emzingen

innan ja påbörjar dettta inlägg vill ja påpeka att jag inte tycker att vi kvinnor ska få bidrag för att jag inte har
råd utan för ja tycker  att de e orättvist att vi har den utgiften å inte männen
ja menar tänk själv typ 2 pack  bindor/gång + minimum värktabletter för en hundring e ju typ 150 i månaden =
1800 om året!!!!!





ja tycker att jag ofta hör runt omkring mig att folk har så jäkla dåligt me pengar.
att dom inte har råd me mat eller att göra saker å ting
ja tycker detta e konstigt! då samma människor äger hus,lägenheter,båtar,bilar,hojar,å alla möjliga grejer!
man köper kläder,filmer,spel,cyklar,tillbehör till sina hobbys osv osv
samtidigt som man hävdar att man har de så dåligt ställt ekonomiskt så man knapt kan handla mat!...
man har ju alltid ett val! å om man har ekonomiska problem får man väl ta tag i det!

senast idag såg ja reprisen av lyxfällan... fattar inte hur man kan hamna där??
hur kan man va så naiv å hur kan man ha så dålig koll på sin egen ekonomi
å på hur saker å samhället å pengar fungerar??
hur kan man inte kolla upp räntan om man tar ett typ finaxlån?
å hur kan man inte fatta att ett lån me 30-40% ränta e galet????

asså okej om ja hade barn å nått hände,låt oss säga att barnet blev sjukt å ja va pank för stunden visst skulle ja då kunna ta ett lån me galen ränta men då för att betala tillbax så fort lönen kommer...
men folk som tar finax för att typ åka lite på semester ??? 

ja äger inget flådigt,äger inte min bostad,lever inte i lyx men ja e inte fattig!
ja har inga lån alls inga krediter inga skulder, ja äger  inget på pappret men ja äger mig själv å mitt liv!
lönen rullar in varje månad,den e inte råfet men ja klarar mig!
å dessutom kan ja spara mig en liten buffert om nått skulle hända!
visst vill ja ha ny hoj å bil å egen villa å åka på jordenruntsemester
men dom pengarna har jag inte så de e bara att glömma!

ja känner en kvinna som kämpar som ett djur!
(hon e en kund i butiken där ja jobbar som jag lärt känna ganska väl)
 för 8-10 år sen träffade hon en man blev blixtförälskad
allt gick väldigt fort,så som de kan gå när kärleken har ett finger me i spelet :)
dom flyttade ihop å vips så va hon på tjocken
mannen va inte härifrån utan från något afrikanskt land ingen aning om vilket,
men iom att dom nu skulle få barn å bilda familj så fick han sitt tillstånd att stanna i sverige å allt va frid å fröjd!! dom va så söta ihop!!
lagom tills min vän va i v34-36 nånstanns då han plötsligt bryter förlovning å drar ..
hon föder en söt dotter men får allt som oftast konstiga påhälsningar av mannen,
flera ggr har han brytigt sig in i bostaden,han har stuligt från,misshandlat och våldtagit  min vän :/
hon har anmält å hon har sattigång vårdnadskaruseller osv osv
tyvärr stor ord mot ord då bevis saknas å nån kontakt me dottern vill han inte ha
ej heller hjälpa till me de ekonomiska.... inte heller idag får hon nån hjälp,nu har han en ny familj ...
att stå som ensamstående å övergiven kvinna e inte alltid de lättaste kan ja tro?!
hon hade jättejobbigt ekonomiskt å nästan varje månader lånade ja henne pengar
vi hade en bra överenskommelse som funka för båda :)
den 10-15 nånstanns kom hon å låna en femhundring av mig som ja fick tillbax den 20onde när bidraget kom ..detta gjorde att ja alltid hade en slant låst till den sista veckan innan löning :)
TILLSAMMANS E MAN STARKA :)

lilltjejen börja dagis ->skola å min vän kunde jobba å försörja sig själv å sina barn
(hon har två till äldre sen tidigare äktenskap)
sen blev hon oturligt av me sitt jobb men istället för att ramla ihop
reste hon sig igen å bytte karriär,hon började jobba me sin hobby
dvs sy kläder,hon e sjukt duktig!! syr alla sina å barnens kläder å har en hel del jobb
på kul ritade hon ett eget märke som hon förvisso inte har registrerat men hon syr det på alla sina kläder :)

i sommras kom en ny smäll,den värsta! efter att ha haft ont en tid undersöktes hon å man upptäckte något i hennes nedre regioner något som inte såg bra ut å som skulle ut fort som fan!
trots de beslutet fick hon ändå vänta över 3 månader på operation :(
hon tappade allt! livslust,inkomst,å tackvare att hon blödde konstant i 4 månader så blev hon oxå sämre å sämre å tröttare å tröttare....
en dag råkade hennes dotter försäga sig till mig att mamma bara hade råd me att dom bara åt en gång om dagen å då snackar vi nån nudelsoppa eller typ gröt...
vid den gång när hennes dotter försa sig handlade det om att hon inte ville ha vitabönor på burk
 (eroshopper typ3.90(?) styck) en dag till i streck
ja frågade hur många dagar dom hade ätit det å hon svarade idag e de fjärde dagen
å sen kom de fram att de oxå va de enda målet om dagen...
ja blev så illa berörd av detta å ansåg att det är min plikt som medmänniska att hjälpa till!!!!
hon fick låna dom 400 kr jag hade på mig å redan då bestämde jag mig för att jag absolut inte skulle ta dom tillbax!! ja viste att de skulle bli svårt för hon har ju en stolthet! men ja lyckades :)

i dagsläget har hon opererats,en svår operation som blev värre än dom trodde från början,å man vet fortfarande inte riktigt ve de e å om de e god eller elakartat...men hon har börjat leva igen
ta tag i livet,börjat sy igen osv osv
ja vet att hon e stark å ja vet att hon kommer att resa sig  ur askan å ja kommmer att finnas där
å hjälpa henne varese hon vill eller inte :)

men de ja vill säga me detta e att ja blir äcklad av vissa vänner som klagar å som har så himla mycket!
min vän klagar inte ens hon försöker bara göra nått åt det,å självklart finns de folk som har de värre!!
men man har fan inte rätt att gnälla över att man har de så jobbigt å så illa ställt å sen gå å köpa en ny bil så man har tre stycken,för de mina vänner de e  ÄCKLIGT!!!