emzingen

jag är den jag är, hata mig eller älska mig!

de finns många olika andledningar till att jag är den jag är idag...
att jag till en början i mitt liv växte upp å va mer inne än ute,mer sjuk än frisk..ja va ett så kallat öronbarn:/
de innebär i snitt en öroninflamation i månaden (ja har något nedsatt hörsel så du kan inte ha ryggen mot mig när du pratar me mig för då hör ja inte va du säger:)
på grund av både arv å jävligt mycke pencilinkurer fick jag jävligt taskit imunförsvar å en taskig mage, detta lädde till ännu mer "sjuk inne tid"....
så småning om fick ja en annan läkare (tack gode Gud för det!) den förra läkaren ansåg nämligen att man bör vara inne minnst 7 dagar efter avslutad pencilinkur, vilket resulterade i inne 21 dagar kanske ute 5-7 dagar (om de inte va svensk vår,sommar,höst,eller vinter så de regnade förståss:)

min nya doktor va inte lika natzi så nu kunde jag faktiskt fixa en vän eller två :)
snabbt som fan blev ja sjukligt översocial å hade massa vänner...
de va dax att börja skolan..ja hamnade i en klass där dom flesta va riktigt roliga å fina människor,tyvärr fanns där ett par ungar som styrde klassen me järnhand,dessa hade makten att bestämma vilka som va "ute" eller "inne" å dom vuxna såg som vanligt ingenting!!!!
ja ser inte dessa personer som elaka människor utan som fega ungar me jävligt dålig uppfostran hemmifrån!
om jag äns sa nått elakt om någon när ja va hemma fick ja en föreläsning av min mor om hur man beter sig mot sin medmänniska:) tack mamma du har lärt mig något fantastiskt! (sen e de inte alltid ja lyckas leva upp till det,fast de e ju en annan lektion:)

nåväl helt plötsligt från ingenstans viftades det me nått sårts trollspö å dessa fega ungar bestämde att jag va den som man skulle hacka på för tillfället ( än idag har dom inte kunnat förklara varför,de fanns igentligen inget uppenbart att hacka på ja va bara på fel plats vid fel tillfälle lixom)

ja mådde skitdåligt! eftersom att de nu va förbjudet att umgås med mig så försvan dom flesta vännerna(helt rimligt alla va ju lika rädda för att hamna i min sits)
vid denna tid hade vi bytt lärare å fått en lärare som faktiskt såg att nått va helt galet...
ja ville ju fortfarande inte visa något hemma om hur jag mådde utan man skulle väl kunna säga att jag fann tröst på andra sätt ... ja började tröstäta..(fan jävla skit,ja hatar mina plågoandar för va dom gjorde mot mig, men ja vet att vissa av dom senare i livet har hamnat i samma sitts å även om jag inte önskar den sittsen till nån annan igentligen, så kan ja lixom inte låta bli att le lite för mig själv.som man bäddar får man ligga..)

min bästa tjejkompis hadde under dessa år träffat mig på fritiden i smyg( japp de låter helt sjukt men så elaka e barn mot varandra) men ändå e jag tacksam mot henne,speciellt vid tiden innan högstadiet då hon bestämmer sig för att nu får de fan vara nog ...

de va  en kombination av att min lärare kämpade för de hon såg som va fel,att jag bröt ihop å en av mina plågoandar(absolut inte den värsta) hade en fantastisk mamma ,som när hon fick veta att hennes son va en mobbare stampade me båda fötterna i golvet å sa "över min döda kropp, ja har lärt min son nått helt annat" hon tog tag i det å de öppnade en helt ny värld för mig...

ja å min tjejkompis började umgås me ett stort jäng grabbar å hade  flera fantastiska år ihop!
de va även typ vid denna tid som jag blev aktiv i kyrkan å fick hjälp me mitt självförtroende å me det följde en hel upsjö med vänner å galna uptåg:)

ja va på toppen i mitt liv! hade alla fantastiska vänner man kunde tänka sig å en familj som ja skulle kunna döda för...även om inte alla behandlade mig så fint alltid (tröstätandet hade ju satt sina spår lixom) så va jag stark,ja blev det av mina vänner, ja kaxade tillbaka,å de va inte många som satte sig på mig:)

dock fanns det ett jäng som inte fixade mig å visst gjorde dom mig ofta ledsen å visst har jag både synliga å osynliga ärr efter deras framfart,dom har faktiskt t.o.m misshandlat en kille för att han va tillsammans med mig.. så jävla sjukt!!!
vissa i detta jäng har under ganska lång tid jobbat hårt för min förlåtelse 2 av 10 har fått den, dom andra skulle ja inte ens pissa på om dom brann..:)

jaja hur som hellst så mådde ja ändå jävligt bra under denna tid ... ända tills min pappa lämnade sitt liv.
ja va 16 år gammal å såg min pappa dö,
ja va 16 år å förlorade min idol,den som ja såg upp till,den som alltid fick mig att simma när ja höll på att sjunka till botten..
ja va 16 år när jag levde med min mamma som sörjde sin livskamrat å stora kärlek senaste 31 åren
ja va 16 år när min värld rasade samman å aldrig blev den samma igen...

ja reste mig,me hjälp från fantastiska vänner,å ja blev den jag e idag.. min ryggsäck e ganska tung men de gör inget jag e stark å dessutom har jag många vänner som hjälper mig att bära...:)
min bakrund har gjort mig till den jag är idag.. jag är stark,stolt,principfast å mig själv
ja låter ingen sätta sig på mig,å folk får tycka va fan dom vill de e deras bekymmer....
ja e den ja e, hata mig eller älska mig... mig kvittar det!