jag ut å gick bort till mina föräldrars grav för att tända ett ljus, lämna en blomma
å minnas mina fantastiska föräldrar.
när jag gick mot soptunnan för att kasta lite gamla ljus å sånt, tittade jag ut mot tullingesjön
å möttes av ett varmt solljus i ansiktet å då viste jag direkt att dom va med båda två under dagen!
detta kanske låter konstigt för nya läsare men detta e en så speciell känsla ..
både när pappa dog å när mamma dog så har jag vart själv i rummet efteråt
å båda gångerna har jag öppnat fönstret på vid gavel å känt "solen" värma mitt ansikte,
följt av en smekande vind....
till grejen hör att min pappa dog 25/6 straxt före 21.00 å mamma dog 15/3 straxt före 08
så hur solen kunde skina på mig de har ja inget svar på! å för mig e de inte heller viktigt att veta!
men när solen värmer mitt nylle å när vinden smeker min kind då vet jag att dom är nära!!!
på måndag gör jag den första av två operationer, jag e jäkligt nervös!
mest för jag inte riktigt vet hur deg år till eller hur de kommer bli eller om ja kommer ha ont å hur lång rehab
det blir...
ja e också nervös över att jag ska sövas - fan tänk om man inte vaknar igen lixom!
mycke av tankarna handlar också om träningen, senaste månaderna har jag ju lixom känt att träningen
har gått så jävla bra! å ångesten handlar mycket om hurvida ja kommer kunna träna närmsta tiden.
av just den andledningen tvingade jag upp mig själv en timme tidigare idag
å åkte in till gymmet innan jobbet å rev av ett riktigt najs pass å tanken e att göra samma sak imorgon!!
mot all statistik gick jag ner ytterligare 1 kg under veckan som gick :)
jag säger mot alla odds eftersom jag senaste månaderna stått still ena veckan å gått ner den andra
samt alltid gått upp mensveckan, nu gick ja alltså ner trots både kassvecka å mensvecka :)
skåååååår!'
vägde i fredags in på 91½ kg (-72) vilket är en vikt som jag inte ens kan minnas när ja senast låg på
vet att jag vägde in över 120 i högstadiet lixom
detta me vikten e så jäkla häftigt för ja hade ALDRIG kunnat drömma om sånna här resultat för 1 år sen!
å de e så jäkla roligt att chocka folk :)
idag va de en kund på jobbet som lite snyggt påpeka att ja höll på att försvinna,
hon frågade lite försynt om hon fick vara så fräck å fråga hur många kilo ja tappat...
jag svarade sanningsenligt - ja har inte tappat ett ända kilo men där emot har jag dödat, utplånat å
krigat bort 72 kg :)
nämen herre Gud ! - utbrister damen - 42 kg de va de värsta ja har hört du har väl meddelat kvällstidningarna!?
hahah nä men asså fröken lilla - svarade ja glatt - 72 kg sju, två , vi säljer tops nere vid kassan*blink blink* :)
hehe damen va på väg att ramla in i mjölkkylen hahah
genast blev de nån form av tumult eftersom de va flera kunder som hörde samtalet så
ja blev utsedd till idol å förebild å ja vet inte allt - ja har ju lite svårt för den typen av uppmärksamhet
så jag tackade artigt å ursäktade mig med att ja va kissnödig å flydde fältet :)
missförstå mig rätt nu! klart de e skitkul!! men ja e ju fortfarande ganska kass på att ta beröm!!
nu ska ja försöka komma i säng så ja kommer upp till gymmet imorgon, planen är ett köttigt benpass!
för vem vet när ja kan kötta ben nästa gång :(
Kommentarer
Trackback
