en flyttarinnas dagbok...
å idag har ja tömt nästan hela köket...
nu ere typ kläder å linneskåp kvar ja å sånt småtjafs typ medicinskåp,städskåp,skafferi,
.......eftersom jag va trött igår å aldrig la upp de påbörjade blogginlägget,så bara fortsätter jag...
nu har ja tömt städ/medicinskåpet...den som har mest mediciner när den dör,har troligtvis pillrat ihjäl sig..
å detta e ju de som ligger i askar å faktiskt ligger i medicinskåpet, påsen kommer fortätta att fyllas under dagen då ja alltid har piller i alla fickor,väskor,lådor osv :)
nej ja e ingen junkey men en gång hade ja inga tabletter hemma när ja hade tandvärk å då blev ja tvungen att få bort smärtan me vodka å efter det så bestämde ja mig för att aldrig mer sitta i den sitsen :)
sen blir ja ju imun mot medicin å sånt så ja kan aldrig äta samma tabletter länge i streck utan ja måste byta runt å där av har jag väll 15 olika sorters receptfria värktabletter hemma...
här om dan påbörjade jag oxå städning av balkongen, men insåg att ja inte borde prioritera det utan packningen
men ja har gjort nästan hälften i alla fall å de blir ju faktiskt rent!
före:
efter:
(ps tog ingen före-bild egentligen så de e två olika sidor men hela ballen va ju lika skitig så ..)
nä nu kan ja inte slöa vid datan längre...packa packa packa PACKA för fan!!
ne e väl inte så jäkla noga..
när nått händer å man bara sköljs med å sen efteråt tänker man
oj hoppsan hur blev de här då :)
å när allt inte behöver vara så jäkla pinsamt utan bara inse att ibland sopas man av mattan
å trivs å sen ler man :)
tack!
känner mig solt över att folk tyckte att uppsattsen var bra skriven!
något som värmer väldigt är orden jag fick från min fantastiska lärarinna från högstadiet!!
alla borde ha fått chansen att ha henne som lärarinna! hon har förändrat mångas liv,
stöttat många å knuffat många på rätta vägar!
hon har ett hjärta av guld och en vacker själ!
jag skickade henne ett mail med en länk till bloggen å bad henne att läsa om hon ville å orkade...
hon svarade mig....
Hjärtat...så stark berättelse! Jag frös mot slutet när jag läste den!Jag känner igen vissa delar från mina föräldrars sista dagar (mamma dog 1989 och pappa 1996)och kan sätta mig in i dina känslor. Du skriver väldigt bra, det där partiet med
"Alla tittade förvånat på min pappas tallrik.
Han, den där store italienaren brukade ju inte direkt snåla när han lastade upp sin portion på tallriken - han var glad i mat min far -
Men nu låg där nästan ingen mat alls på tallriken."
är genialiskt,
precis som en riktig författare-beskriver du en situation, man får en bild som förebådar något.
Man anar vad som komma skall. det är en ödesmättad stund.
Jag tror flera kan känna igen sig, du beskriver så bra det rent faktiska som sker och känslorn och reaktioner runtomkring detta. Mycket bra skrivet, min kära Emma!! Kramar från din gamla Fröken : )
ps. Jag skulle satt MVG! Jättebra skrivet, som sagt, med stor inlevelse och känsla.ds
hon skriver även ....
Varför inte skicka in den till tidningar?
Jag brukar läsa Allas veckotidning : ) och där brukar läsare skicka in sina livsöden, händelser av olika slag.
Eller till förlag?
En samling berättelser, dikter....
Tro på dig själv! Du kan!! Varma kramar!
hon hade egentligen bara behövt skriva "bra" "ok" eller vad som hellst..eller ingenting!
men hon tog sig tid å skrev,utvärderade,gav råd osv så himla fint å gulligt gjort!
detta e verkligen en lärarinna som vi ska vara tacksamma över,en lärarinna som ser till att
dagens ungdommar vågar tro på sig själva :)
ja önskar å hoppas att alla elever har en egen ängel, en egen camilla!!
stort tack oxå till systrarna P å sarah som tagit sig tid å läst å kommenterat något som va viktigt för mig
era ord berör mig! tack!
gränslös kärlek evig saknad
årets tuffaste dag har passerat!
under dom senaste 15 ,eller kanske 14 åren så har jag genom kyrkan och konfirmationsarbete pratat med en del ungdommar som vart i sorg efter att i unga år förlorat en förälder.
även med vänners vänner,kollegor ..å vänner... en fråga man alltid får är
" när slutar det att göra ont?när tar sorgen slut"
tyvärr e svaret hårt, aldrig! de slutar aldrig att göra ont,det finns inget slut!
när sorgen gör sig påminnd så e det med samma kraft å samma förödelse...
de gör lika ont å man mår lika dåligt...
men dom jävliga dagarna blir färre och det blir lättare att ta sig ur dom jobbiga minnena
sorgen förändras, smärtan blir annorlunda
.....................................25 juni 1996 20.50................................
Detta är en uppsats som jag skrev på hösten 1997
Alltså ganska exakt ett år efter att pappa dött.
Jag har sparat den under alla år för att jag faktiskt är ganska stolt över den!
Nu mitt i flyttpackandet hittade jag den i en låda
Och bestämde mig för att föra över den till datorn, för att vara säker på att jag inte ska tappa bort den.
Jag har funderat över huruvida jag ska lägga upp den på bloggen eller inte, den är ju ganska privat, och väldigt utlämnande och känslomässig…
Och jag har också funderat över hur många som egentligen kommer att orka läsa den?!
En sak är jag arg över, riktigt jäkla arg över!
Jag fick aldrig något betyg på den för min lärare var efterbliven!
Hon lämnade ett litet meddelande till mig på uppsatsens baksida…
“jag avstår från att sätta betyg på denna känsliga
Uppsats, men jag antecknar att du skrivit den”
Fegt tycker jag !
Och tråkigt eftersom att jag aldrig fått nån respons på den och på mitt skrivande….
Så va fasen de vore kul om ni läser de jag skrivit,
delar en jobbig tid av mitt liv med mig å sen får ni gärna lämna ett ord eller två
En tår rinner sakta ner för min kind
En tår som visar hur mycket jag älskade dig
Och hur mycket jag ännu älskar
Den visar hur mycket jag saknar dig, nu och för alltid
Tänk så mycket en endaste tår kan visa
Jag skrev den här dikten för ungefär ett år sedan, och jag känner ännu likadant.
Det finns nätter då jag fortfarande gråter mig till söms i saknaden efter dig.
Det är på kvällen när jag ska sova, när allt är tyst och lugnt som ensamheten sköljer över mig,
jag känner mig så liten och ensam.
Det är då jag gråter, då på kvällen när allt är tyst och lugnt.
Allt började julen 1992
Ännu ett julbord stod dukat med allt man kan önska sig.
Sill, potatis, korv, köttbullar, Jansson, julskinka, sallad, drycker av olika slag,
och allt annat som hör julen till.
Alla tittade förvånat på min pappas tallrik.
Han, den där store italienaren brukade ju inte direkt snåla när han lastade upp sin portion på tallriken - han var glad i mat min far -
Men nu låg där nästan ingen mat alls på tallriken.
Han sa bara att han inte kände sig bra och inte var hungrig
“ mår du inte bra så måste du uppsöka en läkare”
Sa min mormor med bestämd ton
Min far grinade illa och svarade direkt
“ aldrig i livet”
pappa hatade sjukhus och rös bara man nämnde doktor, blodprov och mediciner..
Vi försökte övertala honom under middagen men han vägrade verkligen!
om min pappa hade bestämt sig så var det så.
Hum.. Det är ju inte direkt något snack om saken vart ifrån jag har fått min envishet i alla fall.
men så faller ju äpplet inte heller speciellt långt från trädet sägs det ju.
Eftersom att pappa vägrade att låta sig övertalas så åt vi klart, fikade,
och öppnade julklapparna och sen åkte vi hemåt.
Dagarna gick, det blev nytt år och det blev den
3 januari 1993
Jag kom hem sent den kvällen,
det var ju lov och jag hade väl hängt med mina vänner som vanligt,
När jag kom hem satt pappa vaken i soffan och väntade, han såg trött och irriterad ut.
Resten av familjen hade redan gått och lagt sig.
“pappa borde du inte åka in till sjukhuset i alla fall” sa jag
“borde inte du ha vart hemma för länge sedan” svarade pappa
Så jag släppte diskussionen snabbt och tassade upp till mitt rum.
För vad svar man på det? Jag var ju sen !
Dock ångrade jag mig ganska snabbt och bestämde mig för att gå ner och bre mig ett par mackor.
När jag kom ner och passerade vardagsrummet och soffan där pappa satt blev jag helt förskräckt! Pappa andades häftigt och svetten rann om honom.
Jag sprang så fort jag kunde upp dill översta våningen för att ruska liv i min bror,
jag skrek åt honom att han måste vakna och hämta bilen för att
“pappa sitter nere i soffan och dör!”
Min bror vaknade snabbt,
hoppade i kläderna och sprang ut genom dörren för att hämta bilen från garaget.
Jag skyndade mig ner till pappa igen,
som nu fått sällskap av mamma som också hade vaknat av mitt skrikande.
Jag vet inte varför jag inte följde med till sjukhuset?!
Ja var kvar hemma, ensam, jag satt i mitt rum i hörnet av sängen,
i mörkret, ihopkrupen, i tystnaden, gråtandes i flera timmar.
Till slut kom min bror hem.
Han berättade att läget var ganska stabilt just nu,
men att pappa hade en vilopuls på 195 slag /minut när han kom in till sjukhuset
Natten blev lång och fylld av oro, ingen av oss kunde komma till ro och somna,
så även fast det var tidigt på morgonen åkte vi in till sjukhuset för att hälsa på pappa.
Det var verkligen ingen rolig syn som vi möttes av!
Maskiner och slangar överallt och mitt i allt kaos låg min älskade pappa.
Åren gick och pappa blev sämre och sämre,
läkarna gjorde många undersökningar men det tog lång tid innan de hittade orsaken.
Under tiden var han hemma kortare perioder,
men mestadels låg han inne på sjukhuset som värsta försökskaninen,
många prover och undersökningar gjordes och ibland var han så blå och sönderstucken i armarna så att dom fick ta blodproverna från fötterna istället.
I augusti 1995 kom slutligen diagnosen
Dem hade hittat flera fel på hjärtat, han hade t.ex. kraftig hjärtsvikt
Vilket troligtvis berodde på att ena hjärtmuskeln var helt trasig.
Det enda som möjligtvis skulle kunna rädda honom var en hjärttransplantation.
Och det var nu det vi väntade på.
Vi var alltid beredda och alltid på helspänn, en väska stod alltid packad å klar.
Vi viste ju inte när, men vi viste att när samtalet kom så var det bråttom!
Operationen utfördes bara av specialister på Sahlgrenska sjukhuset
I Göteborg,
och från det att hjärtat lämnade den “gamla” kroppen
till dess att det skulle slå i pappas kropp fick det högst gå 6 timmar
Vi fick veta att beräknad väntetid var ca 6 månader..
Ett halvår passerade utan en lämplig donator i sikte
Månaderna rullade vidare, det blev sommar och sommarlov
Jag åkte iväg till gotland på läger.
Jag minns samtalet som jag hade med pappa från båten.
Jag fick låna Håkans mobiltelefon,
han var nog den första av mina vänner som hade en egen mobil
och jag tjatade mig till att få ringa ett samtal eftersom jag aldrig provat det förr.
Det var sista samtalet med pappa…
Vi hade en riktig supervecka på gotland med fint väder, roliga människor och massor av skoj.
Men den 13 juni ringde telefonen på Ekegården
Min vän som hade svarat kom nu springande för att hämta mig och jag viste att nått var galet! Faktum var att jag hade haft en konstig känsla hela dagen.
Det var min mormor som ringde för att berätta
att mamma och pappa var på väg till Sahlgrenska,
nu skulle operationen bli av, ÄNTLIGEN!
De var många tankar som snurrade i mitt huvud, rädsla, glädje, sorg, total förvirring.
Jag var verkligen inte mig själv resten av kvällen!
ja satt mest och stirrade rakt fram och sen grät jag mig till söms
Pappa opererades under natten mellan 13-14 juni 1996
Exakt på dagen 10 år efter farfars dödsdag..
Efter några timmars sömn vaknade jag upp till den sista lägerdagen,
På schemat stod städning, packning och utvärdering, men jag gick mest runt som en zombie!
Runt 09.30 ringde telefonen, jag stelnade till och alla andra tittade på mig.
Alla viste ju vem samtalet var till och alla viste att de var beskedet om nattens operation.
Jag minns att jag frågade tjejen som svarat vem det var i luren.
Jag hade en liten teori,
att om mormor ringde så hade det gått bra
och om det var min moster så hade det inte gått bra
(ett sånt besked skulle min mormor aldrig klara av att lämna)
Motvilligt tog jag luren och möttes av min mormors röst.
Operationen hade gått bra och alla var så lättade och glada för nu skulle ju allt bli bra igen!
Pappa skulle snart va hemma och va sitt gamla glada friska starka jag …
nåväl vi viste att vi hade en lång rehabilitering framför oss,
men nu var vi i alla fall på väg åt rätt håll..
Den 20 juni kom bakslaget!
En läkare ringde hem till mig och berättade att pappa blivigt lagd i en respirator
och att mamma behövde mig och min bror
och därför hade två tågbiljetter bokats i våra namn, tåget skulle gå om några timmar
Väl framme i Göteborg får vi ställa av våra väskor i de lilla rummet
på anhörighetshuset där vi skall bo.
Sen tar vi oss direkt upp till rummet på intensiven där pappa ligger.
Att få “träffa” pappa var en hemsk upplevelse!
Det var liksom inte pappa som låg där, det kunde inte vara det!
Min pappa var ju stor och stark, han hade en mage som såg ut som en 9månaders gravidmage. Mannen som låg i den där sängen var liten, blek och “livlös” och inte alls stor och stark.
Överallt hördes konstiga ljud från olika maskiner.
Det var slangar och kanyler överallt,
en slang var kopplad in i pappas mun
och den pressade ner luft i hanns lungor med en jämn rytm.
Och sen var det ju den där hemska lukten,
den som inte går att beskriva men som ändå etsat sig fast i mitt luktminne.
Jag var helt förstörd när vi gick där ifrån.
sköterskorna som jobbade inne hos pappa var helt fantastiska,
dom tröstade mig och förklarade alla medicinska termer
som man absolut inte kan och förstår när man är 16 år gammal.
Dagarna flöt förbi och vi slets mellan hopp och förtvivlan.
Pappa gick igenom ytterligare ett par operationer ,
då hjärtsäcken var för stor på ena sidan och hela tiden fylldes med blod.
Vi lärde oss att läsa av värdena på alla dom olika monitorerna
Eller egentligen lärde vi oss bara att värdet skulle ligga mellan X och Y och sen satt vi och hyperventilerade varje gång en siffra steg eller sjönk.
Det är skrämmandeoch jag skäms faktiskt lite över att
jag inte bara tittade på pappa för att se hur han mådde.
Pappa blev bara sämre och sämre…
Den 25 juni 1996
Kliver jag in på pappas rum runt 20.50,
min mamma och min bror e redan där och vi utbyter rädda och uppgivna blickar med varandra och när jag ser värdena så förstår jag att det är kört.
Sen händer allt fort, alla värden sjunker samtidigt, i en snabb och jämn takt.
Min mamma får panik och börjar skrika, själv vänder jag mig bara om
Till ljudet av ekg- maskinen som nu bara visar ett rakt streck och
Ger ifrån sig ett entonigt tjutande ljud.
Jag gick fram till fönstret, fönstret som hela tiden vart stängt på grund av infektions risk och sådant, jag öppnar fönstret på vid gavel och andas in den friska luften.
Tårarna rann ner för mina kinder.
Allting var nu över,
sista andetaget var draget,
hjärtat hade slaget för sista gången och skulle aldrig mer pulsera,
det var slut nu…
Sono finito!
va e det viktiga egentligen??
hur kommer det sig att var å varannan man känner har dessa åkommor
inklusive hon vid tangentbordet!
ja tycker inte att de va lika vanligt förr som nu! men ja kan ha fel?!
jag funderar över hur det kommer sig..
handlar det om samhällets förändring?
de förväntas ju att du alltid ska kunna nås,alltid svara på luren,du ska finnas på fejan,du ska numera även ha nätet i luren så du alltid kan kolla mailen,blogga,å berätta vart du är å va du gör på fejan
du ska ha en superkarriär,me topplön å fin titel men du ska inte jobba långa dagar för du måste vinna
hämta-barnen-först-på-dagis-maratonet
å så ska man alltid laga en nyttig näringsriktig middag som inte ska ta lång tid
man ska hinna träna för att ha den där pärfekta kroppen, å man ska hinna träffa sina vänner å sin familj, åka på fin semester,ha rent å fint hemma,å vara toppentrevlig hemma å på jobbet, hellst flera gånger i veckan ska man oxå vara en fantastisk älskare/inna oxh varje kväll ska man dricka te å sitta omslingrade i soffan å njuta av en film
de säger sig själv att de inte funkar!
alla kan inte va chef,alla kan inte hämta först på dagis,va e den pärfekta kroppen??
å om man inte har marn å sambo e man då meningslös?? eller utgör det då ännu något man ska vara deprimerad över??
varför har folk dessa krav på sig ,e de samhällets fel eller ens eget??
e man så rädd över att folk ska se en som lat,dålig,mindre värd,ful,fattig.....
men borde inte det viktigaste vara att man e nöjd,att man lever å mår bra,att dom man älskar mår bra,
att man har tid för dom man älskar å att man har pengar så man klarar sig fint?
att man e en god människa å tar hand om dom man älskar....
frisläpt!
vist e de skönt att slippa hälsa på henne på sjukan å vist e de skönt att hon slipper
ligga kvar i de äckliga rummet som hon legat i (arma krake som får den sängen!)
samtidigt känns de ju jobbigt att hon nu ska vara hemma
utan vård å där hon inte kommer kunna ligga still..
för asså dom vet ju fortfarande inte va som e fel på henne,
hon har legat inne 10 dagar å en gång har hon tagit av sig syrgasgrimman å gått 300m
å höll på att dö typ..
hon har ingen syrgas hemma å inga sköterskor,ingen larmknapp...
ja ni fattar nog...
hon har ju haft corticon några dagar nu å det hjälper ju,fast de har ju hjälpt förr oxå
men så fort hon slutar så kommer ju febern tillbax..så vi får ju se nu hur de går??
se om hon lyckas stanna hemma eller om hon e tillbax på sjukan snart igen??
man vet ju oxå att de e kris å fullsatt på lungkliniken å att de e många i kö
precis som mamma va å man undrar ju om det e en anledning till snabbt utskrivande?
eftersom dom tidigare har sagt att dom vägrar skriva ut henne förns dom vet va det är
nåväl bara att hålla tummarna!!
pant
så har ja aldrig pantat utan mest skickat ner påsarna i förådet...
ja köper i snitt en mer,festis eller flaska vatten typ 4 dar/v
4X52X3=624 å sen har ja ju haft ett par fester oxå......
fy fan ja hatar att panta flaskor men nu måste ja ju ta tag i det när ja ska flytta..
skjut mig!
känns lite bakåfram
detta inlägget kommer inte kännas helt strukturerat!
mina funderingar e kring de ja har problem att släppa...
hur i hela fridens namn tror man att folk ska kunna bli friska när dom ligger på sjukhuset
när dom får måltider som innehåller ca lika mycke näring som nattvarden??
å då vill ja poängtera att nattvarden i allafall ger spirituell näring!
för att förfriska mina läsares minne, eller ja ni som inte läste igår som hamnar här före gårdagens inlägg :)
så tänker ja lägga upp bilden på den smarriga sjukhusmaten som ja fotade igår..
å hur ska man kunna konsentrera sig i skolan när
en skollunch kostar mellan 6-14 kronor?
å du ska man ju ha i beräkningarna att den pengen oxå innehåller mattanternas lön..
+ att i vissa skolor e värdet av skollunchen nere i 3.50 kr :0
helt sinnessjukt!!!
efter en enkät har man fått dessa skrämmande svar..
Det finns stora skillnader mellan olika kommuner och ibland också mellan olika skolor i samma kommun på hur mycket skolmaten får kosta. Den genomsnittliga kostnaden för råvaror till en skollunch är ca 9 kronor, men variationer finns alltifrån 6 kronor till 14 kronor.
de som då retar gallfeber på mig e att folk som har begått brott
klagar på samma eller snäppet dyrare å bättre mat!
och att enligt regler så måste ddet ändras å bli bättre- av humana skäl-
varför då undrar jag???
de e inte det att ja inte tycker att dom ska ha ett värde men dom har fan av egen maskin begått ett brott
å hamnat där dom sitter,kanske har nån misshandlat nån som hamnar på sjukan å får äta sunk maten,
ska den skylldiga då få bättre mat -av humana skäl??? hör ni inte hur skadat de låter!!
dessutom så ska man betala för sjukhus "maten" men inte för kåkenmaten
nä för den ska vi skattebetalare betala för...
lägg skatteengarna på skola å sjukvård istället å sätt dom kriminella på nån ö nånstanns
ge dom ett jävla metspö så kan dom ju kirra sitt käk själva
dont do the crime if not can do the time....
Många skolelever och föräldrar vill veta vad maten kostar i fängelse. Det är faktiskt den vanligaste frågan vi får i Kriminalvården.
Maten kostar ungefär 45 kronor per dygn för varje intagen och då ska man komma ihåg att det är kostnader för frukost, lunch och middag samt mellanmål (fika). Man kan därför inte jämföra kostnaderna med den lunchportion som eleverna får i skolan.
Man ska också komma ihåg att en intagen finns dygnet runt i fängelset, alla dagar året runt. Då blir maten viktig, eftersom det kan vara ett av de få avbrott i tristessen och kanske är det första gången på många år som den intagne får lagad mat. Maten som serveras är vanlig husmanskost, till exempel köttbullar och makaroner, raggmunk eller ärtsoppa och pannkakor.
stackars liten e de tråkigt att sitta på kåken å de enda roliga e maten???
*buhuhu* sluta lipa för fan! kanske skulle tänkt på de innan du hamnade sär...
slapp söndag
vartefter ja packar...
men så vaknade jag å allt va ruggit å regnet öste ner å då vart ja mer sugen på att bara ligga i soffan :)
får se om ja kanske tar en sväng till mamma i stället?!
packa å så hinner ja i allafall ....
skattepengarna knullas väl bort?!
morsan delar rum me typ döden...
å hennes moster (som oxå ligger inne) fick en riktig smarrig middag idag
på finaste porslinet...
mmm mums oidentifierbar soppa serveras (blaskar runt i ) ett gammalt köttfärstråg (?)
saftsoppa i en sån plastbytta som man brukar få pizzasallad i...
torr limpmacka som vi fick kapa kanterna ifrån för att den skulle bli ätbar
näringsdrycken tillhör inte matbrickan igentligen men eftersom att brickan från början innehöll ca
noll energi
noll fett
noll kolhydrater
noll protein
noll smak
å gav ca noll matlust å inte ens va bukföda så....
hur i helvette tror dom att man ska kunna bli frisk om man äter detta????????????
ledig lördag snart semester
idag e de ju lördag å därför ska vi lyxa till det lite extra å hälsa på mormors syster
som oxå ligger på huddinge och sen ska vi till mamma ,mmmmm för ja älskar ju sjukhus.....
som grädde på moset så har ja lovat mormor att handla me henne oxå och det brukar ju kunna bli en
ganska lååång historia, nåväl you do what you have to do....
sen e ja i alla fall bjuden hem till thess på middag å de känns ju fantastico!!
vi har verkligen föräldrar problem båda två,vet inte vem som har det värst?!
det e ju inget mankan tävla i direkt ,men huvudsaken e att vi är ett bra stöd för varandra!
vi förstår varandra !
så hej lördag nu kommer jag!
ingen upplyftande läsning!
morsan har flyttats till lungavdelningen och delar nu rum me tre andra
en man i ~ mammas ålder som återvänt efter att ha vart hemma bara fem dar..jävligt upplyftande
sen har vi en tant som e typ 150 år gammal å jävligt skruttig men hon e i alla fall rolig å skämtar!
sen i sängen rakt över rummet ligger en riktigt risig gubbe som ligger me ena foten i graven :/
medans jag va där fick han jätte problem med andningen och slutade andas
systrarna lyckades "återuppliva" honom igen från ingen andning alls till lite ynka andning....
hur fasen tänker dom när dom placerar ihop folk??? mamma blev jätte ledsen och deppig när hon kom dit
och kände sig genast sämre...MAN BLIR JU SOM MAN UMGÅS!
hur ska hon kunna finna kraft å bli frisk när dom typ placerat henne i tunneln!?
systrarna där är hårda å kantiga om man jämför med den förra avdelningen,
allt e sjukt sterilt och alla lukter å ljud för mig tillbax till shalgrenska -96
paniken å ångesten stiger!!!!
vet inte om ja har nog med kraft för att kunna peppa mamma ,å ja vet inte om hon har nog me ork
för att peppa sig själv?!
ja vet att många inte förstår,och inte kan förstå! har man inte suttigt brevid döden,hållt döden i handen
å sen begravt å sörjt döden så e de svårt att förstå känslan
varje gång jag kliver in i ett sterilt rum så blir jag 16 år igen,ja står framför hanns säng
klockan är 20.50 den 25/6 och pappa drar sista andetaget och alla maskiner börjar tjuta
när jag blundar så ser jag de raka strecket framför mig
den sterila lukten betyder död för mig! den sterila lukten ger mig panik och ångest!
ja vill inte vara där,ja får svårt att andas när ja kliver in! men ja måste!!
ja har inte något alternativ,ja kan inte strunta i min mor -hon gav mig livet
å nu e de min uppgift att peppa henne tillbaka till livet!
gode Gud ge mig styrka!
tacksam!
TUSEN TACK FÖR ALLA FINA Å STÖTTAND ORD!!
NI E SÅ FINA ALLIHOPA!!
Va vore ja utan mina vänner??
Helt i botten eller död de e min gissning …
Love you all!!♥♥♥
jävligt slut psykiskt asså
ja e HELT SLUT mentalt! bölar för allt just nu...
min bästaste vän i hela världen bröt ihop i fredags,något som ja väntat på senaste åren..
hon har de riktigt tufft å har haft det under många år.
hon e en sån som jag,som sätter upp en fasad även när allt e skit å sen kör man bara vidare.
hennes liv går i 180 hela tiden hon jobbar heltid..drygt! tar hand om sin "man" å sin treåriga grabb..
å sen har hon en far som e riktigt jävla sjuk,senaste 5 (?) åren har han haft 10 stroke å
på det även alzhimer,varje gång ja träffar honom så tänker jag -men gu så mycke sämre han har blivigt-
min vän har under dessa år samtalat me läkare,bråkat me läkare,behandlingshem,komunen,skött om sin far,deras ekonomi osv osv
dessutom e hennes mamma till å från väldigt sjuk,när de blir för mycket för henne
så går hon in i psykoser å försöker ta livet av sig (detta började redan för 15 år sen,å sen dess har hon haft 4 stora psykoser å många kortare inte lika djupa)
i fredags blev det återigen ett bakslag å min vän körde in sin mor till psyk..
sen brakade hon ihop!
fredagens samtal blev långt å väldigt uttömmande å ledsamt,hennes föräldrar e ju oxå människor som har funnits i mitt liv sen ja va liten,människor som jag alltid har haft god kontakt med å tycker jävligt mycket om
å dessutom om thess mår dåligt så lider ja me!!!
natten mellan fr-lö blev ganska risig sov messigt-de blev ett par tre timmar-
å sen åkte ja å jobba..
även lördakväll/natt talades vi vid så även då blev de dåligt me sömn..
så söndag kliv er ja upp å gör mig i ordning för jobbet,medans ja väntar på tåget lyssnar jag av min telesvarare
å har fått ett medelande från min lilla mamma
hon medelar mig att hon inte mår så bra å att hon e på sjukhuser..å att hon vart där några dar nu!
men VA LIXOM!!! hur fan kan man fimpa en sån info TVÅ FUCKING DYGN efter de hänt å hur kan man säga det på en svarare utan mer info ???de enda ja hör på medelandet e ju att hon har jävligt svårt att andas
(hon har både kol och dubbelsidig lunginflamation sen i våras)
ja blir ju asskraj å ringer mors mobil,som e avstängd,morsans gubbe svarar inte,inte heller mormor eller moster
tillslut får ja tag på min kusin som har blivit informerad (vilket känns helt jävla sjukt)
men ja e tacksam över att få info om morsans tillstånd vem den en kommer från!!
min bror e på semester i spanien å ja antar att inte heller han fått nån info så självklart drar ja iväg ett sms me den lilla infon ja har,ja funderar inte ens innan ja gör det för ja känner min bror å ja vet att han e som mig å vill veta!! vi va ju i denna sits(typ) för 15år senn me farsan
fast då va vi enda nere i helvettet å vände,hoppas verkligen att vi slipper det nu!!!!
ja kliver in på jobbet(som e i kaos ) å börjar jobba,ja informerar min närmsta kollega om va som hänt mest för att han ska förstå om jag behöver ta ett samtal eller två under kvällen...
ett par timmar senare får ja äntligen tag på mammas gubbe,som kan ge mig lite mer info vilket han gör ...tills han får nys om att ja har smsat min bror
då bryter hela havet stornar ut !
ja får värsta utskällningen för att ja har berättat för alla jävla människor å de har ja tydligen ingen jävla rätt till,ja e helt jävla dum i huvudet å han "blir så jävla förbannad på mig för ja gör som ja vill me info som inte handlar om mig å har me mig å göra"
ÖH MEN VA!!!! ??? e vi bara "jävla människor"? å har vi inte rätt att veta?
ja säger till honom att han e helt jävla dum i huvudet å att ja verkligen inte känner för att ha den här diskussionen när ja e på jobbet-eller aldrig- typ å sen lägger ja på luren...
å bryter ihop!
detta e en jävligt öm tå i vår familj (roland ej inräknad) asså jag min bror å våran mor
vi fick ett speciellt band när farsan dog å när sånna här saker händer så
rivs alla sår upp igen...
ja fullkomligt bröt ihop på jobbet å min kollega rusar in till mig på kontoret
å blir helt uppjagad för han tror väl typ att morsan e död typ haha stackars fina milos! :)
ja smsar min bror å berättar va mammas gubbe sagt å han blir helt galen
(brorsan ogilllar redan mammmas gubbe ganska kraftigt)
min bror ringer till huddinge sjukhus å forskar fram va mamma ligger å nummret till avdelningen
han får lite info av sköterskan skickar sedan vidare nummer å så till mig
så ja ringer dit å ber sköterskan trippa in till morsan å informera henne om att hon måste slå på sitt mobilfanskap så man kan nå henne!
sköterskan skrattar förstående -även hon har en mamma som har dålig teknik koll :)-
äntligen får ja tag på mamma,å får höra hur läget e och får berätta va hennes gubb(jävel) sagt å gjort vilket resulterar i att hon blir skitförbannad på honom !
bla bla bla vilken jävla lång å tråkig storry....
undrar hur många som ens pallat sig igenom?! :)
morsan mår i alla fall sådär ,hon har fortfarande hög feber till å från å nån kraftig infektion i kroppen å svårt som fan att andas, hon får nu starka mediciner intravinöst och har syrgas 24/7
imorgon ska dom gå ner i luftrören me en kamera å närmsta dagarna ska dom oxå göra nån speciell röntgen av lungorna...
mer än så vet man inte ...så en än gång får jag hänga me en förälder på sjukhuset :(
känns extra jobbigt att de e just denna tid på året !
då farsan oppererades typ nu -natten mellan 13-14/6 för 15 år sen
sen dog han ju 25/6-96...så tiden nu e jobbig i alla fall -varje år...
fy ja e labil nu asså!!
om de e varmt så måste man .....
man kliver på pendeln å de luktar så mycke svett så man knapt pallar att andas
samtidigt som att de e så varmt på pendelhelvettet så man håller på att dö!
till sl vill ja bara påpeka att de e sommar nu !! stäng av värmen å dra igång ac`n
de e inte okej att va ute i trafik som de e nu för de måste ju typ va olagligt!?
till andra resenärer vill ja påpeka, de e sommar nudå måste man duscha lite oftare!!
att andvända deo
e trevligt!om man har ett "kropps jobb" där man blir svettig som fan så antar jag att de finns tvätt/dusch möjligheter på jobbet,do it!!
okej om man efter en lång varm dag inte luktar nyponros,de e ok,de begär ja inte
men de e ju en jävla skillnad på att inte lukta nyponros utan lukta som att du sprungit runt på en öde tropisk ö i 12 år och aldrig duschat...de e en jävla skillnad!!!
å om du nu tycker att de e smarrigt att lukta illa å nästan blir lite hårny av det
så hej hallå gosa me dig själv i en bil typ!! för vi andra vill inte gosa me dig!!!
samma sak när du går å handlar,duscha för i helvette först!!
vet du hur utsatt kassörskan e när hon inte kan rymma från kassan när du kommer å förpästar hennes tillvaro
de e inte okej!
jäkligt spreigt inlägg :)
men ja e så jävla oispirerad till att skriva....
dels så händer de inte så mycket i livet just nu,eller inget skoj i allafall!
min släkt e helt sjuk å de känns som att alla ska dö ifrån mig typ nu :/
runt om mig mår mina vänner dåligt,att vissa av mina vänner ens orkar kliva ur sängen å ställa sig upp på morgonen e fan ett under!
på jobbet e de en jävla massa tjaffs å typ 100 grader varmt å inget syre
ja flyttar snart å har lite ångest över att ja inte börjat packa å har inte riktigt koll på om ja har
nån flytthjälp?? men de löser sig väl!! annars får ja väl släpa grejerna själv :)
äh skit samma nu ska ja sluta gnälla vör e man neggo så blir allt bara ännu värre
å vem fan vill hänga me nån som e sur å neggo??!!
passar på att önska SARAH BÄCKMAN ett stort lycka till på tävlingen
i mina fädersland i helgen!!!!! de e bara å mosa dom andra -som vanligt!!! :)
bäbis du e grymmast å ja tror på dig till 1000%
högst upp på pallen ska du för där e du snyggast ;)
upp på pallen ska du! högst upp! :)
jo ja lever
ja har igentligen inget att skriva nu heller :)
de e sommar nu hörrni! så himla härligt,även om de e döden på jobbet!!
ja hoppas att vädret håller i sig för om 1 ½ vecka går ja på semester wihooo!!
nu ska ja gå å duscha tjollahoppsan på er ;)
svar å förklaring..
medans ja satt där å skrev slog det mig att de blev en bra förklaring till min ilska
här om dan...så ja lägger kommentarerna här oxå så kanske ni lättare förstår varför ja va förbannad...
Blir så jävla förbannad på hur det svenska samhället som ska vara så bra, vi är bäst hit och dit faktiskt behandlar människor.
Vi är långt ifrån ett så bra land som vi vill tro att vi är. Tänker på skolor också, och människor som blir utförsäkrade hit och dit.Fyyyy....
å här kommer svaret å förklaringen....
ja vist suger det balle asså! de ja inte skrev i inlägget är att denna NIO åriga kille som ja hade i åtanke när ja skrev inlägget, i början av veckan tillsammans med en annan kille misshandlade min vänns lika gamla dotter på fritids,å fröknarna gjorde ingenting inte ens ett samtal till min vän! under veckan tvingade hon skolan till att sammankalla till ett möte mellan barnen,deras föräldrar,skolledningen,fröknar å min vän å hennes dotter...de gav inte så mycket mer än pekfingret å lite fy å ajja bajja typ...så hon har nu anmält både barnen å skolan ..förhoppningsvis sätter det igång en ny karusell å pojken kanske blir omhändertagen å plaserad i en kärleksfull familj ?! man kan ju hoppas!!
arg!
vår uppväxt å uppfostran gör oss till den vi är
våra föräldrar ger oss verktygen å redskapen å lär oss andvända dom
dom ger oss värderingar å lär oss hur vi ska bete oss....
om man då inte får nån vidare uppfostran,om man inte får nån kärlek,
om man blir slagen av mamma,spottad på av pappa
om man e uppväxt utan verktyg å redskap å me sjuka värderingar
hur går det då??
å va händer när samhället sviker gång på gång på gång??
att en liten grabb blir omhändertagen för att han blir misshandlad av sina föräldrar
men man beslutar att skicka hem barnet igen "för de bästa för barnet e att vara hos sina föräldrar"
ASSÅ NEJ DE E INTE ALLTID BÄST!! ja blir så jävla förbannad på sånt här!
alla föräldrar e inte gjorda för att vara föräldrar!
de krävs ju för fan bara ett jävla knull för att göra en ny människa
men de krävs kärlek å vägledning å omtanke,å regler,å ännu mer kärlek
för att ta hand om denna människa
soc å deras fucking jävla regler..
å skolan å deras jävla pasitivitet
samhället å dess riktigt tjocka skygglappar sviker de ena barnet efter de andra
å sen står alla å vrålar om hur folk kan vara så onda
hur unga människor dödar varandra, misshandlar vilt främmande människor
hur folk blir våldtagna,rånade,mobbade,bedragna,knakare....osv osv
MÄRKLIGT,JÄVLIGT MÄRKLIGT HÖRNI!!!
stark som ett fetto :)
sov ganska länge å kände mig utvilad när jag vaknade,å de e inte offta :)
åkte in till stan för ett besök hos min käre kiropraktor,åkte dit me stans bästa busschaffis!!
de va ju ganska rörig i trafiken på grund av både olyckor och student
så typ i höjd med dramaten tarhan tag i micken å säger nått i stil med
"kära ressenärer nu ska ja berätta hur vi gör i stockholm i rusningen-
jo för att få fler sittplatser å för att få plats me fler så tar nu varje man en kvinna i knät
vilken som hellst,ta den som står närmst"
bussen e fylld me 50% tanter å 50% småungar hahahah
ungarna håller på att dör av tanken på tjejbasiller å vi gamlingar skrattar ...tillsammans faktiskt..
de va roligt sagt! men så va han ju söderhallare oxå å de känns som om han kan va gammal i gejmet
å ha blitt skolad av den bästa av alla lasse helin - min gamla chef från busslink tiden -
han brukade köra "kom igen nu pelle kör in den i lisa så får vi mer plats"
nåväl ja kom iallalfall till håkan å han tyckte att ryggen såg ganska bra ut
ja va bara ½ cm sne å ja va lätt att knäcka (lättare än vanligt i alla fall)
han avslutade likt han gjort dom senaste besöken med rump å lår(?) stretschen
herre jävlar de e verkligen ingen favorit!! hahahah SKITJOBBIGT!!
patienten (jag) ligger på rygg ena benet "viks" å pressas mot kroppen
(me knät mot hakan lixom) den andre lägger sig över å tar ett stadigt tag i britsen under patienten
sen gäller det för mig att pressa allt ja har altså försöka lyfta håkan från mig :)
han gör det i olika steg å knät kommer närmre å närmre hakan beroende på hur vig man är
fick veta idag att ja e sjukt vig och han gnällde över hur jobbigt de va för honom :)
ja skrattade å menade på att va fan han har ju många manliga patienter som måste va mycke starkare än mig..
varpå han säger att EMMA DE E INTE MÅNGA SOM SLÅR DIN BENSTYRKA! KANSKE EN HANDFULL...
tydligen e jag även jävligt stark i magen
hum styrka e inget ja direkt förknippar me mig själv !! undrar om de finns nån klubb för benbrytning
kan man bryta arm kan man väl bryta ben?! :)
inte så konstigt dock att benen e starka dom bär ju en jävla massa vikt hela dagarna !!!
efter kiropraktorn passade ja på att shoppa lite eftersom ja redan va i stan
de blev några linnen ett par kortbyxor å en klänning
kom hem vid 19 å skulle städa men hamnade på soffan å blev fast där så
mitt hem ser fortfarande ut som en soptipp :/
nu ere dax att sova !!!
