de e jättekonstigt å skitsvårt!
i hela mitt liv har jag haft nån konstig dragningskraft...
folk har alltid kommit till mig å lättat sitt hjärta.
dom flesta av mina vänner ringer mig när dom har de jobbigt!
folk kommer för dom anser att jag har förmågan att känna empati å sympati me mina medmänniskor,
ja gillar att komma me råd(om dom alltid e goda vet i fåglarna? :)
men ja lyssnar alltid å jag ger alltid raka å ärliga-ibland jävligt hårda svar!
ja e aldrig rädd för att säga typ "där tycker ja du har fel"
för de skulle aldrig falla mig in att hålla me om ja inte gör det!
vill du inte ha ett ärligt svar,kom då inte till mig!
de e inte helt ovanligt att okända människor, tex kunder rycker tag i mig å säger typ
-ja känner förtroende till dig,får ja berätta nått för dig eller får ja prata me dig-
så ja har väl nån konstig aura?! :)
ja har alltid älskat när folk "kommer till mig" ja känner mig ärad när jag får dela mina vänners öden lixom.
de får mig att känna mig viktig!
att få hjälpa andra får mig att känna mig hel!
ja känner mig älskad när folk kommer till mig!
de e inte heller helt ovanligt att vänner som man glidit ifrån,söker upp mig efter flera år..
just när delas liv trasat sönder
till 95 % tar jag alltid emot folk me öppna armar,ja ger av mig själv å e generös me kärlek
ty den kommer alltid tillbaka!
de som händer nu e nytt för mig! nån som e viktig för mig mår jävligt kass,
å vill inte ha min hjälp! :0
han vill bli lämnad i fred å ja vet inte hur man gör!
ja kan inte bara stå å se på, å hålla inne me min kärlek!
de kliar i mig när ja vet att ja inte kan göra nått för honom!
ja kännner mig värdelös å ratad å oälskad
ja gör honom tokig när ja inte kan låt bli att bry mig,men va fasen ja försöker ju så gott ja kan!!
de e inte mitt fel att ja e uppfostrad me att man hjälper andra
ja har de i blodet å tänker lixom inte ens på saker ja gör för de lixom sitter i ryggmärgen...
folk har alltid kommit till mig å lättat sitt hjärta.
dom flesta av mina vänner ringer mig när dom har de jobbigt!
folk kommer för dom anser att jag har förmågan att känna empati å sympati me mina medmänniskor,
ja gillar att komma me råd(om dom alltid e goda vet i fåglarna? :)
men ja lyssnar alltid å jag ger alltid raka å ärliga-ibland jävligt hårda svar!
ja e aldrig rädd för att säga typ "där tycker ja du har fel"
för de skulle aldrig falla mig in att hålla me om ja inte gör det!
vill du inte ha ett ärligt svar,kom då inte till mig!
de e inte helt ovanligt att okända människor, tex kunder rycker tag i mig å säger typ
-ja känner förtroende till dig,får ja berätta nått för dig eller får ja prata me dig-
så ja har väl nån konstig aura?! :)
ja har alltid älskat när folk "kommer till mig" ja känner mig ärad när jag får dela mina vänners öden lixom.
de får mig att känna mig viktig!
att få hjälpa andra får mig att känna mig hel!
ja känner mig älskad när folk kommer till mig!
de e inte heller helt ovanligt att vänner som man glidit ifrån,söker upp mig efter flera år..
just när delas liv trasat sönder
till 95 % tar jag alltid emot folk me öppna armar,ja ger av mig själv å e generös me kärlek
ty den kommer alltid tillbaka!
de som händer nu e nytt för mig! nån som e viktig för mig mår jävligt kass,
å vill inte ha min hjälp! :0
han vill bli lämnad i fred å ja vet inte hur man gör!
ja kan inte bara stå å se på, å hålla inne me min kärlek!
de kliar i mig när ja vet att ja inte kan göra nått för honom!
ja kännner mig värdelös å ratad å oälskad
ja gör honom tokig när ja inte kan låt bli att bry mig,men va fasen ja försöker ju så gott ja kan!!
de e inte mitt fel att ja e uppfostrad me att man hjälper andra
ja har de i blodet å tänker lixom inte ens på saker ja gör för de lixom sitter i ryggmärgen...
Kommentarer
Trackback
