jävla fruntimmer....
(vi åt å drällde tacos :)
dessvärre e ja ju inte riktigt kry så de blev en tidig kväll..
idag tänker jag ge mig på ett ämne som jag funderat på ett tag..
de snackas alltid om alla ensamstående mammor,
om hur svårt dom har det och om hur dåliga papporna är.
ja visst e det säkert så i många fall !
fast sissta åren har jag sprungit på en hel del bekanta och vänner där de inte riktigt ser ut så,
här snackar vi killar som har blitt lämnade,eller lämnat förhållanden med barn involverat..
bra killar som verkligen gjort/gör allt för sitt barn,
men tyvärr i sveriges samhälle så sitter kvinnan/mammam på många fler trumfkort..
så mycket för de eviga tjatet om hur jämnställt sverige är?!...
en bekant till mig blev lämnad av sin sambo,hon tog deras nyfödde son å drog
Under många år fick han kämpa för sin son,även fast inga bevis fanns på att han på något sätt va en dålig far,å även fast personal från socialen vittnade om att han va fantastisk me sin son
(dom få timmarna de fick vara tillsammans under övervakning)
så gavs rätten gång på gång till mamman...
tillslut tilldelades dom delad vårdnnad men gång på gång satte hon käppar i hjulet,
allt från att "han e så snuvig så de e bättre att han e hos mamma" till
"han ska ju på kalas ska din son inte få gå på kalas va?va?va?"
tillslut drog han näven i bordet och de beslutades att den delade vårdnaden absolut skulle funka PUNKT! "mamman" fick då panik å ringde till polisen å anmälde att hennes son under helgen hade blivigt sexuellt utnyttjad av sin far....
igentligen va de väl ingen som köpte detta men man va ju tvungen till att vidta åtgärder, som de så fint heter..
å de gick nu flera år innan far å son återförenades...
idag har dom en fantastisk kontakt och den delade vårdnaden fungerar så vitt ja vet!
under alla dessa åren ledsnade min vän på att inte förstå å känna sig hjälplös vilket gjorde att han studerade lag å rätt,studierna hjälpte honom att tillslut hjälpa sig själv....
trägen vinner å rättvisa å den gode segrar alltid i slutet..
i nulägen har jag en annan vän som kämpar för sina barn...
hanns ex beter sig som en mupp och hon andvänder deras barn som brickor i ett spel dagligen,
allt för att spela ett spel mot honom,ett spel som hon nog har förlorat jävligt hårt!
ja hoppas bara att detta inte blir en skitig vårdnads grej både för min vänns skull å för deras barns skull!!
jag har alltid hävdat att BARN har RÄTT till BÅDA sina föräldrar..föräldrarna har INTE RÄTT TILL SINA BARN! men barnen har rätt...
men i detta fall tror jag att barnen skulle må mycket bättre med sin pappa pg av anledningar som ja inte tänker skriva om här, men ja tror att pappan e mycke stabilare och mycke tryggare å en mycke bättre förebild,än va mamman är ..i alla fall i nuläget,inget e ju för all framtid! människor kan ju förändras!
....ja tror att -å detta lär ja väl få fett me skit för att ja skriver- men ja tror att detta e kvinligt,ja tror att kvinnor e fulare va de gäller att försöka spela på känslor å då även andvända det som går att andvända...
killar funkar inte så i allafall inte i samma utsträckning..
ja menar hur många gånger har man inte ställt en noga uträknad mycket ledande fråga för att få de svar man vill, fast man sen får ett helt annat svar pga att dom flesta män inte tänker å funderar å analyserar som oss(många av oss) kvinnor..jag e själv expert på detta,å e även duktig på att spela på samvete å krokodiltårar haha fråga valfritt ex :)
de ja menar är väl igentligen att ja tror att kvinnor e fulare fiskar än män å ja tror att många män ger upp för att dom inte pallar tillslut..å detta är fan inte konstigt!! hoppas att ni står på er!
As kommer i alla former och av båda könen. Tyvärr är det alltid barnen som blir lidande när dem sk vuxna inte kan komma överrens.
Vad gäller systemet så tycker jag inte att det är mammorna som har trumf, men det är väl för att jag själv kämpat som en idiot med polisanmälningar,familjerätt,undanhållande/skyddande av barn för att i slutändan få kastat i ansiktet att "pappan har ju faktiskt inte brutit några ben på barnen" och tvingats lämna mina barn på deltid till ngn som jag absolut inte litat på.
Det enda jag har att förlita mig på i dagsläget är att mina barn kommer förstå när dem blir äldre, och en evig övertygelse om att jag gjort rätt.
det var ju jag som skrev innan, lite snabb med att skicka iväg ;-)
ja gumman visst e de så,och ja tänkte faktiskt på dig när ja skrev oxå för ja vet att du har kämpat men min tanke va att männen i fråga får mycke mindre uppmerksamhet :)
som sagt de finns skit åt båda hållen så ja ändrar mig lite å säger väl ...KÄMPA FÖR ERA BARN NI ALLA UTSATTA :)
