emzingen

ett inlägg som kommer vara allt annat än strukturerat!
på bussen på väg hem från jobbet igår kom samtalet som ingen vill ha
"du måste komma till sjukhuset,nu är det riktit illa"
ja tänkte inte ja bara plingade å gick av, tänkte bara -ja måste dit-
å ja va så inställd på att mamma skulle lämna oss inatt!
men jävlar va stark hon e asså! jaklar ja e stolt över att vara hennes dotter!!
nu tar vi en stund i taget,hon verkar ha gjort positiva steg under dagen
men ja kan inte släppa min rädsa ännu för de e tvära kast asså!!
ska aldelesss straxt röra mig mot sjukhuset å lösa av min bror.
stod å pratade om livet me favorit sköterskan igår
-all personal e så himla fin där på avdelningen men den här kvinnan e de lilla extra!
vi står å pratar om gamla erfarenheter kring pappa när hon säger att
hon tycker att vi är så fantastiska som vakar över vår mamma.å att
hon tyckte att det var så häftigt att se vilken positiv inverkan vår närvaro hade
att alla värden steg direkt när vi klev in i rummet ...
farsinerande tanke men va hämskt för dom som ligger ensamma som inte har nån som kommer!!
för oss va de aldrig något att fundera över
vi ville vara vid hennes sida å hade det vart ombytta roller så hade hon suttit vid vår sida!

vist ja va iväg å jobba några timmar igår å de finns folk runt om mig som har haft åsikter om det.
ja gjorde själv valet att jobba för läget va stabilt då och ja behövde va bland folk å skingra tankarna lite
de fanns kollegor som stod stand by, redo att komma direkt om läget hade förändrats
FANTASTISKA KOLLEGOR!!

innan ja hoppar i duschen å gör mig redo för natten på sjukan så måste jag skryta om att
ja nog har dom bästa vännerna i hela världen!!
min fantastiska å otroliga thess som typ kastar sig från sängen till bilen å plockar upp mig efter typ 3 minuter
å sen sitter med oss i flera timmar å delar den värsta jävla tiden !
så överväldigande stort asså! utan att ja bad henne å utan att tveka
TACK!