folk undrar varför ja inte sover... jo de e så att ja har ganska mycke tankar som rusar omkring i min pyttelilla hjärna!
vet inte om de kan vara så att de hör till nån form av sorgearbete eller bearbetning
men ja har så mycke sjuka å jobbiga tankar angående mammas sista veckor.
kände hon på sig att de va kört? va tänkte hon? tyckte hon att de va jobbigt eller skönt att vi va där hela tiden?
framförallt tänker jag tillbaka på den där hemska natten när allt va kaos!
å ja kan inte låta bli att vara förbannad på personalen som inte givit oss bättre info!!!
vi hörde ju hela tiden hur viktigt de va att syrgasmasken alltid va på, å de va alltid
läskit då den plockades bort,typ vid tandborstning å sånt,eller när vi bytte från masken
till grimman asså en grej du har i näsan å får syrgas från...
mamma fick ofta panik å svårt att andas- så självklart trodde vi att de va liv eller död att den skulle va på plats!
den natten då hon va "galen" alltså då dom troligtvis felmedicinerade henne till stans överdos å snetändning
kämpade ja i 7 jävla timmar för att hålla masken på plats
va ja trodde så kämpade ja för hennes liv å utifrån va ja viste då så kämpade hon för att dö!
såhär i efterhand vet jag att de inte e hela sanningen!
masken störde henne den natten -inte helt konstigt! pröva själv att andas genom ett tunnt tunnt sugrör samtidigt
som du får FEMTON LITER syrgas "nertryckt" genom de röret i minuten, ASSÅ 15 LITER I MINUTEN...
ja hade blivit galen!!
ja tror att jag bidrog till väldigt mycke av hennes ångest den natten å ja vet att hon kunde ha blivit skonad från
det om personalen bara hade givit oss lite mer kunskap!
flera nätter senare pratade jag med en fantastisk sjuksyrra å vi gled in på ämnet
varpå hon berättar att de absolut inte är farligt att patienten tar av sig masken
å att man absolut inte dör! självklart är de bättre om den e på eftersom det är en hjälp
... tänk om ja hade haft den kunskapen den där vidriga natten, då hade jag vart lugn å mamma hade vart mycke lugnare!
mamma va arg på mig den natten, hon kallade mig jobbig å elak å tyckte inte att ja älskade henne...
klart ja vet att de va ord hon sa i nån form av påtändhet, på samma sätt som nån som e skitpackad tycker att du e skitjobbig när du försöker hjälpa denne...
men orden från den natten har etsat sig fast i min hjärna!
ja ville ju bara rädda henne, få henne frisk, få henne tillbaka
ja tror att hon viste redan då!hon viste att hon snart skulle dö!
ja har oxå många gånger undrat över om hon egentligen kämpade för att vi va där,
atså dvs för att hon ville va "ensam" när hon skulle dö..
de va ju så de va, hon va ju "livlös" flera dagar å varje natt trodde man va den sista men iccke!
vi va där dygnet runt vid hennes sida, å sen blev hon ensam typ 10 minuter å då passade hon på :)
kan inte låta bli att le, för de e så typiskt morsan! fan som vi kämpade å vände ut å in på oss själva
för att hon inte skulle vara ensam för man får fan inte dö ensam!!!
å va gör hon jo hon fan planerar å passar på när hon får chansen :)
fort gick det å ingen av oss va där (hon va inte själv utan två sköterskor va hos henne å de va lugnt å fridfullt)
ville hon bara skona oss, eller ville hon va ifred?
ja hoppas ändå att hon kände kärleken från oss!
ja vet att ja måste sluta tänka på dessa saker, men allt har sin tid!
en sak vet jag i alla fall med säkerhet å det är att hon hade vart tvärnöjd me sin begravning
vacker, lugn,inget råflådigt utan enkelt å kärleksfullt!
å så en av hennes favoriter som solist :)
hon hade varit mallig över det, eller hon kanske e det! går omkring i paradiset å skryter :)
hon tyckte väldigt mycke om magnus å hon älskade hanns röst!
han gjorde det så himla vackert!!
magnus om du läser detta så TACK!!
texten e så talande den förklarar verkligen hur de känns...
Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund
Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig:
'Var inte rädd'
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Min ängel...
(Jag fick låna en ängel)
Du spred ditt ljus (i mitt liv)
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
Jag fick låna en ängel
För en stund
men ja har så mycke sjuka å jobbiga tankar angående mammas sista veckor.
kände hon på sig att de va kört? va tänkte hon? tyckte hon att de va jobbigt eller skönt att vi va där hela tiden?
framförallt tänker jag tillbaka på den där hemska natten när allt va kaos!
å ja kan inte låta bli att vara förbannad på personalen som inte givit oss bättre info!!!
vi hörde ju hela tiden hur viktigt de va att syrgasmasken alltid va på, å de va alltid
läskit då den plockades bort,typ vid tandborstning å sånt,eller när vi bytte från masken
till grimman asså en grej du har i näsan å får syrgas från...
mamma fick ofta panik å svårt att andas- så självklart trodde vi att de va liv eller död att den skulle va på plats!
den natten då hon va "galen" alltså då dom troligtvis felmedicinerade henne till stans överdos å snetändning
kämpade ja i 7 jävla timmar för att hålla masken på plats
va ja trodde så kämpade ja för hennes liv å utifrån va ja viste då så kämpade hon för att dö!
såhär i efterhand vet jag att de inte e hela sanningen!
masken störde henne den natten -inte helt konstigt! pröva själv att andas genom ett tunnt tunnt sugrör samtidigt
som du får FEMTON LITER syrgas "nertryckt" genom de röret i minuten, ASSÅ 15 LITER I MINUTEN...
ja hade blivit galen!!
ja tror att jag bidrog till väldigt mycke av hennes ångest den natten å ja vet att hon kunde ha blivit skonad från
det om personalen bara hade givit oss lite mer kunskap!
flera nätter senare pratade jag med en fantastisk sjuksyrra å vi gled in på ämnet
varpå hon berättar att de absolut inte är farligt att patienten tar av sig masken
å att man absolut inte dör! självklart är de bättre om den e på eftersom det är en hjälp
... tänk om ja hade haft den kunskapen den där vidriga natten, då hade jag vart lugn å mamma hade vart mycke lugnare!
mamma va arg på mig den natten, hon kallade mig jobbig å elak å tyckte inte att ja älskade henne...
klart ja vet att de va ord hon sa i nån form av påtändhet, på samma sätt som nån som e skitpackad tycker att du e skitjobbig när du försöker hjälpa denne...
men orden från den natten har etsat sig fast i min hjärna!
ja ville ju bara rädda henne, få henne frisk, få henne tillbaka
ja tror att hon viste redan då!hon viste att hon snart skulle dö!
ja har oxå många gånger undrat över om hon egentligen kämpade för att vi va där,
atså dvs för att hon ville va "ensam" när hon skulle dö..
de va ju så de va, hon va ju "livlös" flera dagar å varje natt trodde man va den sista men iccke!
vi va där dygnet runt vid hennes sida, å sen blev hon ensam typ 10 minuter å då passade hon på :)
kan inte låta bli att le, för de e så typiskt morsan! fan som vi kämpade å vände ut å in på oss själva
för att hon inte skulle vara ensam för man får fan inte dö ensam!!!
å va gör hon jo hon fan planerar å passar på när hon får chansen :)
fort gick det å ingen av oss va där (hon va inte själv utan två sköterskor va hos henne å de va lugnt å fridfullt)
ville hon bara skona oss, eller ville hon va ifred?
ja hoppas ändå att hon kände kärleken från oss!
ja vet att ja måste sluta tänka på dessa saker, men allt har sin tid!
en sak vet jag i alla fall med säkerhet å det är att hon hade vart tvärnöjd me sin begravning
vacker, lugn,inget råflådigt utan enkelt å kärleksfullt!
å så en av hennes favoriter som solist :)
hon hade varit mallig över det, eller hon kanske e det! går omkring i paradiset å skryter :)
hon tyckte väldigt mycke om magnus å hon älskade hanns röst!
han gjorde det så himla vackert!!
magnus om du läser detta så TACK!!
texten e så talande den förklarar verkligen hur de känns...
Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund
Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig:
'Var inte rädd'
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Min ängel...
(Jag fick låna en ängel)
Du spred ditt ljus (i mitt liv)
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
Jag fick låna en ängel
För en stund
Kommentarer
Trackback
