en tung dag

idag va vi på stenhuggerit för att få ordning på gravstenen.
inte direkt den lättaste uppgiften! i 16 år har ja sett min pappas namn på stenen å om ca en vecka
så kommer båda mina föräldrars namn stå där...
vi bestämde oss för att vi inte bara ville "klämma dit" mammas uppgifter, utan även om de kostar en
slant så är de viktigt för oss att den blir snygg å deras sten!
därför kommer stenen slipas å göras om helt å hållet
stenen, btw är speciell för oss, efter pappas död så valde vi ut den i italien,
i närheten av staden där pappa föddes å växte upp, stenen körde en av pappas vänner till sverige,
för oss är det självklart att ha kvar stenen, den bär ju en historia!
 
 
på vägen dit diskuterade vi hur vi tyckte å tänkte kring det hela, och ja ansåg att de va viktigt att
säga vad ja faktiskt tyckte
självklart blir de knepigt när de finns folk att ta hänsyn till! man vill lixom inte såra någon å
inte klampa nån på tårna..
men faktum är att i min värld, redan när mamma låg på sjukhuset å blev sämre, va allt solklart för mig!
pappa ropade på mamma!
deras kärlek har aldrig tagit slut, pappa vart bara tvungen att flytta lite tidigare !
jag vill verkligen understryka här att mamma absolut tyckte jättemycket om roland
å hon har  levt lycklig med honom!
men att hon nu återförenats med sin första å sitt livs största kärlek e det inget snack om!!
även om ja å andreas under mammas sista tid pratat om gravplats osv så va de för mig en självklarhet
vart hon skulle begravas! ja hade ALDRIG vikt mig på den punkten,ALDRIG!
för mig va det extremt viktigt!
de va väldigt skönt att de va roland som föreslog det ! allt blev väldigt mycket enklare i de läget!
å de tackar ja för, de va stort av honom! även om ja faktiskt tror att han tyckte att de va rätt...
 
ja hade gärna skrivigt något i stil med
-äntligen återförenade- eller  -evig kärlek- ....
men som sagt ja vill absolut inte trampa någon på tårna!
dock gilllade ju även min bror tanken, så när vi såg bilden så viste vi att det var rätt!
bilden sa det vi tänkte men ändå kommer vår tanke inte stå skriven i ord!
 
bilden är på två hjärtan som sitter ihop från varje hjärta kommer en låga ,svårt att förklara
men de kommer bli jättefint!
för första gången sen begravningen lyssnade jag nu medans ja bloggat på den mycket vackra låten,
den som spelades på begravningen ,å som sjöngs av min mycket duktiga vän manus.
texten sammanfattar verkligen vad ja känner, den sätter ord på mina tankar!
att just magnus sjöng den kändes oxå helt självklart!
hade han sagt att han inte ville eller inte kunde så hade den aldrig sjungits.
mamma tyckte väldigt mycket om magnus å hon älskade hans röst! (det är vi två om)
för mig va det en ära att magnus ville sjunga,å mamma va nog oxå stolt över det :)
 
http://www.youtube.com/watch?v=OUUx2RPbo2s
 
Du log mot mig, en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av.
Du såg på mig, att jag var rädd.

Hur kan man nånsin va berädd?

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

Du gav mig allt ett hjärta kan.
Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid.
Du sa till mig: Var inte rädd.

Men säg mig hur kan man nånsin va berädd..

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

Min ängel..

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.
 
vill oxå slutligen tacka min bror för gott sammarbete samt skjuts till biltema :)
 
och min extra familj för att ni alltid öppnar ert hem å era famnar för mig när de e tugnt!
tack emma å bror -ja älskar er! ♥♥
 

Kommentarer
Postat av: Fia - diagnosmamma med fem vildingar

<3

2012-09-24 @ 08:25:46
URL: http://barajagochmitt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0