emzingen

ja frågade min vän som bor i kenya va hon gillade mest me sitt nya hemland
ja bortset från sin gubbe såklart :)
hon svarade mig "de problemfria å komplicerade"
e hon hemma här i sverige så e det ett rent helvette att försöka träffa folk,alla e så jävla upptagna hela tiden...
men med vadå egentligen??kolla på big brother typ..
asså ja e ju lika dan så ja klandrar ingen men de e ju fan bra stört asså!!
att plannera in 4-5 pers för att ses över en bit mat e ju helt jävla omöjligt !!
e kenya bland dom som hon å gubben umgås med kan du på tisdagen kasta ut en inbjudan om att på onsdag käka middag å festa lite  å 9 av 10 kommer-äter å festar till småtimmarna -å de e inga konstigheter
okej man e lite trött dagen efter men va fan de e inte hela världen så länge man hade trevligt me vännerna igår :)

ja e själv uppväxt me medelhavsfasoner... man plannerar inte sitt liv i detalj  å om nån ringer på dörren så kastar man i en näve spaghetti till i kastrullen nemas problemas lixom...ingen förväntar sig en 18rätters när dom kommer oanmälda!
här i sverige så börjar vi typ plannera för julafton redan i augusti!

ja gillar nått sårts mellanting! ja vill ha koll på mitt liv i allafall plannera nån vecka iförväg,men ja avlider inte om de skulle hända nått spontant. problemet e ju att jag jobbar som jag gör å de fuckar ju till det lite
ja kan lixom inte träffa folk på en middag hur som hellst eftersom att jag alltid jobbar den tiden..

dock hatar jag  när folk kommer oanmälda !
å ja har problem att va ute på upptåg,
bara en sån sak som att käka middag hos nån polare å sen gå ut på krogen ger mig ångest!
för 10 år sen va de en total omöjlighet men för varje dag som går blir det lättare å lättare ...
en bra dag skulle ja kunna typ ta en fika efter jobbet, men en sämre dag e det bara att glömma...
att sova hos folk för att åka därifrån å jobba dan efter finns inte !!
fixar ju knapt att ha nån här hos mig över natten om de finns planer dan efter.....

ni som känner mig väl vet va det handlar om,
något som oxå va helt otänkbart för 10 år sen..
att ja skulle låta andra få veta mitt störsa problem å orsaken till att ja ofta va sen å ibland försvan för att komma tillbax nån timme senare me nån halvdan historia om vart jag vart...

allt e så jävla töntigt egentligen och ja hatar att ja låter de styra mitt liv!
varje dag jobbar jag med att bli friare å friare!!

allt är egentligen en jävla läkares fel! ja å så en släng taskiga gener :)
sedan jag var ett litet litet barn så har jag haft en jävligt speciell mage,läkarna har vart inne på dvs kroniska sjukdommar men egentligen aldrig fastställt något...
ja minns när ja va kanske 5-6 år å läkarjäveln ordinerade nån sort typ laxerande medel som togs med en fet spruta
- min mamma fixade inte det själv eftersom ja va mer vild än tam!
därför åkte min pappa hem varje lunchrast å med sig hade han en kollega å god vän
mamma gav dom lagad lunch å sen skulle man medicinera mig
dvs 3 vuxna människor jagade hysterisk unge för att ge henne en förbannad spruta
å sen hade min mor som uppgift att sätta mig på toan å hålla i mig tills ja gjort de ja borde så att säga

--OBS-- ja vill här poängtera att de mina föräldrar gjorde,gjorde dom på läkarens order
på den tiden visste man inte bättre idag hade det säkert klassats som barnmisshandel?!
men mina föräldrar gjorde det dom trodde va för mitt bästa!!!...
min mamma har typ ångest över detta fortfarande då detta troligtvis e anledningarna till mina problem...

eftersom att jag under perioder av min barndom va sjukt förstoppad
 för att sen behandlas me laxerande medel för att bli som en jävla kran
 till att sen vägra äta,dricka,eller gå på toa...ja kunde vägra å istället ligga appatisk som ett kolli i soffan i typ en vecka för att ja va livrädd för att gå på toa (troligtvis för att de gjorde ont?!)
att då ha en natziläkare som ordinerar att man ska bli fasthållen på toan å itvingad vätska å mat
gör ju inte direkt att man blir fri från meeen när man växer upp!!!

dels såg nog läkaren till att pajja min mage helt å dels såg han till att jag psykiskt sett e helt upp fuckad i pallet

ja kan bara gå på toa om ja e helt ensam å har lugn å ro omkring mig
att gå på toa hos en polare e uteslutet!
när ja va yngre fixade ja inte ens att göra nummer ett hos mina vänner
i dagsläget finns det väl ett par tre riktigt goda vänner som ja skulle kunna göra nr 2 hos OM de absolut inte finns en annan utväg!
de gick nog 5-6 år innan ja kunde skita på jobbet me då ska de tilläggas att jag aldrig skulle fixa det om de e
folk i närheten,
skulle tex aldrig gå på toa straxt innan fyra för ja vet att där i krokarna trillar de in massa folk i omklädningsrummet å då låser jag mig direkt,då kan ja oftast inte ens kissa :/
att åka på massor av läger me massor av människor har inte vart lätt ! de har typ fungerat som terapi :)
dock kan ja påpeka att jag vet vart alla lite undangömda toaletter finns på alla lägergårdar som vi åker till hahah
så jävla sorgligt! å nu när ja skriver det så ser jag ju oxå att jag typ är psykiskt sjuk!!

ja tog upp detta när jag å min vän satt å praade om att ja skulle åka till henne i kenya
varpå mina problem kom på tal -av förklarliga själ -där har man ju sjul ute på gården eller typ hål i marken som toalett
anne svarade snabbt  "men emma för i helvette de e ju bara å ta tag i det där,de finns ju lixom hjälp att få"
å fan de har hon ju så jävla rätt i!!
som sagt ja blir bättre å bättre me tiden å ja e fast besluten om att detta har styrt mitt liv tillräckligt
men de e inget som går bort över en natt...
ja drömmer om att kunna resa vart jag vill å bara kunna ta en after work utan att känna ångest
ja vill ju va normal! :) å de sjuka e ju att ju äldre man blir å ju mer öppen man blir ju fler stöter man på me liknande problem.... va e egentligen problemet med att bajsa lixom???!!!
varför e de så ångestladdat att nån skulle höra att de plumsar inne på muggen??
jamenar alla skiter ju ( ja utom drottningen då)
nä nåväl hur fan hamnade jag här???? :)