punkt!
farscineras över över att de kan finnas så många fega å skitsnackande människor.
att vuxna människor inte vågar stå för va dom själva tycker utan gång på gång
vrider på sanningen så dom "går fria från synd"
så många som pratar om å gnäller över problem och beslut , men när de väl kommer till kritan
aldrig skulle våga stå för vad dom tycker vad de än gäller!
problemet är att varje lögn å varje liten feghet varje undanflykt får konsekvänser för någon annan!
ja känner igen argumenten,ja vet vad jag säger till vem,så jag vet exakt vem som sagt vad!
men var så säker från å med nu slutar jag prata med vissa!
å från å med nu slutar jag med att rätta till,mörka å ta på mig andras fel å misstag!
oom det krävs för att befria mig själv från skuld ( bara om jag är fri från skulld såklart)
så kommer jag från och med nu berätta vem som inte gort de dom ska eller vem som sagt
de som sagts
no more bullshit!
nåväl de ena å de andra har ju i alla fall röjt vägen för det tredje!
ja vet att ja tidigt i våras -innan allt kraschade- skrev om att min chef erbdutit mig
proffesionell hjälp med att ta tag i mina viktproblem, ett erbjudande som ja blev väldigt glad över
men inte orkade med just då
och som sen blivit kastat på hyllan...
jag är väldigt tacksam för detta erbjudande å jag vet att det är för att min chef är mån om mig och vill mitt bästa!
å jag tycker oxå att det är ganska starkt av henne att ta upp det och erbjuda detta,
att kliva in på ett "kännsligt område" å säga vad man tycker å vad man vill erbjuda..
ja hoppas faktiskt att jag snart kan börja förändra mig!
och att ja kan få hjälp å råd om hur
samtidigt som ja e väldigt nervös om ja ska klara det!
de enda ja tycker är tråkigt är att många utgår från att ja e korkad å lever i förnekelse!
alla som känner mig väl- eller som faktiskt lyssnar på mig när ja pratar..
vet att jagg e fullt medveten om min övervikt och att jag vet hur farligt det är,
att jag är helt medveten om att jag har tappat kontrollen- eller nej fel snarare orken att bry mig..
de e svårt att förklara hur å varför men min livsglädje är lixom typ noll,ja bryr mig helt enkelt inte speciellt mycket om mitt liv just nu- eller egentligen värdesätter jag livet i sig det är ju en fantastisk gåva, något man ska vara rädd om och inte ta för givet!
men varje gång ja lyckats kämpa mig upp till ytan för att äntligen få andas blir jag golvad igen!
för andra kanske det är små ochbetydelselösa saker som händer i mitt liv,
tyll er vill jag bara säga att man kan ALDRIG mäta andras sorg, ellwe olycka!
men varsågod ja kommer ligga i soffan ett par dar så de går bra att komma å pröva mina skor!
Kommentarer
Postat av: Fia - diagnosmamma med fem vildingar
Hmm...
Hänger inte med i det översta men HÅLLER med. Och när det gäller korkade människors åsikter så vet du min ståndpunkt redan. Jag älskar dig, HELA dig, och tar gärna dina dojjor ett tag. Kan vara skönt att byta problem en sväng, kanske får bättre perspektiv på mina skor då? Puss!
Svar:
emzingen
Trackback
