man kan inte alltid va på topp lixom...

har så mycket ja skulle vilja skriva om, få ur mig allt som e jobbigt lixom!
men ja har så sjukt svårt att sätta ord på alla tankar å känslor...
störs sjukt mycket av att vissa inte riktigt fattar hur rörigt allt är,
VARJE dag får ja gliringar på jobbet om att jag inte sköter mitt jobb eller att jag inte jobbar tillräkligt hårt,
bör ju kanske skrivas att dom alltid kommer från samma håll ...typ...
JA VET att ja inte e lika effektiv som ja brukar vara!
ja VET att ja kommer sent typ varje dag!
ja VET att jag smsar en hel del å även pratar i luren på arbetstid.
ja VET att ja har svårt för att fokusera, ja e förvirrad å ja har svårt att komma igång!

men de e inte så jävla lätt! ja tvingar mig upp VARJE dag å tar mig till jobbet,
även fast ja oftast bara sovigt några få timmar,även fast ja känner mig som ett överkört kadaver
ja e alltid trött, har alltid ont i kroppen,ser alltid ut som sju svåra år, å har en ständig smärta i själen som inte går att förklara för folk som inte vart i samma sitts,
de lixom kliar å svider å kryper i kroppen å värker i hjärtat samtidigt som de känns som man inte får luft...
smärtan i själen kommer från en STOR saknad!
när pappa dog blev de ett helt enormt tomrum i mitt liv, ett stort gigantiskt svart hål, ett hål som min mamma under så många år har jobbat så hårt på att fylla ut, å de har hon lyckats med väldigt bra!!
de är verkligen tack vare  mamma som man orkade kämpa sig till ytan igen och hon har verkligen
varigt en stabil klippa i mitt liv!!
nu när mamma dog blev de där svarta gigantiska hålet helt plötsligt jävligt vidöppet å väldigt mycket
större än de va 96 å nu finns de lixom ingen som kan täcka upp!!
å de känns som ja varje dag balanserar runt på kanten av de stora svarta hålet...

anledningen till mycke sms å samtal är för ja tillsammans me min kära bror
försöker styra upp begravning, catering, kistbuketter,handbuketter,konton,boupptäckning, husvärdering-försäljning,samtidigt som ja försöker stötta mina kusiner i sorgen efter deras mamma å i allt kring deras sjuke pappa (vi stöttar varandra) även där handlar de om begravning,blommor,försäljning av hus,mormor,å fan å hans jävla moster!!! ibland ringer även mammas sambo å gråter, han ringer för att höra min röst
å för att känna en närhet till sin älskade yvonne , min mamma asså...
då känns de lite svårt att bara lägga på för att nån anser att just då e de jävligt viktigt att fronta pastagången....som endå ser lika förjävlig ut igen om 2 timmar...

sorry om ja inte e på topp men de e bara å hojta om nån e sugen på ett byte!!
mitt liv e förjävla billigt nu asså!!
å de kanske e lika bra för då finns de ju inga pengar som "mina vänner" kan sno från mig...
..ops skrev ja det så alla kan se?!.. de va ju nedrigt gjort av mig.... 

Kommentarer
Postat av: Jullan

Usch att dom inte kan fatta! Visst det är säkert svårt att sätta sig in i din sits kan inte tänka mig hur jobbigt det måste vara :( men tycker du är helt otroligt stark som kämpar på, massa kramar till dig Emma <3

2012-04-16 @ 16:23:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0