ingenting e rättvist!
FY FAN VILKEN DAG!
somnade skit sent/tidigt i morse å vaknade 5 timmar senare med missade samtal å sms från min bror
blir varse om att mamma åkt in akut till sjukhuset i morse och att min bror anser att ja bör komma
in till sjukhuset ..
så ja tar mig dit å möts av hela familjen med respektive som väntar på att få komma tillbaka
in på mammas rum.
va inte riktigt berädd på va ja skulle mötas av då ingen riktigt kom sig för att berätta hur illa det var,
i morse va de riktigt close call men som tur va så lyckades dom stabelisera andningen på mamma.
TACK DUKTIGA SYRROR Å LÄKARE!
ja höll på att vända i dörren när ja klev in på mammas rum!!
flashback juni 96! lukter ljud sladdar maskiner, KAOS!
va precis på att vända när ja ser att mamma fått syn på mig, i de läget får man bara
stålsätta sig å tänka på henne! att tårarna runnit konstant sen 15 tiden är dock inget ja kan styra över!
ja e så tacksam över att jag har min bror vid min sida även om vi hanskas me saker väldigt olika!
men tillsammans blir vi starka å gör ALLT för våran mamma! å vi gör allt för varandra!
vi har en speciell bakrund och en speciell rellation då vi gick igenom pappas död ihop
så de känns JÄVLIGT tufft nu att sitta vid mammas sjukhussäng
så hon e så pass dålig!
men hon e fan en fighter! hon måste återhämta sig för ja kan inte leva utan henne!
ja ORKAR INTE förlora henne oxå!
när ja lämnade sjukhuset va läget allvarligt men ganska stabilt morgonens kris har hon nog tagit sig igenom
men nu ska hon oxå ta sig igenom natten å sen tar vi en dag i taget...
ja är så tacksam å helt överväldigad över allt fint stöd!
så många som bryr sig å peppar å skickar tankar å stöd!
folk som erbjuder allt från samtal till sovplatser och allt man kan tänka sig TACK !!
egentligen ber jag bara om en sak men den kan nog ingen ge mig,mammas tillfrisknad!
men håll gärna era tummar å rikta era böner eller tankar!
och snälla snälla behandla mig som "vanligt" finns inget värre än när folk drar sig undan,
eller daltar,eller beter sig som man hade nån riktigt smitsam sjukdom..
de finns inget facit på hur man ska bete sig!
man behöver inte säga nått speciellt
eller möta mig sorgeklädd me blicken sänkt!
ja skrattar gärna om nån ger mig tillfälle!
ja e ledsen,ja absolut! å många tycker att sånt e jobbigt, de har ja full respekt för
men ge mig den respekten att behandla mig som ni brukar ..tack!
puss på er!
somnade skit sent/tidigt i morse å vaknade 5 timmar senare med missade samtal å sms från min bror
blir varse om att mamma åkt in akut till sjukhuset i morse och att min bror anser att ja bör komma
in till sjukhuset ..
så ja tar mig dit å möts av hela familjen med respektive som väntar på att få komma tillbaka
in på mammas rum.
va inte riktigt berädd på va ja skulle mötas av då ingen riktigt kom sig för att berätta hur illa det var,
i morse va de riktigt close call men som tur va så lyckades dom stabelisera andningen på mamma.
TACK DUKTIGA SYRROR Å LÄKARE!
ja höll på att vända i dörren när ja klev in på mammas rum!!
flashback juni 96! lukter ljud sladdar maskiner, KAOS!
va precis på att vända när ja ser att mamma fått syn på mig, i de läget får man bara
stålsätta sig å tänka på henne! att tårarna runnit konstant sen 15 tiden är dock inget ja kan styra över!
ja e så tacksam över att jag har min bror vid min sida även om vi hanskas me saker väldigt olika!
men tillsammans blir vi starka å gör ALLT för våran mamma! å vi gör allt för varandra!
vi har en speciell bakrund och en speciell rellation då vi gick igenom pappas död ihop
så de känns JÄVLIGT tufft nu att sitta vid mammas sjukhussäng
så hon e så pass dålig!
men hon e fan en fighter! hon måste återhämta sig för ja kan inte leva utan henne!
ja ORKAR INTE förlora henne oxå!
när ja lämnade sjukhuset va läget allvarligt men ganska stabilt morgonens kris har hon nog tagit sig igenom
men nu ska hon oxå ta sig igenom natten å sen tar vi en dag i taget...
ja är så tacksam å helt överväldigad över allt fint stöd!
så många som bryr sig å peppar å skickar tankar å stöd!
folk som erbjuder allt från samtal till sovplatser och allt man kan tänka sig TACK !!
egentligen ber jag bara om en sak men den kan nog ingen ge mig,mammas tillfrisknad!
men håll gärna era tummar å rikta era böner eller tankar!
och snälla snälla behandla mig som "vanligt" finns inget värre än när folk drar sig undan,
eller daltar,eller beter sig som man hade nån riktigt smitsam sjukdom..
de finns inget facit på hur man ska bete sig!
man behöver inte säga nått speciellt
eller möta mig sorgeklädd me blicken sänkt!
ja skrattar gärna om nån ger mig tillfälle!
ja e ledsen,ja absolut! å många tycker att sånt e jobbigt, de har ja full respekt för
men ge mig den respekten att behandla mig som ni brukar ..tack!
puss på er!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Ingenting är lätt, allra minst när livet är så orättvist som det bara kan bli. Jag känner inte din mamma men skänker böner och tankar så att hon blir frisk och du glad igen.
Postat av: Sara Sundqvist
Blir tårögd när jag läser din text.
Jag står knappt ut med tanken på att föräldrar inte är med för evigt.
Jag hoppas verkligen du och din bror får ha er mamma kvar lääänge till.
Och imorgon ska jag genast ringa min mamma och berätta hur bäst hon är!
Kram! <3
Trackback
