emzingen

igår pratade jag å min fina kollega mia om massa roliga jobbminnen :)
de ere bästa med att jobba bland människor,de händer ju lixom en del konstigheter...

anledningen till att detta samtal började var för att en kund pratade i mobil medans han handlade...
jag sitter i kassan brevid mia å helt plötsligt börjar hon asgarva å säger  " japp nu tror jag att alla  i hela butiken har uppfattat att du ska hem å duscha" jag -som själv för länge sedan har stängt av öronen för denna asjobbiga pladdersnubben - tittar frågande på mia som sitter å flabbar, å sen kollar på min andra kollega (som expiderat pladdersnubben) även hon håller på att dö av garv, likaså flera kunder... mia berättar att han sagt att han ska hem å duscha säkert ett tiotal ggr... okej detta kanske inte låter så kul i era öron, ja tycker nästan att de e roligare att mia höll på att dö av garv än att en snubbe e trög alternativt va den han pratade med trög..
men detta ledde till en fortsatt diskution..
 eftersom att den kollega -som expiderade pladdersnubben -å jag jobbade ihop för många år sedan(nu e hon tillbax å kör lite extra) råkade ut för en insident för länge sen, å jag har fortfarande problem att titta på henne utan att le å minnas....
ja minns att de va ganska sent på kvällen för säkert 7-8 år sedan, jag å micke stod å jobbade långt in i butiken medans maryam satt i kassan, helt plötsligt larmar maryam från kassan,ett larm som betyder typ kom hit NYSS :)
jag å micke släpper de vi håller på med å rusar ner mot kassorna, ja ser hur micke plötsligt försvinner i ett måln å sen blir de jävligt halt..... vi glider genom gången med kattsand skulle man kunna säga:) å sen e vi framme vid kassan där vi får oss et så härligt asgarv... där i kassan sitter maryam typ helt appatisk, överallt har hon jord å blommor som hänger..hon pekar mot dörren å säger att han som va helt galen har dragit, vi hör honom gå ner mot xxgatan  samtidigt som han krossar varje fönster på vägen....
tydligen har han tatt en sväng in på jobbet kastat x antal kilo kattsand i golvet å sedan gått till kassalinjen där blommorna stod på den gammla goda tiden han har sedan sulat var ända blomma mot maryam å kunderna i kön å sen dragit hahhaahahah så jävla elakt att garva för de kunde ju ha gått sjukt illa... men ja kan inte få bilden ur huvudet, bilden av maryam som rabatt :)

fast de roligaste minnet av alla måste ju ändå vara då jag å min mycket gode vän magnus jobbade ihop en kväll...
jag å mange va mycket goda vänner-å e fortfarande-men på den tiden umgicks vi varje dag å kände varandra mycket väl... vi satt där i varsin kassa å de va ju inte svårt för mig att se att han va inne i nån sorts-jag vill hem koma- allt gick på löpande band lixom (hej ,va de bra så,56 kr tack...)
jag ser till min stora förtjusning att det står en kvinna på tur i manges kassa
kvinnan har stans,kanske världens fulaste hatt på sig....
den är gjord av fleece å är i ganska kalla höstfärger den e stor  hatt ,å från den hänger det "fleecekorvar"
eller spröt som e typ halvmetern långa, riktigt riktigt ful hatt
ja ser min chans att vara lite jävlig mot min vän så jag håller ett öga på honom  å e redo för att möta hanns blick å ge honom ett brett leende :)
hej, säger magnus å tittar upp på kunden... ja ser hur chocken landar hos honom å mycke riktigt-som planerat- söker han min blick...som jag möter med mitt stora leende :)
magnus brister ut i ett helt ohäjdat asgarv,som smittar som en svinflunsa.... ja hade även grävt min grav:)
vi sitter i varsin kassa å skrattar så tårarna rinner,flera kunder försöker fråga vad som hänt men dom får inget vättigt ur oss vi bara skrattar...
vi jobbar stenhårt på att skärpa oss å sluta skratta men varje gång vi samlat oss,andats djupa andetag,inte tittatpå varandra.... så räcker de ju med att jag hör magnus säga hej till en kund så e de kört igen...ja vet inte hur länge vi höll på men ja tippar på 20minuter en halvtimme eller mer ja vet faktiskt inte!
 de ja vet e att jag fortfarande blir varm å leende när jag ser kunden med sin hatt (japp hon bär fortfarande samma fula hatt)
detta e ett mycket kärt jobbminne! :)