dimmigt som fan!
fy faaaan!
ja har ju försökt att bestämma mig för att må bra lixom å va positiv osv
för man mår ju oftast som man känner, eller va man nu ska säga?!
dvs om man alltid e neggo tänker på de negativa, så tror jag att de e så livet blir!
så vill jag inte leva, ja vill må bra, vara glad, positiv, sprudlande å ja vill ju att folk ska trivas i min närhet!
nu kan man inte alltid bestämma hur man mår, tyvärr!
å just nu mår ja så jävla kass!
ja har sån sjuk smärta just nu så ja t.o.m ringde kliniken i morse så ja har fått en tid där imorn
ja e ordinerad väldigt mycke Alvedon just nu å de e ju inge hard stuff drogs lixom
å problemet e just det! Alvedon e ingen favorit, ja blir bara trött å groggy av Alvedon,
dessutom mår jag vansinnigt illa av dom + att min mage kassar ur helt.
som om detta inte vore nog så har jag under dagen haft en sån sjuk mensvärk,
de va lääänge sen jag hade de så här illa! typ gymnasietiden å då låg ja hemma ett par dagar i månaden
i fosterställning typ...
hur som helst fick jag vissa riktlinjer av läkaren ja pratade med idag, hon vill att jag hårddoserar värktabletter detta
dygnet, att jag aldrig lixom ramlar ur tablettfönstret så 3 tabletter var 5e timme (spännande eftersom man max får ta 8 st/dag...tur att ja har ig i matte!)
vidare ville hon att ja skulle ta en ordentlig promenad, så jag kämpade på mig den där jävla strumpan
å sen började ja att knata..
tanken va att knata mot Huddinge typ så långt ja pallade å sen när ja inte pallade längre
hoppa på nån buss å åka till gymmet
(ja jag vet att jag e sjuk i huvudet vem fan tänker på att gymma när man mår skit??!!)
innan ja gick hemmifrån la jag ut en önskan på fejan om att nån vän me lite tid över skulle ringa
så ja slapp "gå själv" men hör å häpna alla va tydligen jävligt upptagna !!
medans ja haltar om kring på vägen i nån halvdimma av tablett-illamående-värk
får ja syn på ett inlägg från mitt ex mamma, å då blev allt så jäkla självklart!
så ja halta bort till Huddinge sjukhus där mitt ex -världens bästaste ex - ligger
är faktiskt förbannat på mig själv för att ja inte ringt honom dessa dagar då han legat inne!!
har lixom inte riktigt fattat hur jäkla sjuk han vart -men de hade ja ju vetat om ja ringt-
hur som helst va vi nog ett radar par idag !! känner mig så jäkla trygg me anders! är totalt avskalad me
honom å de finns ingen som vart med om så många emma-me-sjuk-mensvärks-dimma som just anders :)
att dessutom vara på sjukan kändes ju ganska tryggt hahah
efter nån timme pallade ja inte å sitta där längre så ja tog en taxi hem, kräktes som en gris
å däckade i soffan..
vaknade för en stund sen å försöker nu få i mig mat å vätska å ännu så länge verkar ja få behålla det!
när ja vaknade kollade jag mina telefoner å de skrämmer mig faktiskt att de fortfarande inte är
nån som hört av sig!
att leva som singel å utan föräldrar e ju typ livsfarligt!
hur lång tid skulle de ta innan nån reagerade om ja däcka totalt?
antagligen skulle väl jobbet sakna mig först...
eller nä min fina bror är faktiskt jäkligt duktig på att hålla koll på mig när han vet att jag inte mår bra! <3
så han skulle nog reagera !!
min trygghet har verkligen vart mina vänner genom alla år men faktum är att ju äldre vi blivit så e de inte längre samma trygghet! folk har familj nu å karriärer å egna problem!
ursch! idag e verkligen en sån jag-e-ensammast-i-hela-världen-å-tycker-synd-om-mig-själv-dag!
Kommentarer
Trackback
