från soffhäng till vårdare

när, ja bara undrar när ska vissa av mina vänner få lugn å ro??
åter igen har en av mina älsta å bästa vänner,  sin pappa på sjukan igen..
åter igen måste hån själv rodda me alla bitar i sina föräldrars liv,se till att allt funkar,att räkningar betalas
å dessutom se till att behaga alla fastrar å mostrar å sånt som vill ha info men absolut inte har tid i sina
oerhört stressiga liv att lyfta ett finger för att hjälpa till...
fattar inte hur hon orkar å att hon fortfarande står på benen!!!
kvällens problem som ska lösas är lite bilar som ska från punkt a till punkt b...

när ja kom hem igen me facit i hand så inser jag hur jäkla snett samhället är!
å hur jäkla illa våra äldre å sjuka behandlas!
min vänns far bor sedan nått år på ett boende eftersom han är i behov av dygnetrunt vård
efter ett större antal strokar.. å de va det familjen trodde att han drabbats av igen,
personalen på hemmet ansåg at de inte ingick i deras ansvar att se till att han kom till akuten
så därför fick hanns familj se till att han kom dit.
-tänk om han inte haft en familj! va hade hänt då??
nu visade proverna att de inte va en stroke -tack å låv- så han blev hemskickad
men de e inte de lättaste baxa in en fullvuxen man i dåligt skick i en liten bil
framför allt inte när man inte har tränats för det men me vilja, tålamod, lite uppfinningsrikhet
å hjärtat på rätt platts lyckades vi, bästa vänner åter igen finna lösningen istället för att se problemet!
som vanligt gick vårat teamwork hem!

de gör så ont i mitt hjärta att se denna man i daxformen!
han har figurerat omkring mig hela mitt liv å sen ja va 15 har han vart som en  extra förälder
en stark å jävligt smart man som ALLTID ställde upp å hjälpte till på alla sett å vis
ja har alltid kännt mig som en i familjen för dom har alltid välkomnat mig med öppna armar..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0