emzingen

en av mina vänner har förlorat sin far under helgen och de satte snurr på egna tankar
å på saknaden efter min egen pappa!
ja kan inte heller låta bli att irriteras över hur tröga å oempatiska å egoistiska folk kan bli
runt folk i sorg...
de e iofs lätt hänt, ja gjorde ju själv en grej som egentligen e ganska spånigt!
ja medelade att "ja finns här dygnet runt de e bara å höra av dig..."
som tur e är min vän fantastiskt rak å ärlig å tackar men svarar oxå  att hon inte kan lova att hon hör av sig
utan att ja inte ska va rädd för att ringa henne ...fantastiskt bra svarat faktiskt!!
för de e ju solklart att de e skitjobbigt för henne att höra av sig,kan ju kännas sjukt krystat lixom!
då ere ju bra mycke bättre att jag/vi ringer henne å hon svarar om hon vill å pallar!
mina vänner lär mig nå nytt varje dag! :)

ja förundras över att de än idag 2011
finns "regler" om hur du ska sörja,å hur du ska bete dig...
de e knepigt för man ofta e flera som sörjer samma person å alla individer sörjer olika,
å de e lätt att trampa varandra på tårna!
ja å min bror sörjer typ tvärtom... ja pratade me alla omkring mig,tvingade mina vänner att lyssna,
å riktigt vräkt ur mig allt på direkten,ja bearbetade de som hänt! min bror däremot slöt sig,ville inte prata om det...
de va skitjobbigt å ja minns att ja sa till honom att de inte e bra å samla allt innnom sig!
ungefär efter begravningen,va ja ganska uttömd å nöjd för stunden... ja ville ha ordning på vardan igen
å typ i samma veva öppnade min bror sig å ville prata, men ja va ju "klar"
de e en väldig balansgång hur du ser till dina egna behov samtidigt som du inte
gör de helt förjävligt för folk omkring dig!
men din sorg e din,ingen kan förstå den å ingen kan säga till dig hur du ska bearbeta den!....

för å inte tala om hur man ska bete sig när man har nån i närheten som drabbas av sorg??!!!
även där e ju folk olika!!
ja brukar resonera att jag hellre får ett "nej ja pallar inte,lämna mig i fred"
än att senare få ett" va fan hörde du inte av dig för"
visa att du finns men va lyhörd! bli inte arg om en människa i sorg inte pallar å svara när du ringer..
undvik INTE en människa i sorg, vederbörande har troligtvis redan sett dig!
ja blev sjukt besviken på folk som gömde sig å bytte sida på vägen osv..
så egoistiskt! va ärlig bara! klart man kan tycka att de e jobbit att möta nån vars -i mitt fall-
pappa nyss dött, ja fattar det! men säg de då..
vänner till mig kunde säga " sorry ja vet inte va ja ska säga,eller hur ja ska bete mig"
(ja va ju bara 16 när farsan dog å mina vänner i typ samma ålder lixom)
"skit i snacket krama mig bara" va mitt normala svar! :)
å ja pratade heller inte me folk som ja märkte tyckte de va jobbigt, mest för att de inte gav mig något!!!!