emzingen

knepigt detta med när man bör kämpa vidare eller när man bör ge upp!
varför "måste" man egentligen "beklaga" när två har gått skilda vägar?
ja utgår från att ingen bryter ett förhållande å tycker att de e asgött!
visst att de kan kännas skönt att ha tagit steget å visst att man e lycklig å blickar framåt,
men ja utgår ifrån -de e ok att kalla mig muppig romantiker- men ja utgår från
att alla när dom blir kära å jängar sig vill vara livet ut å för alltid leva lyckliga..
å därför inte ser det som en seger när dom går skilda vägar?!

va går då gränsen för att lägga sig i ?
självklart beror de på va man har för relation till personen/erna som separerat!
att erbjuda sitt stöd kan väl aldrig vara fel?
men att lägga sig i å ifrågasätta beslutet å saker runt omkring e fasen inte ok!
beslutet ligger hos dom separerade å endast dom känner ju till hela sin storry!
å vet varför dom gjort de valet dom gjort...
dom har de nog dessutom nog jobbigt utan att folk ska disikera deras "olycka"
de e deras uppgift att se till så saker å ting löser sig mellan dom å andra inblandade
så som djur,barn,bil,bostad etc....
alltså stötta inte gräva folk i arslet!

nummer två i detta är ju kanske ännu konstigare!
till en nyseparerad kvinna säger folk, stackars dig,åh va tråkigt,*kram*
men till mannen haglar frågor som,hur har du tänkt med...(alla praktiska ting)
hur kommer de gå me barnen ??

just detta me barnen e ju knivigt! för där resonerar ju fortfarande många att
pappan e nån sorts barnvakt....
min mormor kan fråga så ibland,när ja säger att ja vart me nån killkompis å hanns barn
-jaha passade han barnet
-nej mormor han e pappa! :)
de e lite okej att min mormor tänker så - ja menar hon närmar sig 90 lixom-
men att unga människor år 2011 oroar sig över att en pappa inte kan klara av sina barn
käns konstigt! å jävligt omodernt!!
en man kan ju oxå behöva stöd,å en *kraaam*

mammor (och pappor fast de e ju oftast  kvinnor som blir äckliga) som sen andv barnet/en
för att få sina viljor igenom..å som smutskastar pappan på alla tänkbara äckliga
oftast osanna sätt e bland de värsta ja vet!
du kan inte VINNA en vårdnadstvist som går ut på att vårdnaden hamnat endast hos den ena föräldern!
(ja om nu ena parten inte e direkt farlig å opassande för barnet såklart)

ibland kan de absolut vara de bästa för barnet att skilja sig å de e helt klart bättre att
gå skilda vägar innan allt blir råskit å man inte kan tala med varandra!
men ett barn e ingen bricka i ett spel!
ett barn har rätt till BÅDA sina föräldrar! å de e föräldrarna som e vuxna å därför bör bete sig som just vuxna!

japp som sagt detta e knivigt å de finns inget facit!
men ett knep kan ju vara att tänka respekt ......