emzingen

har funnit det extremt skönt att få ur mig allt ja känner!
men nu går jag tillbaka till hur ja löste saker å ting 96 när pappa dog!
tillbax till mörkret,hörnet, ensamheten å fosterställningen......

hur jag än gör så gör jag fel! hur ja än beter mig så blir nån arg eller besviken eller missnöjd!
har precis blivit ombädd att inte blogga å facebooka om mamma å mina känslor kring det, för folk känner sig utlämnade
och tycker att det ja gör är skitigt så åter igen får jag lägga mig för hur andra vill ha det
så till er som följt våran kamp å som stöttat mig/oss
så vill jag ge ett stort å varmt TACK! från å med nu ska jag bära allt själv innom mig tills ja sprängs!
alternativet jag fått är att jag pratar privat med som ja vill berätta för å som ja vill ha stöd ifrån
och då kommer jag aldrig hinna sova vilket oxå kommer resultera i kollaps!


stort ironiskt tack till alla som läst saker här å på fejan och inte sen frågat mig  om de dom undrar över utan
ringt till andra parter! tack väldigt mycket stort tack! fan ja tycker att vi har de ganska jobbigt ändå lixom!!
de sista vi behöver är att bli osams !!

känns oxå förjävla jobbigt att ja nu inte vet vem ja kan prata med å vart ja kan vända mig
utan att de ja säger förs vidare och dessutom blir helt andra historier

JÄVLIGT besviken på folk i min omgivning!