tankar i natten...
ibland slås jag av rädslan för att misslyckas!
speciellt dagar som denna, när man vaknar å haltar upp från sängen för att endast landa i soffann å somna om.
tröttheten som är ett faktum efter att inte kunna somna som en vanlig människa vid en normal tid...
de tillsammans med 5 dygn av en mixad blandning av värktabletter för att fungera!
att ha träningsvärk e inget ja vanligtvis tycker e speciellt jobbig MEN när den sitter i benen ställer den till det
en aning! de senaaste 2 dygnen har vart grönjävliga! :)
okej varför då denna rädsla för att misslyckas?
va tex på gymmet idag -som vanligt efter jobbet- gick efter 30 minuter för ja va så sjukt otaggad!
sjuk träningsvärk,ännu värre mensvärk,dimmig i huvudet av tabletter å hungrig!
blir alltid nojjig efter ett risigt pass! orolig för att tappa fokus! orolig för att ja inte ska få tillbaka gnistan å viljan!
att så ofta få höra "de går så snabbt å lätt för dig" "de där fixar du utan probleem"
"de e bara å fortsätta" "de där fixar du lätt!"
tror inte riktigt folk fattar hur myycke ja kämpar å krigar! vadå lätt? va e de som e lätt??
ja vet inte om deet har passerat en enda dag på dessa ~4 månaderna där ja inte vart sugen på att skita i allt
å bara trycka i mig nått gott å fruktansvärt onyttigt, eller skita i att gå till ggymmet å slita mig svettig!
men min vilja att lyckas e så pass stark, tack gode Gud för det!
men att de skulle va lätt! nää de e fan en förolämpning!
inget e lätt å de finns inga genvägar!
nått annat som oxå e förbannat jobbigt är när familj å vänner tycker att man inte har tid längre...
"vi ses ju så sällan nu för tiden" " vi har ju inte pratat på länge nu, vi som alltid pratade så ofta förr"
"kan vi inte ses på en fika?"
asså ja sover till 13-1330 -> stressar i mig lunch å gör mig i ordning,
pratar ALLTID i telefon på vägen till jobbet för att försöka hålla kontakten me nära å kära
-> jobbar -> direkt till sats -> kliver ut.2145-22 nån gång hunrig som en varg!
pratar ALLTID i luren på vägen hem,
mina lediga dagar älskar jag att träna för att jag har tid att göra det i lugn å ro
nyäten å energirik .... ja e dock oftast vaken till 4,5,6 på natten så de e bara å hojta om ni vill hänga nattetid!!
ja har nästan aldrig prioriterat mig själv först förr i tiden, å nu när ja gör det får ja ständigt känna mig som om ja va en dålig människa! som om ja inte brydde mig om mina nära å kära :(
för mig blir de alltid lite komplicerat om man ska "ta en fika me nån" eller gå på galej...eller ja ni fattar säkert?!
att som föredetta sockermissbrukare sitta vid ett bord me tolv miljarder godsaker å suktas
e inte de roligaste!! eller att sitta där å kämpa mot frestelserna och dessutom få höra att man e TRÅKIG
som inte äter känns ju inte så jävla upplyftande!! då ere lixom lättare att stanna hemma eller gå till gymmet å svettas bort frustrationen...
* de värsta å mest pinsamma e ju att ja själv vart likadan "äh du e ju alltid så duktig! ta en kaka"
FÖRLÅT! till alla som ja sagt så till!!!
ingenting e enkelt å inget e lätt! ja offrar en hel del just nu å därför går det bra å därför har ja fått fina resultat!
ja har mycket god hjälp men de e ingen annan som gör jobbet åt mig!
den som kämpar vinner!!
Kommentarer
Postat av: Fia - diagnosmamma med fem vildingar
Hade en låååång kommentar färdig i huvudet medans jag läste men tappade bort den :/
Hur som helst - du är skitduktig som krigar på! På riktigt, jag är så jävla impad och önskar att jag hade ditt driv! Låt inte surmuppar ta ner dig, hur svårt det än är att inte ta åt sig. Håll huvudet högt och fokusera på ditt mål. De som gnäller kan sätta sig på nåt hårt och rotera, kan dom inte unna dig att du för en gångs skull sätter dig själv först är dom fan inte värda din energi och kärlek.
Älskar dig!
Svar:
emzingen
Trackback
