emzingen

de kan gå så sjukt fort ibland!
från att de känns som allt e skit,allt ja rör vid blir till bajs!
till att molnen skingras å solen plötsligt värmer igen, plötsligt rör jag vid saker som sakta
förvandlas till guld!
ett ständigt leende på läpparna,även om jag passar mig för att för att blanda in hjärtat!
stoltheten gör sig bekant! de e pinsamt att bränna sig på älden en gång å man vill ju inte ställa sig i brasans mitt
igen å se ut som ett sotigt fån lixom! :)
famnen e dock alltid öppen! man kan aldrig få för många vänner å man kan aldrig få nog av kramar!!!

jag påminns om min bakrund å ja påminns om mina val
ja e så tacksam över att jag försågs med goda värderingar å att folk
knuffade mig åt rätt håll!
många gånger har ja stått på tunn is men folk runt omkring mig har alltid funnits där
å dragit in mig mot kanten, ibland har ja druttat i men ja har alltid fått hjälp upp!
alla är inte lika välsignade! vissa har ingen som visar rätt väg å vissa
måste själv kravla sig ur isvaken
ja kommer alltid att imponeras över folk som kämpar å ja kommer alltid att
räcka ut min hand om ja når fram å om man tar min hand kommer jag att kämpa så
gott ja kan för att dra min nyfunna vän ur den skitkalla isvaken...
man vet ju aldrig om den som man räddat ur kylan e den som står närmst när man själv druttar i nästa gång! :)