emzingen

de va mitt i natten å ja satt ensam uppkrupen i ett hörn av sängen, de va mörkt i rummet. ja va tretton år gammal å livrädd jag va ensam. resten av familjen va på akuten med pappa. i flera timma satt ja där ensam i  mörkret Me tårarna strömmande ner för kinderna. tre år senare va han död. under dom tre åren satt jag ofta så ensam i mörkret Me tårarna strömmande. ja hatade att sitta så! mörkret skrämde mig men de va mitt sätt att gå in i mig själv när de va jobbigt . ja hatade ensamheten! nu nitton år senare sitter jag ensam i mörkret uppkrupen i ett hörn av sängen. ja hatar mörkret ja hatar ensamheten jag är rädd å tårarna strömmar längs kinderna. hela eftermiddagen har jag delat mammas rädsla , vi har suttit vid hennes sida aldrig lämnat henne ensam. nu gör hennes rädsla ont i mig . de är mitt i natten å ja är ensam och rädd. ja längtar efter morgon å ljus! ja längtar efter att slippa ensamheten . . .