asså fy fasen senaste dagarna har vart tuffa mentalt! känns som ja vart tillbaka i "förr i tiden"
ett litet litet inlägg i en grupp på fejan eskalerade till något helt vansinnigt...
egentligen är det kanske värsta pissgrejen men ursch å fy så mycke vidriga minnen som kom fram!
många av mina levnadsår har handlat om hårda å elaka ord samt vidriga handlingar av elaka människor,
något som man tydligen får leva med som tjock :/
skoltiden va stundtals vedervärdig, glåporden haglade å viskninarna susade när man passerade vissa gäng,
för att inte tala om sparkar, fällningar i trappor och beskjutningar med frysta paintbollkulor ..
nån stanns heter det att barn är elak mot varandra, men ärligt talat så e vuxna fan så mycke värre
för jag kan tala om för er att gå runt i dagens vuxna samhälle bärandes på dryga 160 pannor
de e fan TUFFT! fy fan ja blir nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på hur de va för bara 1½ år sedan,
så jävla många elaka människor de finns där ute!!!!!
trots, eller kanske på grund av min kraftiga övervikt jobbade ja alltid så jävla stenhårt på att passa in,
ja slog ofta knut på mig själv för att vara alla till lags å för att alltid finnas till,
att känna mig behövd å älskad va ju mitt enda sett att platsa - eller de va i alla fall så de kändes-
ja fick alltid ångest å panik om ja misstänkte att jag gjort nått fel eller att någon va arg på mig
å även om ja inte har samma behov idag så har ja fortfarande jobbiga känslor när jag inte känner mig uppskattad
senaste dagarna har kantats av att någon har ifrågasatt mig väldigt hårt
och även om denna någon verkar vara ett riktigt chipsmongo så har det vart tufft, kanske just för att det har gjorts så väldigt offentligt och kanske också eftersom allt startade en dag som redan från början va skitjobbig
- den dagen då min mamma skulle ha fyllt år, å för er som vet känslan av att förlora en förälder
behöver jag nog inte förklara hur man känner på dom där speciella högtidsdagarna ?!
för er andra, nä de e fan omöjligt att beskriva, ja kan inte sätta ord på dom känslorna!
nåväl onsdagens röra flöt förbi å under torsdagen va de bara små ynka efterskalv så även den va lugn,
även om ja tänkte väldigt mycke på då å nu under dagen - nånstanns glömmer man ju väldigt fort
hur de kändes att vara utsatt, å väldigt fort kommer man in i den härliga upplevelsen att vara
"normal" att passa in, att vara sig själv, att behandlas som människa
känslan när livet e som en dans på rosor (okej senaste året kanske inte riktigt har vart en danns på rosor
då :) morbror död, 2 proppas, båda benen opererade, strikt diet, hård träning... - men om man jämför me förr
så helt klart en danns på rosor
sen kommer fredagen, sitter i soffan å äter min lunch, när ja plötsligt får syn på ett lååångt inlägg
på fejan, ett inlägg där ja blir totalt sågad av en vuxen medelålders man,
detta på ett sjukt fult å nedvärderande sätt inför drygt 3000 pers.
ja läser inlägget å blir totalt spyfärdig å känslan som kommer över mig är typ att
ja står mitt på skolgården helt naken medans alla runt omkring mig hånar å spottar på mig...
så var det förståss inte utan folk - både vänner å okända-tar mig genast om ryggen,
ett 10-tal pm plingar in på fejjan under bara några minuter å luren både ringer å signalerar sms
inlägget låg nog inte uppe i mer än 10 minuter, men de e fan lång tid om du står naken mitt på skolgården!!!!
hade detta hänt för låt oss säga 1½ år sedan straxt efter helvettesveckan då både mamma å moster dog
så hade ja troligtvis blivit vansinnigt ledsen å startat en helt galen tröstätning å sen hade ja hatat mig själv ännu mera än dagen innan...
men idag blev ja förbannad -riktigt jävla förbannad- ja bet tillbaka fast snyggt (om ja får säga de själv)
ja hade många i ryggen å ja kunde troligtvis ha förudmjukat denna mannen på samma sätt som han förudmjukade mig, men ja funkar inte så längre (förr hade ja troligtvis gjort det)
man vinner ALDRIG något på att sänka någon annan på de sättet!
istället åt ja klart å gick me hårda kliv å hög musik ner till tåget å sen raka vägen till gymmet där
benpressen fick smaka på min ilska :)
BAAAAM nytt personbästa, en TREA på 200kg!!!!!
va lär ja mig om detta ? jo att jag är en helt annan människa idag än för bara nått år sen
de e inte bara 75 kg som e borta utan det är också så mycke negativitet som har försvunnit!
för övrigt har veckan vart GRYYM!
må,ons,to,å fr har ja köttat 2 pass om dagen på gymmet å i tisdags körde jag ett LÅÅÅNGT pass
så 9 pass e avklarade å ja gissar att de e ca 10-11 timmar gymtid .)
har dessutom, eller kanske tack vare, sovit som en prinsessa denna veckan!!
imorn blir de fridag från gymmet å istället blir de dop :)
men på söndag blir det ett långt pass igen!
i tisdags körde ja ett sånt där fullkomligt-skoningslöst-döda-armar-å-lite-axlar-samt-lats-pass i 2½ timme
å efter det hade ja så galet mycke pump i armarna så de va helt omöjligt att låta bli att plåta :)
som vanligt -e du less på armbilder så stäng av nu! :)