församlade e vi starka i alla lägen
"du har ju gjort detta på helt egen hand"
en mening som ja hör dagligen, å ja vist stämmer det till viss del.
jag, å bara jag har ju gjort de faktiska jobbet,
men väldigt många är involverade och väldigt många har vart med å hjälpt
till under vägens lopp, var å en på olika sett...
nästan varje dag då ja kommer till gymmet möts jag av sats (södra stations) fantastiska personal,
nästan varje dag får dom mig att känna mig välkommen å duktig som e där å sliter,
nästan varje dag får jag tips å råd , å dom peppar mig när jag är låg.
nästan varje dag sporrar dom mig till att gå in å köra hårt!
nästan varje dag får jag ja massor av positiv energi av vänner och bekanta, uppmuntrande kommentarer
som ibland är helt avgörande den dagen.
de dimper in långa mail eller små korta medelanden från folk som berömmer, stöttar, peppar, å klappar takten :)
ja tror att många av dom som skriver inte ens förstår hur stor roll de betyder!
sarah har funnits sen dag ett. hon coatchar, stöttar, å svarar på alla mina miljontals frågor å funderingar.
varje gång hon ger beröm sträcker jag på ryggen å blir en meter längre typ :)
så vad e det då jag gör på egen hand??
förra veckan på gymmet studerade jag under en ganska lång stund en tjej i min ålder,
hon stod ganska länge på en crosstrainer å kämpade (vet av egen erfarenhet hur asjobbigt det är!)
hon va i ungefär samma storlek som ja va när ja startade, å man både såg å hörde hur hon kämpade
svetten rann å hon typ frustade - typ som ja låter sista minuten på roddmaskinen, då all ork e slut
å man bara går på ren vilja å envishet ..
när hon klev av gick hon åt mitt håll å när hon gick förbi mig kunde ja inte låta bli att säga
-jäklar va du kämpar! grymt jobbat tjejen, fortsätt så där - allt e möjligt!
hon streckte på sig, lyfte huvudet lite högre å log!
vi pratade en stund å ja delade med mig av min resa.
ja vet inte om de gjorde nån skillnad för henne, men de kostade mig absolut ingenting!
att stötta å peppa andra människor är ROLIGT! å varje gång växer man själv som människa!
så mycket annat i vårt samhälle är koncentrerat på att klanka ner på andra.
så mycket stress så man inte hör å ser sina medmänniskor.
så mycket negativ energi å elaka kommentarer -till vilken nytta då?
har man inget gott att säga kan man lixom lika gärna hålla käften!
okej om man e konstruktiv i sin kritik men att få en medmänniska att må dåligt är väl ingen vinst på något plan,
varken för dig själv eller nån i din omgivning...
de finns en bild som cirkulerar på fejan, å varje gång ja ser den blir jag arg!
bilden föreställer två kvinnor varav den ena e lite mullig å den andra är väldigt smal
texten berättar att "de e mycket vackrare att vara mullig än för smal"
1. vem bestämmer vad som e vackert? de ligger i mina ögon om jag känner mig vacker
å i betraktarens ögon va denne finner vackert
2.den smala kvinnan på bilden dog för flera år sedan av anorexi
3.varför jämföra? alla e olika å alla tycker olika -tur e väl det!!!
... så nu e ja färdig med pretto snacket :)
igår va första dan på jobbet efter semestern, gympasset efter jobbet va därför ganska segt
vilket ja hade räknat med, men ja körde på så gott ja orkade, väl hemma hade jag i alla fall tagit
12607 steg å de får man väl säga e helt hyfsat!
idag har jag haft min lediga tisdag, den startades med en rask promenad till ett möte.
vi är ett gäng som "startat upp" posk i Botkyrka inför kyrkovalet 15/9
posk är partipolitiskt obundna vilket jag tycker är vansinnigt bra!
i församlingen är de ju helt ointressant om du e moderat eller miljöpartist
där ska vi ju verka gemensamt för en bättre verksamhet å tillsammans bli en bra församling
"politiska" regler å tankar finns ju redan för verksamheten de finns en hel samling böcker om detta
å även om den e skitgammal så funkar den ju! :)
är du medlem å därför röstberättigad vill ja uppmana dig titt att nyttja din röst!
i många länder har folket inte möjlighet att påverka alls, men här är vi lyckligt lottade!
om du väljer att inte röstr kan du inte förändra något å där nånstans försitter du också din rätt till att gnälla!
efter mötet åkte ja in till gymmet - va jävligt opeppad när ja kom men personalen gjorde sin magi
å de blev ett bra slitpass å ja känner träningsvärken komma smygandes redan nu :)
efter träning å handling, hemåkning å uppackning va de bara att dra på dojorna igen eftersom
dagens steg inte va i mål ...
vore ju också korkat att inte nyttja kvällen som bjöd på fantastiskt promenadväder!
en timmesrunda blev det och när ja klev in genom dörren stod räknaren på 12280...
ja börjar bli mer å mer bekväm i att fota mig själv å kasta upp bilderna här
-lite tråkigt dock att de finns så få bilder från förr, men ja vet ju varför :)
här e i alla fall en bild från idag.. :)
Kommentarer
Trackback
