tänk om man bara har en sann kärlek!

att vi aldrig lär oss! ? efter så många år av velande å trasiga hjärtan. vi e alltid på olika ställen i livet å aldrig på  samtidigt. en av oss blir alltid sårad! egentligen vet vi ju båda att vi är gjorda för varandra, perfekt skapade för att matcha varandra. bättre kommer jag aldrig att finna å inte du heller! vårt öde bestämdes redan för trettio år sedan frågan e bara när vi ska sluta kämpa emot? känner mig alltid trygg å älskad i dina armar.känner mig alltid speciell. du får mig alltid att tappa fotfästet du kliver in i mitt liv å rör upp alla känslor kastar runt allt logiskt tänkande i mitt huvud. skakar om mig. sen försvinner nån av oss nån får kalla fötter. för mycke e komplicerat för mycket kan gå fel! vi låter det va. lever vidare. låter känslorna sjunka undan. men våra vägar korsar alltid varandras igen å då e de kört.  hur länge ska vi blunda för känslorna? hur kan något så vackert vara så rätt å så fel på samma gång?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0