emzingen

de e märkligt hur man ena sekunden kan vara stark å känna att man har total kontroll
över läget å alla känslor, för att i nästa ögonblick rasa totalt!
de e så små saker som kastar omkull än!
de kan handla om en lukt,en låt,något som sägs, eller som nu då jag i ren tristess
satt å bäddrade igenom korten på luren, å där va det kortet som ja inte ville se men endå inte vill radera
...sista kortet på mamma, ett kort som ja inte ens vet varför jag har tagit från början,eftersom det
inte är den mamman som ja vill minnas!!
kortet e taget under nån av dom vedervärdiga nätterna under sjukhustiden
hon e nästan obefintlig,så späd i sängen bland slangar å syrgas....

ja vill minnas mamma som hon va innan hon blev sjuk!
min mamma va seg å stark! hon va absolut inte rädd för att hugga i,hon va hjälpsam och ödmjuk,
och dömde ingen,hon stöttade alltid den svage och va jäkligt givmild med kärlek å omsorg även om man inte alltid förtjänade den!

bilden e tagen för tre år sen på mammas 60 års dag
en dag som spenderades med hela släkten,utan ström,med multum av kärlek
och glada skratt,samtidigt kämpade emma på förlossningen
(men emelie ville ha en egen dag så hon tog lite extra lång tid på sig )
på en annan avdelning satt thess med sin lillgrabb med spräckt skallben..
de va en händelserik dag en dag då man inte hade en aning om att
allt skulle vara slut tre år senare...


i vår familj har vi alltid levt med dagen,man älskar varje dag och livet har en tendens att ordna sig
vi har njutigt av dagen,å grejer har aldrig vart viktigt utan vi har prioriterat
att spendera tid tillsammans,vi trivdes ihop,å va starka tillsammans!!
vi har aldrig fokuserat på problemet utan lagt energin på lösningen å nuet
man lever NU inte förrut å inte sen utan NU!
man kämpar å man gör det bästaste man bara kan, å sen kan man inte göra mer

när pappa blev sjuk var de många som undrade om vi levde annorlunda,om vi ändrat på något..
vi levde så normalt vi bara kunde! man kan ju inte bara släppa livet!
alla dagar i livet även den sista är unik å fantastisk,tänk allt du upplever under en dag
allt från den minsta myran till hjärtat som slår i kroppen- livet =ett mirakel som vi fått!
fatta hur stort det är!! klart ja kan tycka att de e skit å förjävla orättvist att detta mirakel har tatts från både mamma å pappa vid så unga åldrar! absolut!!
men dom fyllde sitt mirakel med lyckligt rikt liv,dom levde verkligen,älskade livet!

folk säger dagligen till mig att jag är så stark.. de e möjligt? ja måste ju gå vidare!
jag är skyldig mina föräldrar att leva! att gå vidare å förvärkliga mina drömmar!
de e inte lätt men ja måste!