emzingen

de e möjligt att morsan försöker ge mig en rikti knäpp på näsan för mitt förra inlägg för idag är det en helt annan mamma som ligger i sängen! hon sover lugnt å stilla i alla fall mestadels. hon har vart klar i huvudet å vi hade en trevlig kväll innan hon somnade (trevlig kväll har för oss just nu inte jätte höga krav utan vi har pratat lite minnen kollat lite tv hon har ätit lite Macka å allt har känts lugnt å kontrollerat ) de grymma e att man direkt börjar tänka tänk om! de kanske finns en chans ändå?  de e tvära kast i mitt liv just nu! även om ja fortfarande inte kan se något direkt hopp å fortfarande anser att livet bör vara mer än att kämpa efter luft så är jag någonstans glad över att ja höll ut förra natten å inte följde mina instinkter. samtidigt som ja kanske kommer att ångra det framöver nåväl vem e jag å leka Gud?  Eller e det de vi gör med alla dessa mediciner å apparater? min fråga kvarstår När slår de över å blir äckligt å ovärdigt!