även dödens år ser ljus i tunneln!
tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av året som gick!
de har verkligen vart ett tungt år... men de blir ju lättare å lättare me tiden :)
året började me en riktigjävla blåsning från nån som bytydde mycket för mig,
någon som jag stöttat,hjälpt å peppat under många månader
någon som påstod att ja va lika viktig även för honom, vilket bara va en stor fet lögn!
för i hanns värld finns ingen som e viktig förutom han!
han har blåst så många andra genom sitt liv så där e ja inte unik på något sett!
nån stanns bland ilskan å besvikelsen är ja fortfarande ledsen för hans skull,
för om han nu har nån form av minsta empati i sig så kan han fan inte må bra efter va han gjort mot andra människor under sitt liv!!
nåväl 40.000 fattigare å något förudmjukad la jag all min energi på de som va så mycket viktigare!
mammas sjukdom försämrades i galloperande fart å ja spenderade några riktigt vidriga veckor
i ett stelt rum på sjukan vid hennes sida.
hon kämpade så jävla tappert å rakryggat in i sista sekunden, men 15onde mars var kampen över.
min fantastiska mamma fick efter en förjävlig kamp sin frid å fick äntligen återförenas
med sitt livs stora kärlek ♥
efter sig lämnade hon ett enormt svart tomrum som e större än ja någonsin kommer kunna förklara
hon kommer alltid att fattas mig, å i min själ kommer jag alltid att känna en smärta som inte kan beskrivas med ord !
fem dagar senare (20 mars ) lämnade även min moster jordelivet efter en lång kamp mot cancern.
efter sig lämnade även hon ett stort svart hål, som aldrig kommer kunna fyllas!
vi va nu en fullkomligt trasig släkt som skulle försöka att fungera....
våren kantades av möten med banker,begravningsbyrå,präst,mäklare osv osv....
under april månad träffades släkten 3 gånger för begravning...
ja även min mormors syster kastade in handduken självklart saknas även hon! men hon har ju levt
ett långt liv och dog lixom något mer "naturligt"
men hennes humor kommer jag allltid sakna å hennes rulltårtsbakelser :)
under sommaren kämpade vi nere i huset varje ledig dag...
sorterade,kastade,grät, packade,mindes,skrattade,konkade å bar.
sista veckorna i juli va jag så slut både fysiskt å psykiskt så ja knapt kunde stå på benen!
själen skrek å kroppen skrek, hela jag slutade att fungera!
ja tröståt så ofta ja hade möjlighet,
sov ett par timmar här å nån timme där om ja lyckats gråta mig till sömns,
magen värkte å ja hade ofta svårt att gå då ja under flera månader vart så söndersressad
så jag bajsat blod.....
vet faktiskt fortfarande inte hur jag lyckades ta mig till jobbet, eller hur ja lyckades att ens ta mig genom
sommarn å hösten!!
vi tömde å sålde i alla fall vårt barndomshem, något som va sjukt jobbigt!
de har ju alltid vart min å min brors trygga punkt i livet!
en fast plats där det alltid fanns kärlek i massor å där man alltid va välkommen
nu hade vi rivit upp dom gamla såren efter pappas död å såren efter mamma blöder fortfarande!
i början av oktober (tror jag) gav väl min kropp upp och efter mycket om å men konstaterades det att
jag hade en propp i benet,ja blev tvungen att göra något som jja aldrig trodde ja skulle fixa!
ja va tvungen att under 30 dagar ta sprutor på mig själv!! :(
min chef gjorde något som jag alltid kommer vara tacksam över!
hon satte ner foten å mer eller mindre tvingade mig till att ta tag i mig själv :)
hon skickade iväg mig till ett hälsoföretag- som förvisso inte va speciellt bra,
men i konceptet ingick 3 timmar me en pt på sats, som ja från början sa typ
-jo men eller hur, emma på ett gym hahaha skulle inte tro det! nog kan ja gå å göra lite tester
å visa att mina värden e helt okej men gym de kan ni fetglömma!!"
ja va där å ja hade faktiskt helt okej värden! men de hade föts en ide å en vilja till förändring !!
å nånstanns va ja så in i helvettes trött på mitt liv å ja va så förbannat trött på allt fett å på att inte kunna göra va ja ville!!! så nånstanns började tankarna flyga runt i mitt huvud på om de va värt ett försök...
men fortfarande va jag så sjukt obekväm i tanken angående gym å träning!!
sen tändes idelampan :)
min fina sarah!! självklart !!! e de nån som ja kan tänka mig att va pinsamt tjock å otränad för
så e de ju sarah! å dessutom kände jag att hon nog fan skulle kunna få mig motiverad
genom att bara va sig själv :) hon har ju en glädje å antusiasm som kan smitta av sig å få en sten att börja dansa typ :)
ja drog iväg ett medelande till henne å frågade om hon hade tid å lust å möjlighet att ta sig ann mig
- nån stanns hoppades jag nästan att hon skulle svara nej så ja kunde fortsätta att ligga i soffan å käka
choklad å fortsätta att sakta men säkert dö!
men de gjorde hon inte som tur e! :)
utan ja fick ett rungande JAAAAAA! äntligen!!! :)
första gången vi skulle ses på sats 24/10 va ja typ gråtfärdig! sov inte på hela natten innan å ja vet inte hur många gånger ja va på toa å spydde den natten?!
bara ångesten att kliva över den där tröskeln in till "helvettet på jorden" hahah i mina tankar va det så
på riktigt ja trodde verkligen att folk där inne skulle håna mig å skratta åt mig, att alla som gick på gym va
toktränade å såg ner på tjockisar!!
ja behövde inte kliva över tröskeln själv! sarah överaskade med att hoppa på samma pendel som mig
å hon eskorterade mig me stadig hand över tröskeln :)
vi satt ner å pratade om vanor,ovanor,å drömmar å hux flux föddes drömmen - som iofs alltid funnits-
å ja bestämde mig rakt av att NU E DE DAX!
ett dygn senare hade hon snickrat ihop ett kostschema som faktiskt är helt ömejsing!
å en månad efter det sparkade vi även igång träningen 27/11 skaffade jag mitt satskort å sen dess har jag vart där 19 av 36 dagar (hade inte jul å nyår kommit ivägen så hade de vart fler besök!) :)
de nya året firade jag in 20 kg lättare :)
å ja e faktiskt stolt över mig själv när ja skriver detta!!
å de handlar inte bara om ett viktras utan de handlar om att ja överlevt ett förjävligt år, å att ja rest mig från
längst jävla ner å faktiskt lyckas förändra så jävla mycket i mitt liv!
detta kommande år känns spännande!
visst finns mycke jobbigt kvar! å visst e allt inte rosenrött långt ifrån!
släkten kämpar fortfarande med stor sorg å mycke skit, hur ont de en gör så vet vi att vi kommer begrava ytterligare en medlem under detta år för min morbror e väldigt sjuk :(
vi vet oxå att de kommer födelsedagar å årsdagar som kommer va förjävliga!
men man måste kämpa! man får bara ett liv å de e man fan skyldig att göra nått vettigt av!
min mamma kämpade för att få leva längre, hon krigade mot alla ods! då kan ja faktiskt inte slarva bort mitt liv ...
målen e många detta år å alla dom tänker ja inte tråka ut er med men nästa stora mål kan ja ju bjuda på :)
den 23 februari ska jag bli gudmor igen till en söt liten pojk, å då ska vågen visa -40 kg :)
haha från början stod det -35 bland mina mål, men då tyckte sarah att ja mesade lite så nu ere bara att fetjobba :)
ja vill tacka alla mina läsare för ett enormt stöd under detta år! tack för alla stöttande ord både under
tiden då mamma va sjuk å dog, för alla peppande å tröstande ord under sommarn å för de enorma stödet ja har fått under dom senaste 2 månaderna :)
ja önskar er ett fantastiskt 2013! dröm stort! kämpa! hur skit allt än är GE ALDRIG UPP!
Kommentarer
Trackback
