emzingen

ja har kommit till insikt...eller så e ja bara låg å kall å less ...
ja hävdar ju alltid att ja har så jävla mycke vänner! -å de har ja oxå!
å de e bra vänner!
dom flesta har ett par riktigt goda vänner å sen ett jäng kompisar,polare,å bekanta,samt lite ytliga vänner..
ja har många riktigt nära vänner,vänner som ställer upp till 150% om nått händer
dom skulle offra mycket för mig precis som jag för dom,detta är något ja byggt upp,å kämpat för i många år !
min trygghet å miin säkerhet... men hur bra de än är då funkar de inte riktigt i vardagen!
alla har ju sitt liv! dom flesta ar partner å familj...dvs jag e ensam!
ja har vart ledig både fr-lö kväll å ja vet att saker å ting hänt runt om mig,
men jag har inte vart inbjuden eller tillfrågad å de mina vänner set svider!
ja vet att de fortfarande e mina vänner men ja e inte alltid inräknad å de gör ont!
igår kände jag mig ensammast i hela världen,å även om jag har hur mycket vänner som hellst
så kommer jag alltid känna mig ensam enda tills ja hittar kärleken
för med äkta kärlek så är du inte ensam :)



ja frågar mig oxå om de värt att ge så mycket av mig själv om ja endå inte får det tillbaka?!
varför ska jag va snäll,ställa upp,skutsa folk hit å dit,låna ut pengar,lyssna på folks problem,
muntra upp,lägga tid på eller what ever! va e meningen om de endå inte kommer tillbax??
ja e less på att ge av mig själv!
ja e trött på att jaga vänner me luren! varför ere alltid jag som ringer??
alla vänner som har barn å inte orkar prata för dom e så himla trötta...OCH!
ja e oxå trött men man får ju ge lite av sig själv!



äh skit samma! ingen kommer nånsin förstå mig! ingen kommer förstå hur viktigt det är me lojalitet
för mig! hur viktigt det är för mig att få bekräftelsen...tro inte att ja e så jävla stark!
ja e inte stark nånstanns!